Det tar på krafterna!

Marielles fina röda solros <3

Hej hej!

I Fredags var vi till Nora för att Gert skulle hjälpa till att sätta upp lister.
Ja golvlister och taklister, hemma hos Marielle och Daniel.
Det är betong på många väggar och där hade vi tänkt limma, men då inte väggarna var raka, ja då blev det problem
Till slut så var alla golvlister klara men då var det kväller, ja ganska sent, och vi for till en restaurang och käkade. Sedan släppte vi av Marielle och Daniel hemma vid sig och vi for hemåt.

Melina var med så hon körde både dit och hem, så mycket träning hon får i trafiken. Jättebra.
Melina hjälpte Marielle lite med att sätta upp gardiner och att göra rent smink penslar och fixa med smink grejer. Ja Melina gillar den avdelningen allra bäst, smink och sånt.
Alla gardiner som jag och Rebecca sytt upp passade, och det var tur det, då det var jag som mätte.

 

Idag har vi varit till Nora igen, för att hjälpa till lite.
Melina körde och hon är så duktig så.
Städa och plocka, och ja det blev en lång dag i Nora,  men en jättebra dag.
Marielle och Melina tog en sväng till Örebro för att shoppa lite, och dom hittade förstås några saker att köpa:)

 

Ja en härlig dag med mina älskade tjejer, ja dom allra bästaste i hela världen!

Igår så hade jag av misstag råkat klicka på något på facebook som sedan visade sig vara en "dating" sida på datorn!.
Ja ni fattar ju, jag har ju inte någon lust alls att börja dejta nu, jag vill bara dejta med Gert.
Ja herregud vilken panik jag kände imorse då jag upptäckte att jag fått massor av meddelande och chatt meddelanden.
Ja jag tordes inte öppna något utan då Melina kom hem så fick hon hjälpa mig att ta bort.
Herregud haha, hur gick det till, och med min facebook profil som profil där jag har Molly i knäet, ja jag fick många napp på den lilla stunden som jag råkat göra fel.

Jag och Molly?

Ja då inte nog med att jag tokade till det igår kväll på facebook!

Idag då vi varit till Nora så skulle jag dela några kort med mig själv på facebook, så jag gjorde det men det blev inte alls bara till mig själv!

Ja panik igen! Att inse att jag verkligen "hängt ut" Rebecca, ja jag hade liksom vikit ut henne! haha.

Hon hade skickat bilden till mig då hon åkte fast med kameran förut, då hon körde min bil.
Ja jag ville ju se hur det såg ut.
Ja jag skulle från min mobil få in det och några till bilder i datorn så jag kan spara det där, bara dela dom med mig själv. Dom flesta förstår nog hur jag menar hoppas jag:)
Men i nästan fyra timmar haha, så fick ni alla som är vän med mig se alla bilder som jag skulle dela bara för att få in dom i datorn.

Jag vet att det finns andra sätt att få in dom i datorn, men jag har kommit på det här sättet alldeles själv, så jag kör på det jag.
Om jag kör med sladden mellan mobilen och datorn, ja då försvinner korten liksom, jag vet inte vart dom hamnar haha :) Därför är mitt sätt bäst!
Ja herregud så jag inte kan med datorer, och inte vill jag ju det heller förstås om jag ska vara ärlig.

Många skratt blev det och hur kunde jag lyckas så totalt på samma dag?
Först datingsidan och nu på kvällningen, delningen som totalt blev fel!

Nu till något helt annat.

I Lördags var jag och Maria på loppis,, jättejobbigt känner jag faktiskt att det är med människor.
Att säga hej känns som att det inte räcker.
Men då att stå och småprata lite överallt, ja det tar på mina krafter.
Att prata och småprata med dom jag känner, ja det är skillnad, jätteskillnad.

Jag har brukat tänka lite på det, att jag känner att det blir jobbigt med människor.
Jag är inte en person som gillar att småprata om ytliga saker, nej det är inte jag alls det.

Jag har min familj och mina assistenter och några vänner sedan  innan jag var sjuk, men sen räcker det liksom.
Jag vet att dom flesta bara vill väl och vill vara trevliga, och det är jättebra förstås. Men att helt plötsligt behöva småprata med dom jag inte känner, nej det känns inget kul alls.

Jag måste nog  faktiskt börja vara lite kortare i mitt sätt även fast jag inte alls är så egentligen.
Jag känner mig ganska otrevlig då förstås, men jag kanske får vänja mig och alla runtomkring får vänja sig med.
Ja kanske det skulle gå och fungera, men kanske inte.
Jag är ju inte sån!
En skylt att sätta upp kanske vore bra, där det står- det räcker med ett hej!
Ja jag skulle kunna skriva många saker på skylten, men just det är det jag vill. Det räcker med ett hej!

Jag är ju en glad tjej i grunden som tycker om människor, men då det blir stop hela tiden, så blir det jobbigt, ja då känner jag att jag blir alldeles folkskydd.

Jag var innan jag satt i rullstolen samma person och hade samma problem, men nu känns det att det är dubbelt värrä.
Många vill prata med mig bara för att jag blivit sjuk känner jag.
En del känner jag vill bli vän med mig och ja visst, lite lagom vän kan jag bli, men jag får inte plats med fler liksom, nej jag hinner inte och orkar inte med det.

Det låter nog lite konstigt i andras öron, men så känner jag.
Jag tycker om och kan lätt bli att tycka om människor men jag måste verkligen ändra på mig lite, om jag kan.

På ett av loppisarna så finns en farbror som gärna pratar med mig, ja jag menar inte min Leif nu.
Den här farbrorn vet jag inte vad han heter eller något men han slutar liksom inte att prata, fast jag försöker.
Ja jag har farbröder i mitt liv, många faktiskt, och det måste räcka med dom jag har nu.
Jag hinner inte med fler och jag är så nöjd och glad över dom som jag har i mitt liv redan.
Jag skulle förstås ta in fler om jag kunde, men just nu orkar jag inte och det är fullt liksom haha :)

Lite gnäll inlägg känner jag att det blev, men det är inte alls meningen.
En del människor som jag aldrig känt kan stanna och prata med mig fast dom aldrig gjort det förut, ja varför undrar jag?
Lite drygt blir det ibland iallafall och just i Lördags kändes det extra tydligt.

Ja det är ju ett lyxproblem kan tyckas, men jag har iallafall lite jobbigt med det.
Om det nu framöver verkar som att jag är lite kort och stram ute, så är det inte för att jag är sur eller arg på just dig, nej absolut inte.
Jag behöver bara få mitt "space" liksom :)
Jag hoppas att ni förstod hur jag menade nu, det är ju inte alls jobbigt att säga hej och le och vara glad, nej det är inte jobbigt. Men att få stanna till vid var och varannan man möter, som man dessutom inte knappt vet vem det är, det är det som är jobbigt.
Vissa dagar så hinner jag knappt gå på loppis liksom, nej för jag pratar hela tiden :)
Många har ju såna tillställningar som en träffpunkt, ja att träffa folk och prata med. Det kan jag förstå förstås, men jag har inte samma mål som dom, nej jag orkar inte stanna hela tiden och den jag går med ska få vänta och vänta haha :)
Nej det får bli lite förändringar framöver och jag hoppas att ni förstår.

Den lilla lintotten är Melina, med storasyster <3

Melina 17 år <3

Om en liten stund så fyller min Melina 17 år!
Ja herregud så åren går! Grattis älskling säger jag nu redan och så skriver jag lite mer om det efter imorgon <3

Kram kram på er alla <3