Jag har sån tur att jag har underbara människor runtomkring mig!

Fick den här fina pelargonen av Rebeccas mamma <3

Hej hej!

Ja nu skriver jag några rader igen, som säkert blir fler än några om jag känner mig själv rätt!

Idag har det varit en bra men lite tråkig dag om man tänker på vädret, det bara regnar och det är kallt som bara den.

Sist jag skrev var jag arg som jag vet inte vad, men det har förstås gått över, för jag vet ju att det inte hjälper ett dugg.

I förrgår var jag med Marielle till öppenpsyk i Ludvika, jag följde henne den här gången då hon dagarna innan varit dit själv och fått träffa en så dålig doktor, och inte alls kände att hon (doktorn) trodde på sig.

Trots "månboots" och vinterkläder så frös jag som en tok, regnet och luften ska vi inte tala om, den gjorde mig superkall. Brr!!

Nu tillbaka till då jag följde Marielle till doktorn.
Hon hade inte behövt mig den här gången, men det är ju tydligen inget man ska ta för givet. Det beror ju alldeles på vilken doktor man får!
Hon är så duktig på att förklara och prata så egentligen ska jag inte behövas, men det verkar som att jag behöver vara med så dom tar henne på allvar och vet att jag finns och inte tänker låta någon köra över henne.

Ingen ska vara dum, inte bete sig dumt mot henne så som det faktiskt verkar kunna bli då och då.
Nu är jag där igen med det som jag skrivit om förut:
Det finns många många människor som har fel jobb, och jag kan inte fatta hur man vill jobba någonstans och inte trivas?.
Nu tar jag det lite för givet, alltså att dom inte trivs då dom beter sig illa, det ligger ju liksom hos dom. Jag menar att det beror på den som är otrevlig och dum, den har det nog besvärligt hemma eller på jobbet och då går det ut över patienten!
Mår man bra så beter man sig inte dåligt mot andra utan då är man vänlig och snäll.
Ja det är iallafall min åsikt och så som jag tycker och tror och hoppas att det är.

Väldigt många har fel jobb, vare sig det gäller sjukvården, butiker m m.

Då man träffar en sån "fel" person på fel plats så blir jag så irriterad, och arg kan jag bli också, men mest tar jag bort den känslan fort.
Det är Så viktigt att man får den hjälpen man behöver och då jag tänker på sjukvården och tex apoteket, och då man blir otrevligt bemött blir jag så arg!.
Den som har som jobb att svara i telefonen tex har ju ett superviktigt jobb, och måste bemöta den som ringer väl! Ja så är det bara tycker jag!

Jag har fått utstå allt annat än vänliga människor under åren som gått och då man ringer och är sjuk så blir man så ledsen så ledsen. Man förtjänar respekt och vänlighet tycker jag.
Nu har jag också haft turen att träffa superbra människor också och då tänker jag på Marianne på vårdcentralen i Smedjebacken, gisses säger jag bara vilken tur jag haft då hon svarat!
Nu har hon nog gått i pension tror jag, men jag är så glad fortfarande över all hjälp och trevligt bemötande som jag fick då hon svarade.

I flera år förut hade jag ångest över att ringa då jag ofta fått prata med fel personer.  Jag tror många känner igen sig i det jag skriver faktiskt och det är inte klokt!
Nu då jag blivit starkare så kan jag ta vem som helst kan jag säga, mig är ingen dum emot längre, nej om jag ringer så ringer jag inte för att det är kul precis utan jag ringer av en anledning, och då får dom faktiskt hjälpa mig eller mina barn eller Gert om det skulle handla om dom.

Det kanske låter som att jag ringer runt och är dum, men det är jag absolut inte.
Bestämd är väl mer rätt ord kan jag tycka, jag har liksom bestämt mig för att om jag är trevlig så ska dom vara det tillbaka och fast jag försöker så är det inte alltid så.
Jag är totalt ärlig och vill och förtjänar det tillbaka tycker jag.
Lite obekvämt kan det säkert kännas, men så är det! Så är jag.

Lika gäller alla människor runtomkring mig, vänner och familj. Ja ärlighet varar alltid längst och så får och måste det vara.

