Hej hej!
Idag är det fredag och även fast jag är hemma varje dag så gillar jag fredagar extra mycket och för att inte tala om lördag morgnar då man får sova tills man vaknar av sig själv :)
Ikväll ska vi till ishallen och titta på lite hockey och det ska bli roligt och roligt att komma hemifrån lite :)
Igår var jag till min läkare i Ludvika och vi pratade i över en timme med honom om allt möjligt.
Min syster Angelica följde och det var skönt, för det kan vara bra att ha någon mer med som kan riva i om det behövs haha :)
Nu har jag en superbra och snäll doktor där som man inte behöver riva i åt men ändå :)
Gert var med han också och jag tyckte att både han och min syster pratade bra och frågade bra saker.
Det är jobbigt att sitta och prata om sig själv och allt jobbigt man är i så jag blev ledsen och då är det inte så lätt att prata. Mycket oro är det också förstås med allt som har med sjukdomen att göra så självklart blir jag ledsen och vill ju ha svar även om ingen doktor kan ge mig några svar.
Jag är en stark person i botten och är det även om jag känner mig ledsen och bedrövlig, men jag måste tillåta mig att få vara ledsen och få vara i nuet hur det än känns.
Jag vill inte bli deprimerad och när jag blir ledsen är jag nog lite rädd för att jag ska hamna i någon svacka som jag inte kan ta mig ur även om jag ju vet att det inte kommer att hända.
Man ska förstås inte säga att det inte kommer att hända för man vet ju inte det egentligen, men jag hoppas att det inte händer iallfall.
Efter besöket vid doktorn skulle vi käka lite nere i fiket på sjukhuset och sen träffa min arbetsterapeut och min sjukgymnast.
En heldag på sjukhuset blev det och både Gert och min syster fick träna och lära sig lite saker så dom ska kunna hjälpa mig lite lättare.
Min sjukgymnast Petra är bara världens bästa måste jag få skriva för jag tycker hon är helt underbar, bara superbäst helt enkelt och jag får så mycket positiv energi från henne så det är inte klokt.
Jag fick prova att stå i en speciell brits där och det fungerade jättebra och för mig och med mina spasmer som jag har så behöver jag absolut ståträna.
Hon ska beställa hem en sån maskin till mig så fort det bara går för det kommer verkligen hjälpa mig och jag kommer att få bättre ben tror jag faktiskt genom att stå.
Man kunde vinkla den skivan man står på också så att det blir så att jag stretchar fast jag inte gör någonting alls och det kommer ju att bli kanon.
Hemtjänsten kommer förstås att behöva lära sig den och jag kommer att behöva hjälp att spänna fast mig och sen spänna lös mig varje gång men den kommer göra så att mitt liv känns bättre och det är ju guld värt!
Jag fick lite extra hopp igår då jag testade den och fick hjälp och jag ska försöka hålla i mig och vara kvar i det så länge jag bara kan.
Det är viktigt att vara positiv och känna lite hopp för att orka och dom senaste veckorna har det inte varit så alls här hemma då jag ofta varit ledsen.
Nu är det ju inte så att jag varit ledsen hela tiden men om jag varit på toaletten och knappt kan få av mig underkläder eller på dom så blir jag ju så himla ledsen och tycker det är jättejobbigt.
En av dom viktigaste sakerna för mig är att kunna gå på toaletten själv och klara mig lite själv så självklart blir jag ledsen dom dagar det känns som att jag inte orkar och mina ben viker sig.
Min tant från sjukhuset Monica ringde igår och hon är bara så himla gullig,hon känner mig så väl trots att vi bara låg på sjukhuset i fem dagar tillsammans.Hon vet att jag är en person som aldrig sitter still och som grejar på och fixar med allt själv, och hon förstår ju att det är jobbigt nu för mig då jag inte kan göra alls som jag brukat kunna förut innan jag blev sjuk.
Hon är jättegullig och så sa hon att hon nästan ångrat att hon opererade sitt knä, men att hon är glad för det ändå för annars hade hon inte träffat mig!
SÅ himla gulligt sagt och även om hon är dubbelt så gammal som mig så förstår vi varann så himla bra, min härliga tant :)
Jag har skrivit det förut men gör det igen, det är en jättekonstig och läskig sjukdom det här med Ms, det finns ingen som kan tala om hur det kommer att bli eller om det kan bli bättre eller sämre. Man får lov att ta dagen som den kommer och det är verkligen superjobbigt många gånger.
Min syster, Gert och doktorn och jag bestämde igår att vi hoppades att jag bara hade skov på skov på skov nu och att det skulle kunna ge sig lite och bli bättre framöver.
Om det är så som jag trott hela tiden att jag inte har Ms i skov och bara ska bli sämre och sämre långsamt så oroar jag mig verkligen då det ju inte gått långsamt över huvud taget.
Nej jag måste ha skov fast jag inte vet om det och så kan det bli en aningens bättre så småningom:)
Hemtjänsten har varit hit för ett tag sedan och jag har duschat och fixat mig lite så jag är klar för dagen,viktigt för mig och ibland tänker jag att jag ska strunta i det men det känns bäst att veta att jag tagit mig in och ut ur duschen så jag slipper oroa mig för att det kanske inte fungerar om jag låtit bli en dag.
Jag ska självklart spara krafter till det jag behöver dom till, men då jag blir att må bättre och känner mig fräschare då jag fått duscha så fortsätter jag med det så jag får den känslan i kroppen iallafall.
Det ringde nyss och det var tanten som vi köpt vårat nya hus av, hennes dotter. Hon ringde för att höra om vi ville ha några saker kvar i huset eller om dom skulle slänga? Jättegulligt och snällt tycker jag och självklart fick det vara kvar så får vi se om vi vill ha det kvar eller hur vi vill när vi bott in oss :)
Härligt med snälla människor och jag har ett helt gäng såna runt mig och jag är så glad över det.
När jag vaknade i natt så hade jag fått ett jättegulligt sms av Marielle.
Jag saknar dig mamma, supermycket. Du är bäst i hela världen, jag älskar dig!
Jag saknar Marielle jättemycket nu då hon är borta i sälen och jobbar och har varit ett tag och det blir ett bra tag till innan säsongen är slut, men hon kommer hem när vi ska flytta så hon kan hjälpa till hon med och få vara hemma lite med oss, härligt blir det!
Jag är så glad över mina älskade barn och jag är så glad att jag är deras mamma.
Dom har ju ingen pappa som finns för dom då han totalt valt bort dom. Sorgligt och så dumt så inte klokt men just därför är jag glad för att jag är deras mamma så att dom vet att jag alltid alltid finns för dom oavsett vad som händer. Jag älskar dom över allt annat, det finns inga ord för den kärleken tycker jag!
Ha nu en skön och bra helg alla så skriver jag nog på måndag igen för nu vill inte mina fingrar mer för idag känner jag.
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar