När man är sjuk så är den enda önskan: Att bli frisk!

Hej och god morgon!
Jag skriver nu några rader för att tala om att jag måste låta bli att skriva på ett tag nu då mina händer inte orkar skriva.
Det tar väldigt på mina krafter att skriva så jag har bestämt att ta en paus från skrivande och vill skriva det till er som kanske brukat läsa det jag skriver.

Hela jag har blivit sämre och jag känner mig ledsen och orolig över min kropp som inte alls fungerar som den brukat.
Jag hoppas förstås att det ska ge sig lite och bli bättre, men som det varit nu senaste månaderna så blir jag bara sämre och sämre.
Jag blir orolig över att jag ska bli som ett kolli till slut då jag inte kan sköta något själv alls, det finns ju inte någon som vet eller kan säga hur det blir just för mig.
Hemsk sjukdom det här som jag lyckats få.

I vanliga fall då man är frisk så önskar man sig saker då och då som man vill ha, men nu då man är sjuk så finns verkligen bara en önskan och det är att bli frisk.

Jag har inte så mycket hopp om att bli helt frisk förstås och är införstådd med att få sitta i rullstol hela livet vilket ju inte är hela världen, men jag skulle vilja få mina friska armar och händer tillbaka.

Det känns jobbigt och är ledsamt att känna att hela kroppen blir dålig och att man inte vet när det ska ge sig eller om det ens gör det.
Jag ska börja med medicin snart och jag får hoppas att den gör så att det inte blir värrä iallfall, för doktorn har sagt att det som man har inte kan bli bättre av medicinen.
Doktorn vet inte vad jag har för sort Ms, men att det lutar åt att jag har en sort som bara blir sämre och inte går i skov.
Jag hoppas att det jag har är ett eller flera skov som snart eller iallfall till slut går lite tillbaka så jag kan bli en aningens bättre, men ingen vet!
Det är nog det som är det värsta faktiskt, att ingen kan säga hur det blir.
Jättemånga blir sjuka i Ms varje år och ändå är det ingen som vet?
Jag önskar att dom som forskar kan komma på någon bra medicin som kan hjälpa och allra helst bota förstås.
Om jag blir bättre eller får mer ork så kommer jag att skriva igen förstås, för det är för mig lite terapi samtidigt som det är jätteskoj att skriva i min blogg.

Kram till er alla