Igår och idag har jag inte velat gå utanför dörren kan jag säga, men då blir dagarna extra långa också. Marielle och Stina varit här hela dagen igår nästan och Marielle hjälpte mig då Maria fick lov att gå hem för att och vila.

Hon får ju riktig skit medicin, ja cellgifter är verkligen gifter och hon mådde så illa.
Hon hjälpte mig in i duschen och allt så jag blev klar för dagen, men allra helst hade hon nog faktiskt behövt vara hemma och sovit. 

Tur att Marielle kunde komma och hjälpa mig med förflyttningar så jag fick flytta mig lite.

Stina lånar min fåtölj lite då jag sitter i rullstolen <3

Idag och helgen är det tur att det är Rebecca som ska jobba, det är hennes helg och skönt det eftersom Maria mår skruttigt, och kanske är det jag som har mest tur då jag tänker efter.
Det är skönast att ha någon här som man är van vid, nu har jag några vikarier om det krisar men helst vill jag ha mina vanliga bästa tjejer.

Jag har ju valt Maria och Rebecca och är så lycklig och glad att jag har dom som mina assistenter.

Maria får kurera sig till nästa vecka och jag hoppas verkligen det blir bättre så hon orkar.
Inte lätt att äta ens då kroppen mår skit och man mår så illa, nej det är verkligen inte lätt.
Jag har ju själv fått cellgift så jag vet hur hemskt illa man kan må.
Så hemskt vidrig sjukdom det är då man får cancer, och min sjukdom är ingenting om man jämför. Nej fy då säger jag vad jag önskar att hon blir frisk snart.
Nu är ju det viktigaste över huvud taget att hon ska bli frisk.
Allt får och kan bli hur som helst bara hon blir frisk!.
Jag klarar mig och även om jag inte får duscha varje dag så går det ju ingen nöd på mig, men då jag får välja så vill jag förstås få duscha och göra allt klart på morgonen.

Men  man får ta en dag i taget och hålla alla tummar man kan. Så gör det snälla ni för jag har ju bara två!
Tur att Marielle inte flyttat än, så hon kan vara lite vikarie hos mig om och när det behövs.
Ja det är tur att jag har såna bra människor runtomkring mig, jag är så tacksam så.

Gert får ju vara hemma med mig också förstås, men att gå på toaletten och duscha vill jag helst att någon annan ska hjälpa mig med, där går liksom min gräns.
Men jag vill ju hellre ha Gert än någon jag aldrig har träffat det kan jag lova, men vi får se framöver hur det kan bli.

Nu till Marielle igen och min Melina. Dom är det allra bästa som finns i mitt liv och för dom jag skulle dö om det behövdes.
Snart ska Marielle och Daniel och Stina förstås flytta, det blir konstigt, men dom kommer få det så bra.

Hur långt är det till Nora liksom? Det kommer bli vändor dit stup i ett haha och Marielle kommer få nog av sin mamma, men systrarna kommer nog inte få nog av varann i första taget.
Dom är allt för varann och håller ihop, och så har dom ju samma öde bakom sig vilket ju stärker dom.

Mina älskade barn <3

Det är ju så att jag tänkt skriva en bok om alla år förut som varit så vidrigt hemska, men det kan nog komma ett par till böcker om samma sak men som tjejerna skriver.
Dom är så duktiga på att skriva tycker jag så man vet inte riktigt, men jag tror verkligen det!

Nej nu får jag lov att lägga ner skrivandet idag.

Lådan har Maria snickrat ihop till mig av gamla brädor :)

Marias auktionsfynd härom helgen

Mer fynd!

Gammalt och rostigt ska det vara tycker vi!  :)









Imorgon är en ny loppisdag och då ska jag och Rebecca dit och om Maria orkar följa får hon förstås det, men annars kollar jag åt henne med :) Självklart då vi har samma smak hon och jag.
Rebecca tycker att vi har det fint och så, men hon har inte fallit för det gamla, inte än haha :)
Kanske aldrig och det är ju sån tur att man får tycka om det man själv tycker om.

Ha en härlig helg!


Kram kram