Hela livet på oss!

Hej hej!

Jag hade faktiskt inte tänkt att skriva något ikväll, men här sitter jag nu snart mitt i natten och kan inte låta bli! :)

Ja jag har haft en fin bra dag idag, men tydligen väldigt trött dag då jag mot kvällningen faktiskt somnade i min rullstol haha :)
Ja jag somnade och sov i flera timmar, så då kan ni ju förstå att jag är vaken nu :) ja liksom klarvaken!

Jag har nu i fyra dagar ätit full dos utav min nya bromsmedicin och jag tror nästan att det är den som gör mig extra trött.
Ja hela julhelgen har jag varit lite trött och kunnat somna i min fåtölj även fast vi sett en film, och det är inte likt mig kan jag lova!
Nej faktiskt så är det inte riktigt jag alls, men vem vet, det är kanske den nya Nina haha :)
Ja jag har varit så trött så trött och nu på kvällningen gick det helt enkelt inte att hålla ögonen öppna.

En sak som verkligen förvånar mig är att jag kunnat sova fast tv:n varit på dom senaste dagarna och idag fast Gert gick fram och tillbaka lite.
Inte alls likt mig det heller då jag är värsta vakthunden.
Ja jag brukar vakna av minsta ljud, men nu har jag ju hört i bakgrunden lite, men ändå valt att fortsätta sova.
Ja knepigt är det, men jag ska prata med min doktor och sköterska om det sen för att höra om det ska vara så kanske? ja om det är en vanlig biverkning kanske.
Ja mitt illamående fortsätter som förut, jag har nog redan börjat vänja mig lite vid det så om det är min biverkning som kanske blir bestående så tar jag den.
Ja för att byta medicin mot någon annan som kanske ger mer och värrä grejer är jag inte så sugen på.

Min medicin brukar ge mycket mycket värrä biverkningar än dom jag har om nu tröttheten och illamåendet är biverkningar som jag tror.
Ja en del kräks jättemycket, har svåra kramper och värk i magen, får fluschar (vanligaste) så jag ska nog inte gnälla över lite trötthet och illamående.

Som jag skrev förut så kan det ju vara en lite bantningkur haha, ja jag behöver bli av med några kilo faktiskt.
Man rör sig ju inte och tränar inte på det viset då man sitter i rullstol som man kunde förut.
Men man äter ju fortfarande mat så det är ju ett under att jag inte väger massa kilon till faktiskt.
Jag behöver iallafall gå ner några kilon så jag känner mig lite lättare och framför allt känner att kläderna sitter bättre.

I rullstol sitter inga kläder bra synd nog, nej jag måste köpa alldeles för stora kläder för att kunna knäppa, tex jackorna jag har dom är det stora storlekar på.
Nu gör ju det inget men det är tråkigt att inte kunna ha på sig det man kunde förut.
Låter knepigt kanske, men det är faktiskt så att man blir större och bredare då man sitter hela tiden. När man kan stå och räta ut sig så sitter kläderna bättre.

Ja jag drömmer titt som tätt om att jag kan gå, ja till och med Rebecca och Maria har gjort det. Och mina båda barn har drömt att jag kan gå också så vem vet? Vore ju kanon om det var sanndrömmar!

Jag drömde imorse eller inatt innan jag vaknade att jag kunde klättra ner för en stege och sen gå lite men ganska knaggligt gick det, men det gick!
Ja just så skulle jag vara väldigt nöjd med, att gå lite men knaggligt.
Jag kan ju stå! Ja bara det är jag ju nöjd att jag kan, men att kunna styra mina ben, ja min kropp så att benen kunde gå framåt det vore något det.

Jag satt i min fåtölj nu på kvällen efter att jag vaknat till i rullstolen och kände att jag kunde bättre än någonsin!
Jag kunde hålla in min mage!! Ja ganska mycket, och jag kunde spänna ut den också!
Fantastiskt känns det då jag märker förändringar och jag blir så glad.

Jag tror bara inte att jag fattat att jag blivit så mycket bättre nu då jag slutade med mina sprutor, jag kan nog inte ta in det riktigt och det gör ju inget förstås men det vore nog bra.
Jag skulle ju då egentligen behöva sitta ner och gråta av lycka den dag jag fattar vad min kropp faktisk kan klara av.

Innan jul var jag och Maria hem till en tant och farbror tillsammans med min sjukgymnast Petra för att testa en hiss i trappen. Jag minns inte faktiskt om jag kommit ihåg att skriva om det men gör det isåfall nu en gång till.

Jag kunde och det var helt otroligt enkelt egentligen och med träning så blir det ju ännu enklare.
Jag ska prata med kommunen efter helgerna för att se om jag inte skulle kunna få en sån hem hit.
Ja det vore så underbart att kunna få komma ner i källaren varenda dag om jag skulle vilja.

Nu är ju Rebeccas man Johan så himla snäll så han självklart skulle hjälpa Gert varje dag om jag ville, men det vore ju bäst om jag kunde slippa bli buren ner och upp. Och allra bäst om dom slapp att bära mig förstås!
Ja vilken frihet det skulle vara och vad skönt det skulle kunna bli att få ner alla mina träningsgrejer dit ner och slippa ha dom här i vardagsrummet och lite var stans.

Jag får höra vad han säger och så måste ju Anders och hiss Anders komma och titta vad det är jag kan behöva isåfall. Dom heter Anders båda två :)Ja ännu en sak att bli lycklig över.

Jag fick en god jul hälsning från Hedemora, dom som ska fixa min bil och jag kände redan att jag blev lite nervös.
Det är ju inte bara att sätta sig i och köra sen, nej det krävs mycket av mig, mycket träning.
Men jag vill så då kan jag också är jag säker på. Spännande och roligt samtidigt som väldigt nervöst kommer det att bli, och till sommaren, ja då minsann kommer ni att kunna se mig ute körandes i våran bil!

En sak som jag säker skrivit om många gånger, ja det har ju blivit några inlägg och jag kommer inte ihåg allt jag tagit upp men nu är det att vara nöjd.
Jag säger och skriver ofta att om jag bara kunde bli lite bättre så blir jag nöjd!?
Nja jag blir ju inte det då jag ju ändå fast jag blivit bättre, vill bli lite bättre ändå!?
Knepigt då jag ju egentligen är nöjd, ja det är jag ju faktiskt, men ändå så vill jag ha mer!
Det är nog helt normalt att man känner så och lite sunt tycker jag ju att det är mitt i allt.
Kan hända då att när jag vill ha mer resultat och inte känner mig helt nöjd kan hjälpa mig och min kropp att inte nöja sig utan kämpa på för att bli ännu bättre!?
Ja jag är då inte säker med det skulle kunna vara så.
Det vore ju inte bra heller om jag bara satt mig ner och var helt nöjd, för det är jag ju inte, nej inte helt nöjd.
Jag skulle förstås göra vad som helst för att kunna bli frisk men jag vet och förstår att det inte kommer att ske.

Jag är trots den knepiga känslan jag får ibland, helt nöjd med själva livet.
Nöjd med mitt liv här hemma och hur jag har det liksom.
Men som sagt en önskan finns det ju hela tiden att bli bättre, och bättre blir jag ju.
Inte snabbt, nej verkligen inte men små små steg framåt är ju inte så dumt det heller.
Jag har ju inte direkt bråttom och särskilt inte nu då jag helt totalvägrar att stressa.

Jag och vi alla har ju hela livet på oss!

Kram kram