Jag börjar med att skriva lite om solen, som lyser med sin frånvaro.
Den frånvarande solen gör så att jag inte kan ligga ute och njuta av värmen :)
Ja solskydds krämen här ovanför på bilden är det bästa solskyddet jag vet, men än har jag ju inte behövt använda speciellt mycket av den varan.
Nej jag fattar inte vart sommaren tagit vägen riktigt.
Tur att jag ska få åka bort till värmen en vecka sen i höst.
Då man åker bara en vecka så brukar jag vara lite orolig över att inte få så mycket sol, nej då vill man inte ha regn en enda dag.
Åker man två veckor däremot så känns det ju lite säkrare att få några fina dagar.
Ja så brukar jag känna i vanliga fall, men i år har den känslan helt kommit av sig.
Ja med en så här sommar som det varit hittills så får jag vara glad över en solig dag på Mallorca känns det som.
Jag gillar ju verkligen sol och sommar och tänker hoppas på många soliga dagar än, men det ser sådär ljust ut faktiskt.
Men men vad gör väl det, man kan inte måla i direkt sol iallafall, och alla växter och gräset behöver ju regn, så jag är glad iallafall.
Man ska ju inte vara så ego, och hela augusti har vi ju kvar, vem har sagt att inte sommaren kan bli ända till september? Kanske har allt blivit förskjutet liksom.?
Ja, jag har ju iallafall solskydd ifall att det skulle behövas.
Jag har dessutom beställt extra till våran Mallorca resa :) Får spara till nästa år istället kanske.
Jag har haft fina dagar, men varken jag eller Gert har riktigt haft lust att pyssla, jo då lite grann, men inte som vi tänkt oss. Vi har varit så trötta så trötta.
Nu idag målade Gert garaget både på fram och baksidan och häromdagen målade han det lilla källarfönstret som behövde få lite mer kit,och lite mer färg på sig för att orka med några år till.
Ja vi har två små toalett fönster också som han fixat till, så nu klarar dom sig också ett gäng år till.
Vi hade tänkt lämna in dom för att få hjälp med "kittningen", men jag köpte en tub med kit, och det gick ju hur bra som helst för Gert att fixa.
Där tjänade vi en liten slant, men självklart är det lite pyssel och jobb då man gör det själv.
När våra stora fönster blir sämre än dom är, ja då blir det ingen lagning där utan faktiskt helt nya kommer det att bli. Ja det har vi bestämt så om vi fixar dom små känns okej iallafall.
Innan vi skulle måla fönstren så använde vi lite linolja på dom för att dom skulle må lite bättre.
Ja dom var inte alls så dåliga, men för säkerhets skull hade vi på lite, och för att vi skulle slippa göra om dom snart igen.
När Gert skulle slänga trasorna sa jag åt honom att dom kan självantända så man måste lägga dom i en burk eller dränka dom i vatten typ. Han visste det men tänkte nog inte på det just då.
Han la ner dom i min sandhink, och nästa dag så luktade det märkligt och vad hade hänt?
Jo dom låg och brann lite.
Gert tyckte dagen innan att jag nog överdrev lite, men i efterhand så var han glad att han gjort som jag sa. Vi hade inte dränkt dom i vatten vilket vi ju skulle gjort!
Jag har ju jobbat med sånt här och vet även om jag inte varit med om det själv, men nu har jag.
Om Gert slängt in dom i en sopsäck i garaget bara, ja då hade kanske garage och hus brunnit upp!
Fy då vad lätt hänt, det skulle kunna hända en olycka för att man rycker lite på axlarna.
Nu blir det hädanefter vatten på om vi ska använda linolja igen :)
Igår så skulle vi åka ut en sväng jag och Gert, och det var ganska kallt på kvällningen,så jag fick klä mig ordentligt.
Ja tänk att jag hade tröja och vinterjacka på mig i juli?
Ja jag var glad att jag hade det på mig, för ruggigt var det, det kan jag lova.
Jag tog min stora rullstol och jag har inte haft den så mycket, flera veckor sedan sist.
Ja jag kan lova att jag hörs på lång väg då jag kommer åkandes.
Något klämmer emot något så det liksom knarrar hela hela tiden, ganska högt haha :)
Men fort går den iallafall och det gillas! Vilken skillnad mot min vanliga:)
Över alla väghinder som finns nu i hela stan, gick det inte alls bättre med den stora rullstolen som jag trott, nej det gick faktiskt sämre.
Nu är det dax att asfaltera tycker jag så ja kan köra på som vanligt och slipper stanna hela tiden.
Jag såg ingenting vad jag tog kort på då solen var så stark, men jag fick med oss iallafall :)
Nu i några dagar har jag provat att fixa håret på mig själv, och jag kan!
Jag har inte trott att armarna orkat men dom orkar och jag är så glad över det så.
Det har varit lite jobbigt faktiskt att inte kunna fixa själv, men från och med nu så länge jag orkar så ska jag göra det själv.
Jag har aldrig tagit lång tid på mig och gör det inte nu heller, men det tar ju självklart längre tid nu då jag ska hämta vax och spray och sånt. Men jag kan!
Det är det allra viktigaste, att jag kan, för jag har ju faktiskt slutat ha bråttom för länge sen.
Tänk om alla kunde göra det, att sluta skynda sig i livet, ja med allting, då skulle alla må väldigt mycket bättre är jag säker på.
Jag är helt övertygad om att jag tex blivit sjuk på grund av stress, att stressen gör oss sjuka på ett eller annat sätt. Ja helt övertygad är jag om det.
Dom få gånger jag blir utsatt för stress nu, oavsett om någon runtomkring mig stressar eller jag själv som ska försöka skynda mig, ja då händer det saker.
Det händer saker i min kropp som jag inte kan förklara.
Förut då jag fortfarande kunde gå, ja då märktes det genom att benen till slut totalvägrade att lyda, dom vägrade att gå.
Nu då jag inte kan gå så kan talet, ja hur jag pratar bli sämre, min hand och arm orkar inte skriva alls och ja det finns många saker som gör att jag märker att det beror på stressen.
Det värsta är nog att min kropp blir spastisk som tusan då det blir stressigt, och benen kan skaka som tokar och bete sig väldigt knepigt.
Jag har slutat att skynda mig, men ibland har man människor runtomkring sig som gör att man blir stressad, och då blir jag riktigt arg, ja jag kan bli det.
Jag kan fräsa ifrån då ordentligt då jag känner att den personen gör att jag blir att må dåligt.
Inte vilken som helst då, men om det är någon som vet om mitt problem och ändå stressar mig, ja då blir jag arg, jättearg.
Nej jag kan inte ha såna människor nära mig, inte i mitt liv då jag blir sämre i min sjukdom.
Jag känner mig ju oftast frisk, men då det stressas, ja då blir jag sjuk.
Så jätteviktigt att alla börjar ta livet lite lugnare, att inte köra på i hundra utan minska farten, jätteviktigt!
Jag känner mig ofta ganska onyttig och som att jag inte gjort något alls på en hel dag.
För mig är det ett helt företag att förflytta skor eller saker från ett till ett annat ställe.
Ja för mig krävs planering.
Jag blir ofta frustrerad då jag ju vet hur enkelt allting är då man kan gå, och så himla krångligt och ibland omöjligt för mig då jag inte når tex.
Ja jag har ju blivit ganska duktig på att planera, men det vore ju helt underbart att få slippa.
Ja att bara kunna resa på sig, hoppa i sina foppaskor och gå ut och göra det där jag vill göra.
Ja det kan kännas rätt tungt ibland, men det går över på någon sekund då. Ja det gör faktiskt det.
Jag vet ju att jag har det bästa runtomkring mig och att allt fungerar bra som det gör.
Ja önskan finns ju där och hoppet lite grann, tänk om mina inflammationer helt plötsligt en vacker dag bara försvann!?
Ja så kan det ju inte bli vet jag, men ändå, tänk om jag faktiskt skulle kunna gå igen?
Jag skulle inte tro att det var sant, jag skulle gråta och gråta och aldrig vilja sätta mig igen, ja det kan jag lova.
Jag är jätte tacksam för min rullstol och för alla hjälpmedel jag har fått, men att kunna gå, ja det är min önskan förstås.
Det finns många andra saker jag önskar före, och den viktigaste saken i mitt liv är att mina barn får må bra, ja det är den största önskan jag har! <3
Önskar att min assistent Maria fick bli frisk, typ Nu, ja det önskar jag, och att min vän Ronny också får bli frisk.
Ja det är många önskningar som är viktigare än mina ben och min kropp.
Jag lever ju och har det bra och är rätt duktig på att köra rullstol faktiskt haha :)
Ja om man fråga mig förstås, jag har ju kört sönder saker, ja både på min rullstol och saker här hemma, men duktig är jag! :)
Jag älskar pelargoner och har gjort i många år, så den enda sorten jag har är just pelargoner.
Överallt på altanen har jag mina fina pelargoner.
Alla i gamla fina lerkrukor som blir finare för varje år tycker jag.
Bara fat som saknas och jag tittar på loppis utan att hitta några fat.
På affären är dom ju nya och så är dom ganska dyra, så jag får leta vidare och hoppas jag hittar på några då och då.
Eftersom jag har alla blommor ute på altanen så vattnar vi på som vanligt för det gör ju inget om det rinner igenom då det är ute :) Härliga fina blommor som gör mig glad.
Jag ansar dom lite emellanåt så dom inte ska bli allt för lufsiga.
Gert fick i order att köpa vita pelargoner åt mig då jag for till frykcenter på rehab förut.
Där fanns knappt inga vita utan enligt han, ljus rosa och lite mörkare ljusrosa haha :)
Ja enligt mig så är dom för rosa för att dom ska passa med vårat hus haha, ja man måste ju tänka på allt. Just dom rosa är dom som blivit starkast och störst, så det gör inget nu att dom har fel färg, det kan dom ju inte rå för förstås.
Dom är nog glada att dom fick bo hos oss som tar hand om dom ordentligt.
Ja hörrni idag blev det lite som vanligt, långt! Och rörigt, inget sammanhängande liksom. Men ni som vet ja ni vet ju att orden bara kommer, så det är mitt huvuds fel bara.
Det var inte meningen, men oftast blir det så iallafall.
Jag hoppas att alla har det lika bra som vad jag har :)
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar