Att bli lyssnad och trodd på! Så otroligt viktigt i mitt liv!

Mina älskade fina tjejer <3

Hej hej! 

Glad midsommar säger jag till er alla!

Ja nu sitter jag och skriver medans Gert ser på fotboll :) 

Ja jag tittar lite då och då jag med, men jag är ganska totalt ointresserad egentligen. 

Men fördelen med att det är mycket fotboll nu, det är ju att jag kan göra annat medan Gert får göra det han gillar allra bäst haha, ja kolla på fotboll är en av dom bästa saker han vet tror jag minsann. 

Ja hockeyn också förstås, det gillar han ju också.

Ja vi har inte samma intressen precis :)

Ja vilken tur att man kan få tycka precis som man vill och det är ju inte alls dumt för mig att sitta ner och skriva medans det är ointressant för mig på tv.

Ja efter en hektisk vecka,  ja jag känner att jag hade en sån förra veckan så följde den här veckan som känns sådär hektiskt, haha jag förstår inte hur det går till riktigt!

Naprapati, möte, byte av kateter, naprapati igen och ja jag kan säga att den här veckan blev lite sådär också.

Men men nästa kanske blir bättre. 

Jag behöver ha lite hemma dagar så jag kan få pyssla lite och bara vara, särskilt då solen skiner, då behöver jag vara hemma och sitta och njuta.

Fick papper från mitt assistensbolag igår och ja det blev lite mer på riktigt nu, att viska åka till Mallorca till hösten, eller slutet av sommaren kanske man kan säga. 

Det ska bli härligt att få njuta av god mat och dryck och massa sol hoppas jag. 

Ja hotellet ligger alldeles vid havet och även om jag inte kan ta mig i havet, så kan jag njuta av det genom att titta och känna lukten och höra det, ja det kan man ju göra. Det kommer att bli helt underbart! Längtar som en tok känner jag. 

Idag är det ju midsommarafton och jag blir att minnas då jag var liten och var med i folkdansgillet och vi uppträdde oftast på midsommarafton. 

Ja tänk så länge sedan det var. Nedan är det en gammal bild där mina föräldrar är med och dansar. 

Ja man kan ju faktiskt säga att jag är rätt uppväxt med dans och musik, men folkmusik då. Många bilder finns säkert sedan jag var liten och yngre i folkdräkt, men det tar vi en annan gång :)

Länge sedan :)

Hambo är absolut min favoritdans och det var så roligt att dansa med min pappa, jag liksom flög runt då han snurrade mig. 

Härligt och så otroligt synd nu att jag inte kan dansa mer, men livet kan förändras och det är bara att acceptera förstås, men nog önskar man och hoppas kan jag lova. Ja både att min pappa valt att finnas och så att jag kunde bli lite frisk, men nu är det som det är och jag mår trots allt som hänt bra.

Favorit för både Maria och mig :)

Jag var till Bup på samtal häromdagen, mest för att kolla upp lite med Melina och hennes medicin och lite så, men samtidigt fick jag prata jag med och fråga och ta upp massa funderingar som funnits under åren. 

Personen jag pratade med hade vi på samtal för länge sedan då vi träffade Bup med barnen då vi var dit första gången. 

Hon minns mig och oss och den hemska situation jag och vi befann oss i just då, men hon var ny och hon kunde inget göra. Hon arbetade ihop med en annan, och det var den andra som var helt superdålig om man säger det på ett fint sätt.

Ja hemskt var det då, men jag känner att hon bryr sig om oss och vill vårat bästa så jag vill gärna fortsätta gå till henne. 

Superbra för mig att få lite hjälp på vägen då jag ju faktiskt fått lov att vara stark, och stark hela tiden i massor av år. Hur stark ska man liksom behöva vara?.

Men men då det gäller ens barn så behöver man vara stark och jag är glad att jag blev det till slut. 

I början var jag inte stark alls, men sen kom det fram, all styrka jag hade inuti mig någonstans dök upp och jag är så glad för det. 

