måndag 1 december 2014

Jag orkar betydligt mer än min kropp!

Hej hej!
Nu var det länge sedan jag tog mig tid att skriva igen.
Jag vill ju egentligen skriva av mig lite varenda dag, men tiden räcker inte till och inte orken heller förstås.
Jag orkar förstås, ja faktiskt hur mycket som helst känner jag, men min kropp vill inte riktigt som jag alla gånger haha :) Nej den är inte så sams med mig.
Nu gillar jag mig själv och min kropp ändå, men lite drygt känns det ibland faktiskt.


Jag slutade mitt förra inlägg med att jag tagit bort stygn och att jag träffat en viktig person i mitt liv.

Ja jag börjar med stygnen, inge roligt alls att behöva göra saker på ryggen har jag minsann lärt mig nu, usch.
Det såg bra ut men var så pass rött så jag skulle få komma på återbesök, och det är på tisdag.
Jag har haft lite mycket ont ibland faktiskt och inte vet jag varför, men jag antar att det inte är riktigt bra.
Nu kan jag ju inte avlasta min rygg ett dugg då jag lutar mig hela tiden konstant på ryggen, ja förutom en stund då varje morgon då jag tränar på att sitta och sen stå.


Ja hur som helst så får jag höra på tisdag vad han säger.
Jag tror inte alls det är någon fara, ja Rebecca har tagit kort haha :) men då jag känner att det faktiskt gör lite ont så är det kanske inte riktigt riktigt då det ju var tre veckor sedan jag gjorde själva ingreppet.
Ja rebecca tog kort och då låg jag på sidan, hon undrade om jag ville se, nej!!
Inte då iallafall, så hon fick visa mig då jag lagt mig på rygg igen.
Ja kan inte fatta hur illa jag kan bli att må bara jag tänker på såret, stygnen och ja själva fläcken som togs bort också förstås.

Efter att vi varit där och tagit stygn hade jag lite jag skulle fixa med och vi började med att åka till bilverkstan för att lösa ut bilen, ja rika blev vi då inte av det kan jag lova, men bilen är iallafall fixad och hel och går igenom besiktningen.

Då vi varit dit så for vi till stan för att handla lite och det var då!
Min farbror gick på andra sidan gågatan!
Ja han bor i Smedjebacken, och inte förrän den här eftermiddagen fick jag hans adress.
Jag vill ju kunna skicka ett julkort eller kort när som helst förstås.

Jag känner honom inte knappt alls, men han har kommit att betyda mycket för mig ändå.
Jag tycker lite synd om honom mitt i all kärlek, och ja glad var jag kan jag lova då vi skulle åka hemåt.

Jag tog ett "selfie" kort på honom och mig, men jag lägger inte ut det idag då jag ju faktiskt inte vet om han skulle tycka det var okej.

Han har funnits i mitt liv lite då och då sedan jag jobbade på SJ och det var rätt många år sedan.
Han har jordens minne så han minns mig och mina tjejer och har liksom full koll.
Han är ledsen över att jag hamnat i rullstol men jag försäkrar honom förstås att jag mår bra.
Han har haft en stroke så han pratar lite dåligt, men huvudsaken man förstår, och det gör jag.

Ja han har varit kund på SJ och sedan efter det har jag träffat på honom på biblioteket och i affärer och på byn.
Ja jag har blivit lika glad varje gång jag stött på honom. Min kära farbror liksom!

När barnen var mindre, ja ganska små så undrade dom ju vem han var :) men nu vet dom ju att det är mammas farbror. Typiskt mamma tror jag dom tänker :)
Ja alltså inte farbror som i att han är släkt med mig, men alla som känner mig vet ju.
Ja jag har fler farbröder och faktiskt även några tanter i mitt liv som betyder mycket, ja jag är så glad över dom alla.

Jag kan ibland känna sån frustration!
Ja det kan kanske verka som att jag inte är den sorten, men jag lovar att jag kan!
Visserligen bara i en minut eller halv, men ändå!
Jag vill ibland bara skrika aaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!
Men jag låter bli :)

Det jag mest känner frustration över är förstås att inte kunna gå från a till b.
Att inte kunna dra på mig jeans och jobbartröja och åka till jobbet!
Att inte kunna torka av i fönstret, att inte kunna nå det som ligger för högt eller för långt in.
Ja min lista skulle ju kunna bli hur lång som helst, men vad hjälper det?
Jag kan ju inte fortfarande!
Just därför så tror jag att jag kunnat acceptera mitt nya liv ganska bra och ganska fort om jag får skryta lite. Min inställning och mitt jävlaranamma!!
Nu är jag väldigt stark och envis där inuti också, och det har nog inte varit i vägen om man säger så. Nej mitt liv är och känns så himla bra trots allt.
Jag är lycklig över dom små sakerna som man kanske inte lägger märket till ens då man är frisk.


Melina och Rebecca börjar baka fler lussebullar och medan jag fick hjälp till tandläkaren så bakade Melina klart två liter bullar <3
Den här gången fick Gert ett par påsar med russin i till sig :)













I fredags skulle Melina jag och Rebecca vara i kiosken i ishallen som vi brukat flera matcher. 
Jag behöver åka hiss för att komma med upp, men den fungerande inte!

Jag hade inte kläder på mig för att sitta ute en hel match så jag skulle få låna Simons överdragsjacka och byxa! :)
När vi krånglat på mig byxorna så kände jag den där bekanta lukten!

Får jag lukta på jackan sa jag till Gert :) Nej fy blä vad jag inte ville dra på den, då hade jag hellre blivit skjutsad hem haha.

Ja ni som inte vet hur det luktar kan jag försöka förklara.
En sur svettlukt blandat med ja jag vet då inte, men attan vad det stinker!

Jag lånade Rebeccas jacka då hon ju skulle var där uppe och där är det varmt.

Min Melina var så gullig så hon skickade ner Rebecca flera gånger, först med godis och sen frågan om jag ville ha en toast?
Men jag hade varit till tandläkaren alldeles före och fått något läkemedel i en tand nu igen.
Den smakar hickory blandat med tjärpastiller från Finland ( ja den är verkligen inte god och smaken sitter i flera dagar ), och så var jag fortfarande lite bedövad så nej tack, jag kunde verkligen inte bli varken sugen eller hungrig :)

Min en vän som är mamma till en annan kille i laget hade parfym med sig i väskan så jag fick en sprut på Simons brallor så jag skulle stå ut. :)
Ja nu är dom tvättade och han ska få dom tillbaka imorgon på träningen.

Ja larvigt att tycka som jag gör om lukten haha, men så är det och varje gång man går igenom omklädningsrummen, ja alltså utanför, så stinker det!
Killarnas handskar luktar verkligen fy bubblan om ni frågar mig!
Jag överlevde iallafall trots allt och hoppas jag någonsin slipper det igen, men nu kommer jag att lägga i extra kläder i bilen "in case of" liksom.



Jag och Filip myste medan dom gjorde deg och började baka <3















Jag har ju berättat om att jag slutat med mina dagliga sprutor och blivit bättre i kroppen, och jag laborerar lite själv med medicinen mot spasmerna. Jag tror att jag till slut kommer att få till det så det blir så bra som det går, men det tar tid att veta och man ska känna efter hela tiden.
Svårt att veta vad som blir av vad liksom.

Medicinen som jag får mot min Ms, alltså broms medicinen är sådär måste jag tycka.
Än så länge trappar jag bara upp, men är lite tveksam hur det ska bli sen med full dos.

Ja mår illa konstant, inte så illa att jag vill kräkas riktigt, nej inte så, lite mer må illa så jag inte kan äta liksom.
Nu äter jag ändå förstås, men jag lovar att jag inte blir sugen på något nästan.
Kall mat helst då, det känns lättare att äta lite sallad och så.
Nu har jag dessutom haft den äckliga smaken i munnen några dagar efter tandläkaren så det har ju verkligen inte hjälpt till.

Men jag ska härda ut och ge medicinen en chans på riktigt och hoppas det blir bättre.
Jag får då iallafall i mig yougurt haha, som jag inte alls gillar, men jag tar det före varje tablett iallafall.
Många får väldigt ont i magen av tabletterna och lite ont i magen har jag haft till och från, men inga smärtor som en del andra beskrivit.
Nej jag tar en dag i taget så får jag se hur det blir.

























Igår fick jag och Gert följa med och titta då Rebeccas dotter Alice dansade, jätteduktig är hon och det är så roligt att få titta på.
Jättemycket publik var det och det är ju kanon det så dom får visa så många som möjligt vad duktiga dom är.


Ja jag har haft många roliga fina dagar, men lite stressiga blir en del också.
Ja min dröm är att ha helt tomma veckor, men vet ju att det inte är möjligt alls, men jag gillar iallafall inte att ha tider att passa, nej jag vill helst ta dagen som den kommer.

Jag hoppas att alla haft fina dagar och en första advent.

Här blev det lussebullar och julmusik innan det blev en sväng på julskyltningen.
Roligt, men lite jobbigt då det är massor av människor överallt och jag mest känner mig i vägen :)
Men det är ju bara att gilla läget då det ju faktiskt är så! Tror jag blivit lite folkskygg haha :)

Jag, Gert och Melina käkade på China innan vi åkte hem så vi har då verkligen haft en mysdag.

Kram kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar