Stor sorg och saknad!

En stor sorg och saknad.
Våran Molly har varit borta sedan förra Söndagen,och vi vet inte vart?
Kanske i någon av deras håla som dom grävt? Eller har något annat hänt?
I över tre år har vi haft dom här hos oss, Molly och Polly.
Dom har varit dom bästa systrar man kan tänka sig och dom vek inte från varandras sida.

Dom har två hålor, vi har förstås inte en aning om hur dom ser ut där nere under jorden.
Vi vet att dom är mer än tre meter långa, gångar vi inte har en aning om vart dom leder eller vart dom tar slut. (Gert mätte för ett par år sedan genom att stoppa in tumstocken och sin arm )

Måste göra en ny lapp <3

Om hon skulle blivit sjuk och liggande där, så har vi ingen chans att kunna hjälpa till och få upp henne.
Om det skulle vara så att hon dött där nere i någon av hålorna, ja då känns det ju inge vidare att kanske Polly springer dit titt som tätt, det blir ju inte alls mysigt med en död kanin där nere.
Polly är säkert super ledsen över att endera hon dött eller har försvunnit.
Ja det finns ju stora fåglar som kan ta kaniner, vem vet?

På en av bilderna ovan så ligger dom helt utslagna båda två, i Söndags tog jag kortet.
Det var varmt för dom, så dom låg i skuggan i jorden och myste.
Det var sista dagen vi såg henne :(

Jag ska försöka forska fram om det finns någon som kan ha en kamera på någon vajer eller liknande så vi får reda på om hon dött där nere.
Ja fy då så hemskt det känns, ovisshet och sorgsamhet.
Vi älskar verkligen våra kaniner och dom två har ju alltid varit tillsammans och skulle vara det flera år till hade jag bestämt.
Just Molly är den av dom som varit lite sjuklig, så kanske hade hon blivit sjuk. Älskade kaniner.

Gert har byggt och gjort i ordning så att Filip kan vara här nu under sommaren.
Han har bott hemma vid Melina sedan hon flyttade hemifrån, men nu har han fått komma på sommarkollo hos oss :)
Dom "pussas" lite med staket emellan. Det är säkrast känner vi med staket mellan dom, då Polly kan vara en riktig "argbigga", men samtidigt helt underbart go <3

Då dom båda fanns (Innan Molly försvann) så var det alltid Polly som bestämde, hon var inte alltid så snäll mot sin syster.
Det var hon som skulle få godiset eller morotsbiten först, hon som skulle dricka vatten först på vintern då Gert kom ut för att byta ut det isiga mot ljummet.
Ja det har inte alltid varit kul för Molly kan jag tro, men så har dom ju haft det jämt tror jag.
Vi fick dom då dom var tre år, men jag tror nog att det varit så jämt.

Filip och Polly får ha varann som sällskap, men med staket mellan.
Det blir en härlig sommar för dom båda är jag säker på, men Polly saknar nog Molly <3
Det värsta med allt är att hon bara är försvunnen, att vi inte vet.
Men vi vet att då en kanin blir sjuk så drar den sig undan, och det är nog så Molly gjort.
Älskade kanin.

Nu till något roligare, vi hämtade hit våra vänner från Fagersta.
Ja i Lördags hämtade Gert dom med bil, medan jag åkte rullstol till gammelgården för lite loppis där. Dom hade kommit fram alldeles före mig, så våran "timing" var perfekt.
Vi hade en sån toppendag tillsammans med både loppis och marknad, och lite fika för att avsluta dagen hemma vid oss och smörgåstårta.
Det har blivit så i några år nu, och det är lika roligt varje år.
Den här gången hittade jag inget annat än blommor faktiskt, ja fler pelargoner förstås.
Jag tror jag skulle kunna ha hur många som helst :)
Min absolut favoritblomma före taklökar :)
Ja jag gillar många fler blommor förstås, men om jag bara ska säga två så blir det dom.

Jag "tvingade" hela sällskapet att ta en "selfie" med mig, ja en och en då :)
Ja vilken dag, den lever man på länge kan jag lova.

När vi gick på marknaden så var det någon som sa hej mamma! 

Det var Marielle och Daniel som var där, kanske mest för att Marielle skulle åka karuseller med Daniels systers barn :) Ja ni förstår ju att hon gillar karuseller. Kanske inte just barnkaruseller då förstås :) 

Daniel och Marielle <3

Både Marielle och Melina älskar att åka karuseller, ju mer otäcka desto bättre.

Jag minns både Liseberg och Gröna lund, herregud vad jag inte ville titta ens.

Nej jag stod på långt avstånd och tordes inte titta.

Förut innan jag blev sjuk så älskade jag också karuseller, ja inte dom otäckaste då, men berg och dalbanor, det gillade jag. Balder på Liseberg var en favorit.

Ett år stod jag i kö många timmar totalt, för att åka den om och om igen liksom.

Nästa år skulle jag åka den och höll på att dö!! Hur gick det till att jag tyckt så mycket om den året innan?

Nu så här i efterhand så förstår jag ju, jag hade redan då blivit sjuk, min balans var säkert dålig så det var därför jag höll på att avlida på väg upp för backen i karusellen.

Nej fy så otäckt det var och efter den gången så har jag aldrig åkt något igen.

Den här gången blev det väldigt mycket kanin skriverier igen, men dom hör ju till liksom, dom är ju våran familj.

Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni mår bra.

Jag har massa texter och meningar i mitt huvud och nedskrivet på papper som jag tänker skriva om nästa gång, så jag hoppas "vi ses" framöver.

Kram kram