Redo för dagen :)

Hej och god morgon eller kanske rättare sagt god förmiddag :)
Jag har kommit upp och fått hjälp först ur sängen och i rullstolen, och sen efter en stund kom dom tillbaka,  så jag har nu duschat och känner mig redo för dagen.
Nu händer det ju inte så mycket på mina dagar som jag ju mest tillbringar här hemma, men det är ändå superskönt att ha fått duscha och ändå känna mig klar.

Det är trots att det inte är roligt superskönt att hemtjänsten kommer hit och jag vet jag kan få hjälp om jag behöver, men självklart försöker jag så mycket jag kan själv och idag behövde dom inte hjälpa mig alls då jag skulle duscha förutom med strumporna efteråt som jag ju inte kan få på själv.
Det är en trygghet för mig att veta att dom kan hålla i mig lite då jag ska förflytta mig och det är skönt faktiskt.
Jag trodde det skulle kännas värrä än det gjort och jag är glad för att dom hjälper till och dyker upp här så jag kan göra det jag ju är van att få göra.

Igår var jag med till affären för att få komma ut lite, det är superskönt för mig att komma ut och få lite luft och som det varit ett tag nu så har jag mest varit inne.
Jag tycker luften är härlig och det känns så skönt att få vara ute lite.
Det ringde i Gerts telefon medan jag åkte ner i min hiss och jag sa åt honom att prata klart i lugn och ro för jag njöt av att bara vara ute lite och det går ju ingen nöd på mig alls.

Har idag på morgonen ringt till Falun och Melinas avdelning. Hon ska läggas in på måndag och opereras på tisdag, precis en vecka kvar alltså.
Jag som mamma får följa och sova över jag med men jag ringde för att kolla om dom hade handikappsanpassad toalett och sen för att höra om dom kan hjälpa mig i och ur sängen då jag ju inte kan göra det själv.
Den som svarade var väl inte allt för trevlig, hon sa att dom inte hade tid att ta hand om andra mer än själva patienten som ju i det här fallet är Melina. Hon undrade om jag inte hade någon anhörig som kunde komma och hjälpa mig?
Jag kände hur irriterad jag blev och sa att min man ju inte kan åka fjorton mil två gånger om dagen bara för att lyfta i och ur mina ben i sängen!
Efter en stund så ringde en annan från avdelningen upp mig och hon var jättegullig och trevlig och självklart skulle dom kunna hjälpa mig med det jag behövde.
Tänk att det ska finnas fel folk på fel jobb så ofta? Jag ringer ju inte och är arg eller otrevlig på något sätt så jag förstår inte varför en del ska tycka att allt är så krångligt och besvärligt.
Jag önskar som jag gjort i många många år att dom som inte trivs på sina jobb faktiskt ska byta, dom kan förstöra så mycket för andra och det är inte roligt att få prata med "fel" person som är dum eller så i telefonen.
Jag är säker på att det kommer gå bra för Melina och hennes knäoperation och jag som opererat mig så många gånger är nog helt rätt att ha med sig då eftersom jag är lugn och vet att det kommer bli bra. Jag tror att hon är lite nervös för hon har ju aldrig ens legat på sjukhus, men jag ska försöka överföra mitt lugn så ska det nog bli bra.

Häromnatten drömde jag en härlig dröm, jag blev friskare och kunde helt plötsligt gå.
Önskar att det kunde få bli en sanndröm men så är det ju antagligen inte. Det var hur som helst skönt i drömmen att kunna vara som vanligt och röra sig som man kunde förut så jag får tänka och känna efter hur den känslan var i drömmen, och drömma mig tillbaka lite ibland.

Jag behöver få tillbaka lite positiv energi och jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
Men kanske då vi flyttat klart och jag fått ett bra kök till mig så vänder det förhoppningsvis och allt blir lite lättare för mig. Lättare att leva själva livet också då tror jag att det blir, och det är något jag ser fram emot.

Jag har brukat vara superpositiv och glad hela tiden sedan jag blev sjuk och innan dess med förstås.
Jag är ju egentligen en glad person, men nu dom senaste veckorna då det känts som hela kroppen velat ge upp så har det inte varit lätt att vara glad kan jag lova.
Många tårar har det blivit och det är inte lätt att vara någon runtomkring mig då kan jag tro.
Det är nog lättare då att vara i det jobbiga än att stå bredvid och inte kunna göra något liksom.
Nu vet jag att jag har kraft och positivitet inuti mig och ska göra allt jag kan för att försöka locka fram det har jag bestämt.
Livet är ju underbart och härligt egentligen och det tycker jag verkligen!
Jag är så glad över min familj och jag älskar mina barn och Gert över allt annat i världen.
Jag är tacksam över livet men vill förstås gärna vara med och ändra lite på det som blivit med mig, men vem vet, man får leva på hoppet och hoppas att det kan bli lite bättre och självklart hoppas jag att dom kom på en medicin som gjorde mig frisk igen.

Det kan bli lite hur som helst nu med min blogg och det är egentligen inte meningen alls, men med en hand som totalt skriver fel bokstäver och den andra som är sådär så är det ganska jobbigt att skriva känner jag.
Men jag ska försöka orka så ofta jag kan för jag tycker det är jätteskoj att skriva och det roligaste är ju att så många läser det jag skriver, det hade jag aldrig trott.

kram kram och ha en härlig dag idag alla!
Här hos mig skiner solen idag :)