Att få finnas och bli trodd på!!

Hej hej!
Ja nu har jag tid en stund för mig själv och tänkte skriva av mig lite.
Skriva av mig lite frustration och faktiskt en del ilska också.
Jag tänker inte gå in på vilka och vad det är jag känner frustration och ilska mot, men det kan vara skönt att få skriva av mig och faktiskt så tror jag att många känner igen sig lite, eller kanske mycket.

Ja en del människor är så totalt trångsynta och helt oförmögna att förstå saker ur andras synvinkel än sin egna. Ja dom försöker faktiskt inte ens!
Det kan göra mig så hemskt frustrerad och faktiskt arg till och med.
Det är som jag säkert skrivit hundra gånger så himla viktigt att få vara sig själv och få känna och tycka det man själv känner och inte som någon annan bestämmer att man ska göra. Att bli respekterad!

Jag känner och märker att det finns många, ja faktiskt skitmånga som är så här och det gör mig rädd, livrädd!
Hur kan det vara möjligt att det finns så många som tror sig få bestämma över andra människor?
Läskigt och hemskt otäckt tycker jag.
Det finns människor som man trott gott om som visar sig vara super "creapy", ja faktiskt hemskt otäcka, nästan kanske farliga.
Som Farlig förbindelse filmen till er som sett den en gång i tiden?! Fy då.

Nu kan människor vara läskiga på olika sätt, och dom som inte alls kan lyssna eller vilja förstå dom är inte egentligen läskiga alls, utan det är sättet dom gör på och det och antalet människor som är så som iallfall för mig gör det läskigt.
Jag kan faktiskt inte förstå hur man kan vilja ta över någon annans liv liksom, för det är ju det som händer då någon annan bestämt sig för att bestämma över en människa.
Att bestämma hur den ska känna och tycka och sen få så mycket makt över personen så att man kan tro att man inte finns, ja faktiskt så blir det så.

Jag har inte funnits, nej jag började nog finnas runt min trettioårs dag om jag ska vara helt ärlig.
Jag fick mina två älskade barn med en person som liksom fick mig att inte finnas.
Ja jag skrev att jag inte skulle gå in på vilken eller vilka jag skriver om, men nu får jag strunta i det då det ploppar ur mig saker som har med en eller ett par vissa personer.
En sak som fortfarande gör mig så arg är när någon efter en mening säger eller hur?
Vadå eller hur liksom?
Ja min kära Gert har sagt så till pojkarna ibland då dom var yngre, och jag kan lova att jag reagerade starkt!
Nej här sägs inte eller hur bakom en mening som man själv tycker är bra, nej "ellerhura" med någon ska man absolut inte göra! Jag lovar att jag vet vad jag pratar om!
Nej man frågar istället den andra personen hur tycker du? Ja faktiskt så är det så man ska göra enligt mig. Nu är det ju som vanligt då jag skriver att man och ni får tycka precis så som ni vill, men jag skriver inte efter vad någon annan tycker utan det jag tycker och jag står för varenda ord jag skriver.

Tillbaka till då jag inte fanns, att jag faktiskt inte fanns!
Nina fanns inte och det är så hemskt då man tänker tillbaka på alla år.
Jag hoppas och tror att mina älskade barn känner att dom får finnas, jag hoppas att min kära man Gert känner att han får finnas, ja alla måste få ta plats och finnas, så är det bara!
Jag har varit så viktig och faktiskt rätt duktig med just det, och då jag träffade Gert för ett gäng år sedan så bestämde jag mig för att han skulle veta att han fick finnas, att både han och jag skulle få finnas i vårat förhållande. Mycket jobb har det varit men gud så bra det blivit!
Vi finns och vi älskar varann och ja det finns inga ord riktigt, men superbra har det blivit till slut.
Inget man får gratis precis, utan man måste jobba på med förhållandet och lära varann hur man vill det ska bli och vara. Inget är gratis, jo gratis då det gäller pengar, men det här jobbet var värt all möda och allt prat vi haft.
Nu har ju jag haft en jäkla tur som hittade på Gert haha, eller så var det ju han som hittade på mig.
Han har hela tiden velat lära sig och det är verkligen inte alls som vill det.
Men som sagt jag hade tur, supertur!

