Jag tänke ta kommandot

Hej hej!
Ja jag måste börja med att berätta att min dator gått sönder.
Ja min älskade supersega dator vill inte samarbeta med mig mer. Så sorgligt och ledsamt.
Jag är ju som ni vet en person som inte gillar nya saker, och särskilt då det gäller maskiner.
Jag vill inte ha och använda våran andra dator som är ny, men nu måste jag ju!

Tangentbordet är inte alls som det andra och nej fy då, usch! usch! usch! :)
Haha nej då så illa är det inte, men attan så mycket fel det kommer att bli och hur tokigt det kommer bli då jag skriver.
Till slut kommer jag ju inte förstå varför jag använde min gamla dator, ja jag tror det då jag ju förstår att den här är supersnabb och säkert bättre än den gamla datorn.
Men dit har jag inte kommit än, och det är ganska långt till dess tror jag.

Jag kommer att vänja mig med det här tangentbordet till slut också, och nu då jag inte har något att välja på, ja då tror jag minsann att jag kommer gilla det här också.
Ja Nina, nu får jag lägga av, och förstå att det fungerar lika bra eller till och med bättre med en ny maskin.

Maria smörjer in mig med solskydd :)

Ja hur som helst så har jag ju haft ett par underbara dagar i solen, ja jätteskönt verkligen tycker jag.
Ja jag tycker det, men min kropp tycker något annat.
Jag har ju inte tänkt att kroppen ska få bestämma, men jag får ge upp, ja faktiskt.
Idag då jag solade så kände jag att min högra arm inte alls var med i matchen.
Totalt noll koll hade jag på den och ingen ork alls. Jag skakade i hela handen och jag blev supertrött i den.
Jag blev orolig faktiskt och tänkte att nu kommer jag inte att kunna skriva mer, men efter en stund i skuggan, ja då var det bättre.
Dumma, dumma kropp!

I skuggan med en riskaka :)

Det bästa jag vet är ju att sola, och så ska kroppen förstöra, ja min egen kropp liksom? Inte schysst alls tycker jag, men så är det.
Jag tänker iallfall inte låta den ta allt från mig nu, nej en timme ska jag minsann få ligga i solen, och eftersom det gav sig idag så gör det förhoppningsvis varje dag.
Ja nu i det stora hela är det ju en baggis att inte kunna sola, men för mig känns det inte som en baggis riktigt. Kroppen segrar över mig! Men jag ger inte upp så lätt.

Idag hade vi tid vid veterinären i Borlänge klockan elva.
Vi eller rättare sagt Melina fixade fint i kaninernas burar och sen fångade hon in dom, och sen for vi iväg. Maria var med och satt där bak med dom.
Dom var så duktiga så och det gick galant.
Den ena kaninen var inte så kry kunde veterinären konstatera, så det blev antibiotika och något mer vi ska ge henne i fjorton dagar.
Vi har hört henne nysa lite men inte tänkt mer på det. Ja nu får vi hålla tummarna för att hon blir frisk och kry.
Melina och Gert gav henne medicin och det gick jättebra. Säkert inte så gott, men två gånger om dagen får hon lov att stå ut med nu i två veckor <3

Jag har skrivit det förut, men jag måste göra det igen.
När vi är ute och Melina övningskör, ja då känner jag mig som vem som helst.
Jag känner mig som en mamma som faktiskt kan!
Ja vi kan tillsammans och jag känner mig faktiskt frisk.
Just då varje gång, så känner jag mig ganska frisk.
En så härlig känsla så den går inte att förklara annat med ordet, Lycka!!

När man som jag blivit sjuk och inte kan gå, ja då förändras hela livet och i början kände jag mig jättesjuk just för att jag inte kunde fungera som förut.
Den känslan har jag tagit bort helt, men ofta ute så får man ju automatiskt känna sig sjuk.
Då man inte kan ta sig dit man vill på grund av för höga kanter tex,  eller trappsteg.
Ja många såna ställen finns det, men jag har tur som har min grundkänsla som är positiv, så jag slipper känna att jag är diskriminerad på grund av min rullstol.

Frisk vad är det liksom egentligen?!

Jag känner mig oftast inte sjuk utan mer förhindrad, ja jag blir förhindrad att fungera som dom flesta andra.
Jag tror att jag ska vara glad över att jag inte har sjuk känslan kvar i kroppen, för jag är ju egentligen inte sjuk alls, nej det är kroppen bara som gör som den vill.
Men nu när värmen kommit, ja då tänkte jag jävlas med kroppen.
Ja jag har egentligen ingen lust att behöva anpassa mig, jag får ju lov att göra det mest hela tiden så nu tänkte jag ge kroppen en riktig match, jag tänkte vinna, så det så.
Jag tänkte vara ute och sola vare sig den ville eller inte, den skulle inte ha något att välja på för då skulle jag ta kommandot liksom.
Ja nu blir det inte som jag planerat riktigt, men det var min plan :)

Ja att inte kunna bestämma över sin egen kropp är inte så lätt kan jag lova, frustrerande många, många, gånger, men det går.
Ja jag har förstått för ganska länge sedan att jag måste förlika mig med det, att jag inte längre kan bestämma som förut.
Förut så gjorde man ju allt på automatik, man reste sig, man gick, man klättrade och ja man kunde ju allting nästan.
Nu spelar det ingen roll hur mycket jag tänker och vill, då kroppen inte ens försöker lyssna på det jag tänker på.

Ja nu är den ju lite snäll, kroppen alltså, och iallfall försöker ibland då jag tänker på att röra på tårna och lite så. Men jag kan ju inte gå hur mycket jag tänker.
Under har ju skett och jag hoppas väl på ett under även fast jag ju förstår att det här är mitt liv nu, det är så här det ska vara, och det är inte dåligt.
Nej absolut inte, med mina bästa assistenter och bästaste familj så är det inget problem någonting.
Jag är nog det enda problemet faktiskt, då det är jag som bestämmer vad och när och hur saker ska göras. Jag vill egentligen inte vara jobbig eller be om hjälp, men jag tränar på att be om hjälp och tala om vad och hur jag vill. Verkligen inte lätt kan jag lova.

En sak som gör mig full av både ilska och ledsamhet är att det kan bli så "ställigt" runt mig.
Ja för mig är det inte alls så, men för en del människor runtomkring.
Jag kan förstå att det inte är lätt att veta hur man ska bete sig, men att bete sig som om jag vore mindre kapabel och att jag kan fråga och säga till själv, nej det är inte roligt.
Jag kan prata, och jag kan tänka hur mycket som helst, så jag klarar mig bra utan en massa ställande hit och dit.

Ja jag är faktiskt frisk, förutom att kroppen inte är med i matchen, och så är jag väldigt trött och ja listan kan ju fyllas på, men frisk inuti mig känner jag.
Det syns ju förstås att jag är sjuk då jag sitter i min rullstol, men jag vill inte se mig som sjuk.
Nej jag har bara fått lite Ms, en släng av Ms liksom haha :)

Nu ska jag rätta lite för att sen sova en skvätt tills imorgon bitti då jag laddar upp inför min timmer solning haha :) Ja jag ska försöka få till det med en kvart hit och dit också, fortsättning följer här på mina solnings bekymmer :)

Kram kram och jag hoppas alla njuter av vädret och livet förstås.