Nu är jag ju så otroligt glad för dom två som fanns för mig då och betydde så mycket och som hjälpte mig och trodde på mig. Ja jag skriver förstås om mina bästa vänner som jag hade och skrivit om förut, Elenor och Ann-Britt.

Ja den största frågan och det viktigaste i mitt liv är att bli lyssnad på och blir trodd på. 

Inte för min egen skull just nu men då det gäller folk runtomkring mig och barnen förstås, att dom ska bli lyssnade och trodda på! 

Så otroligt viktigt och jag önskar och hoppas att ni som läser tänker på det. 

Lyssna och tro, ni kanske inte förstår allt personen pratar om, men försök att finns där oavsett liksom! 

Man behöver verkligen det då man är i en så utsatt och jobbig period och då det är helt omöjligt att vinna eller hur jag ska kalla det. 

Det var ju inte någon tävling alls egentligen, men att vinna dom viktiga personernas förtroende var dödsviktigt, men jag fixade det inte då! 

Nej det var ingen av dom viktiga personerna som trodde på mig, nej dom valde att tro på den som pratade bäst, den som ljög och hittade på bara för att det skulle låta bra.

Vad som helst för att få mig dålig! Ja faktiskt var det så då, men herregud så fel det var, så fel dom bestämde på socialen. 

Jag visste ju hela tiden i mitt hjärta att sanningen vinner i längden, och titta! 

Ja till slut blev det så, verkligen. 

Så var det verkligen och jag är så lycklig nu över det ,och jag har fått ensam vårdnad och behöver inte oroa mig för papper som inte skrivs på då det gäller pass och bank kort tex. 

Ja lättnad är nog rätt ord, jag känner så starkt att jag är lycklig över att äntligen äntligen få pusta ut. 

Nu var det ett par år sedan jag fick ensam vårdnad, jag minns faktiskt inte när, och det är ju oviktigt nu. 

Jag behöver inte gruva mig och oroa mig mer, det är över. 

All kamp är över , kamp om mina älskade barn, kamp för att få dom att få det bra, att få dricka te, slippa äta upp om man inte orkar, få medicin då man tex har migrän mm ja listan skulle kunna bli lång, men jag har faktiskt försökt att ta bort det värsta. 

Kampen som aldrig tar slut är för mina älskade barn, mina fina tjejer som saknar och vill ha en snäll pappa som bryr sig om dom, det är verkligen inte för mycket begärt! 

Jag märkte nu då jag var till bup på samtal, att det ploppade upp en del hemskt jobbiga situationer jag var med om förut, men jag har pratat om dom nu och kan lägga dom bakom mig igen. 

Jag har fått lov att vara stark så stark i så många år så jag totalt glömt bort mig själv i alltihop och vem vet, det kan dyka upp massa känslor och tankar framöver som är jobbiga, men som behöver komma upp till ytan en stund för att bearbetas och sedan läggas tillbaka någonstans långt där inne. 

Ja hörrni det är inte meningen att älta något gammalt alls, men då jag kommer in på att bli trodd på så kommer det automatiskt.

Man ska inte behöva höra av någon att det man säger nog inte är så, att man överdriver mm, nej herregud så jag inte överdrev, snarare tvärtom. 

Ingen ska behöva höra det av någon man försöker förklara och berätta något för, nej faktiskt!

Mina älskade barn har också fått vara med om samma sak som mig, dom har inte blivit trodda på och det håller i sig ibland fortfarande. 

Att vara liten och sitta och berätta svåra saker man varit med om och inte bli trodd, nej det är inte acceptabelt! 

Åh vad jag önskar att jag var ännu starkare då, att jag blivit starkare då!

Ja det är inte klokt att det ska behöva vara så som det blev och var då. 

Dom ska bli trodda på punkt slut liksom! 

Vilken tur att jag till slut fick jag nog och bestämde att det var nog nu och att jag var stark och orkade. 

Efter den dagen så har jag känt en sån styrka inuti mig, han kan aldrig mer göra illa mig, ja inte hon heller förstås, dom betyder inget alls för mig och dom kan säga och försöka göra vad dom vill mot mig, det spelar ingen roll alls, dom är inga alls, "små skitpersoner" som vill förstöra mina älskade tjejer och hade nog lyckats rätt bra om dom varit där mer, gud så glad jag är att det blev som det blev, att barnen förstod hur det var utan att jag behövde säga något. 

Underbara barn jag haft och har, men dom får tyvärr leva med massa olika jobbiga saker från förr och dom behöver terapi och hjälp nu för att bearbeta allt som hänt och att dom har en förälder som aldrig hör av sig och som inte bryr sig ett dugg om dom vad det verkar. 

Mina tjejer är starka som tusan inuti och det tar jag åt mig lite av, jag har funnits och finns och oavsett vad som händer så kommer jag inte att försvinna, jag är deras mamma och dom är det viktigaste i mitt liv och kommer alltid att vara. Underbart att känna sån kärlek!

Nu till lite naprapati igen, ja herregud vad jag kommer att kunna bli bättre, jag riktigt känner att det händer saker i min kropp, stora saker! 

Det är så spännande och jag är så glad för hjälpen han kan ge mig, att han vill hjälpa mig och att han tror att han kan göra det. 

Jag har ingen som helst förhoppning att kunna gå igen, men att bli mindre spastisk och mjukare i kroppen kan göra att jag faktisk kanske någon gång kan åka i en manuell rullstol. 

Ja tänk så underbart det skulle kännas att kunna sitta upp i en vanlig stol och inte oroa mig för att glida av, eller jag tror faktiskt inte att det ens skulle gå att få mig sittande haha, ja herregud vilken skillnad Nalle kan göra.

Jag kände flugan då den kom mot knäet, men inte då det traskade runt under :)!!

Livet kan bli annorlunda på ett ögonblick känns det som och jag måste säga att allt verkligen inte är till det sämre, nej herregud vad jag fått och får mycket av människor runtomkring mig. Kärlek, omtänksamhet och snällhet. Underbart känns mitt liv och jag njuter.

Melina vill inte vara med på bild :)

När vi ändå skulle till Kopparberg så for vi allihop  till Nora efteråt och där lade Daniels pappa golv åt dom. Det kommer bli kanonfint då det blir klart och igår natt tapetserade hon klart vardagsrummet och det blir superfint. Hon är så duktig så.

Så här fint blir det <3

Melina och Stina <3

Marielle får massage av Maria medan Rebecca och vi andra tittar på <3

Daniels pappa som agerar snickare :)

Stina njuter <3

Igår var jag till Falun för att byta min kateter och det var inte lika enkelt som det brukat men det gick bra och jag var så glad efteråt. 

Att veta att det är tre månader till nästa gång känns superskönt. 

Efter sjukhuset stannade jag och Rebecca till vid Ikea och det blev en sväng in på Claes Ohlssons också och så förstås Intersport. 

Jag gillar verkligen Intersport i Borlänge och Claes Ohlsson och jag har varit polare ett ganska långt tag haha :) 

Jag hittade lite på alla ställena och på Ikea blev det två mattor som jag verkligen inte trott jag skulle köpa då jag hade inställningen att jag inte skulle köpa något haha.

Vi käkade på Ikea så vi fick lite energi till våran shopping och efter en bra dag for vi hemåt igen. Vilken tur jag har Rebecca och Maria säger jag bara, jag har verkligen haft tur. 

Nästa vecka ska Maria vara lite ledig och då ska Helena jobba hos mig lite, det blir roligt,  har inte haft henne här sedan jag hade hemtjänst och hon jobbade. 

Jag och Helena :)

Jätteroliga dagar kommer vi att ha förstås, och med alla hennes tokerier så kan det inte bli annat än superbra.

Lupiner!

Midsommar är inte viktig längre för mig alls och särskilt inte nu då alla våra barn blivit stora. 

Ingen av dom har gillat att dansa runt midsommarstången så det har mer varit mysigt liksom.

Jag önskar och hoppas att alla har en fin helg, och imorgon är det loppis för mig.

Så här ser kottarna ut på sommaren :)

Kram kram