I mitt förhållande med mina barns pappa så försökte jag minsann att få finns, men det gick liksom inte.
Till slut efter massor av kämpan och tårar och ilska så gav jag upp, det var som att prata med en vägg, det var "creapy" på ett annat sätt.
Läskigt att inte nå fram till personen man försöker prata med, men i vårat fall så låtsades han bra, ja superbra! Jag gick på det gång efter gång och det kan man ju bli lite frustrerad och arg över då man tänker på det, men jag vill inte slösa min energi på att ens tänka på han egentligen.
Nej han låtsades förstås att lyssna så jag skulle bli nöjd och lugn haha, så bra så jag gick på det, för att dagen efter eller senare samma dag inse att han inte lyssnat ett dugg.
Ja ni förstår ju hur hemskt läskigt det kan kännas, och just det här tror jag att många känner igen sig i faktiskt.
Ja jag fick ju till slut nog och ville inte leva mitt liv så mer.
Jag ville inte behöva känna mig alldeles ensam mer då jag ju ändå levde tillsammans med någon.
Jag hade vaknat upp, och till slut ordentligt!
Jag orkade inte en sekund till, och jag kan lova att jag aldrig kommer att glömma första natten i lägenheten, jag minns lukt och allting just den kvällen. Jag var fri!
Faktiskt så kände jag mig äntligen fri och efter den natten så började Nina växa till sig.

Nu tog det många år för mig att bli Nina och den Nina som finns idag är starkare än någonsin.
Det finns ingen och då menar jag ingen som skulle kunna försöka att bestämma över vad jag tycker och känner mer. Men det har varit en process verkligen.
Jag har jobbat på sedan den 1 februari 2001, ja ni fattar ju att det kan ta tid.
Nu har jag ju varit tillsammans med Gert i många år, och han skulle aldrig ens komma på en tanke att försöka få mig att tycka som han, nej här får man vara jag liksom!
Men även om jag träffat den absolut bästa så har jag ju fått jobba på med mig själv hela tiden, jag har ju varit så skadad efter så många år i ett riktigt skitliv om man säger så för att vara mild tycker jag.
Jag har fått jobba med mig själv, och Gert och barnen har fått lov att vara med på min resa och jag är så tacksam över alla jag haft i min närhet.

Jag har ju skrivit förut om hur viktigt det är att få tycka och känna som man gör, och lika viktigt är det att få bli trodd på.
Jag har ju haft många många jobbiga år då jag haft att göra med några riktigt läskiga människor, ja psykopater och mytomaner kanske man kan kalla dom då dom ju faktiskt själva säkert trott på alla lögner.
Jag ha då varit i sånt starkt behov av att vara trodd på och jag känner att jag nog inte nog kan tala om vad mina vänner Elenor och Ann-Britt på den tiden gjorde.
Dom fanns och dom fanns och dom trodde på mig!
Det har och betyder fortfarande så mycket för mig, dom trodde på mig! Dom trodde på Nina!
Dom trodde på mina barn och det dom berättade!
Ja dom har verkligen funnits där då jag behövde, och jag är oändligt tacksam för det.
Det är inte lätt att ha människor emot sig som verkligen kan ta till vad som helst för att skada och för att få sin vilja igenom.
Dupera och manipulera, ja det är vissa duktiga på, men inte jag och faktiskt är jag såå glad för att jag inte är sån!
Nej jag vill inte var en sån människa, jag vill vara ärlig och sann och från botten bara jag liksom.

Ja det var ju då det och ibland så kan man ju undra varför jag skriver om gammalt, men jag gör det för att ni ska förstå att jag är Nina pga alla saker som hänt mig.
Så om du skulle vara i en jobbig situation så ska du se att det ordnar sig till slut och genom att vara sann och ärlig så vet du ju att du inte hittat på något och måste komma ihåg vad du hittat på.
Nej lögner kommer fram till slut och det är ju så enkelt om man aldrig hittat på eller överdrivit något utan bara talat sanning.
Jag skulle så gärna vilja hjälpa hela världen!! Men jag förstår ju att jag inte kan det, men en början som är super enkel för alla är att le eller säga hej till den vi möter.
Vänlighet ger vänlighet tillbaka, så enkelt är det faktiskt!
Jag märker att det är så enkelt att få människor glada och kanske faktiskt göra någons dag bara genom att vara vänlig och snäll.

Nu hoppas jag att alla där ute får fina dagar och att ni står upp för er själva och finns! Ja jag önskar av hela mitt hjärta att ingen ska behöva ha det så som jag hade det och haft det i massor av år.
Jag tänker och önskar och hoppas!!

Kram kram