Jag kan vicka på tårna och hålla in magen! Det ni!!

Hej igen!
Ja nu skriver jag igen, men faktiskt lite tidigare på kvällen än jag brukar.
Melina for till Oscar och Gert på träning i Smedjebacken, så jag blev själv här hemma och kände att det ju var världens läge att skriva lite i lugn och ro.

 

Igår var Marielle och Daniel förbi här med hundarna på väg från fjällen och hem.
Hundarna behövde lite mat och Marielle och Daniel packade om lite.

Dom längtade hem till Nora och det kan jag förstå eftersom dom ju varit först här några dagar och sedan i fjällen över helgen.

Ja den här julhelgen har verkligen varit toppen och jag är så glad så.
Så glad att få ha dom viktigaste i mitt liv så nära. Underbart verkligen!

Det har känts så härligt också just för att dom faktiskt fått åka hur dom ville, till vem dom ville, att dom inte har några krav från mig. Ja det är så viktigt så viktigt.
Dom kommer i hela sina liv få välja själv hur dom vill göra då det är helger , ja alltså jul och påsk och sånt.
Dom ska aldrig behöva känna sig tvungna att komma hit då ju våran dörr är öppen varje dag.
Det finns liksom inga viktiga dagar så för mig, nej huvudsaken dom mår bra och gör så som dom vill. Ingen stress och jäkt utan bara att få vara är viktigt.

Ja jag har inte känt att jag kunnat göra så förrän nu och för några år sedan, och det är nog därför extra viktigt att dom får göra som dom vill, inte några krav eller att ge någon dåligt samvete på grund av att dom kanske väljer att göra det dom känner för och vill.

Nej här får man göra precis som man vill och jag är så glad över det och jag hoppas att barnen känner samma sak som vi. Ingen press eller stress, nej julhelgen ska vara lugn och fin.

Ja jag har haft det så bra och jag känner att min kropp mår skapligt trots allt.
Ja den gör ju inte som jag vill då förstås, men den är lite mindre ovillig nu än förut.

Ja jag är så glad att jag slutade med mina sprutor så det finns inga ord. Lycklig, ja det är nog det närmsta rätta ord jag kommer.

Att jag tordes och bestämde mig helt utan att lyssna på vad doktorn sagt, ja han sa ju att mina alla symptom inte kunde bero på sprutorna, men det gjorde dom ju!
Glad att jag litade mer på mig själv och min känsla än på doktorn.

Nu har jag ju en bra neurolog egentligen, men jag tror inte det finns någon som kan sätta sig in i den känsla man känner i den här sjukdomen, det finns nog ingen.

Obeskrivlig känsla och man känner sån maktlöshet, man kan inget göra.
Man eller jag vill ju inget hellre än att gå från A till B, men det bara går inte hur gärna jag än vill.

Men jag kan vicka på tårna och jag kan hålla in magen! Det ni!!

Ja man får faktiskt lov att vara glad för det lilla och njuta av dom stunder som kroppen faktiskt kan fungera en aningens.
Jag sitter inte här och deppar ner mig, nej faktiskt inte.
Jag mår riktigt skitbra om jag ska säga precis som jag känner. makalöst vet jag att jag gör det, men jag inbillar mig inte utan det är sant, det är min sanna känsla!

Idag har jag gjort det jag nästan gillar mest, att gå till frissan!

Ja jag har Sanna som min frisör och jag är faktiskt lika nöjd varenda gång.
Nu blev det kort igen och det känns ju enklast att ha kort hår faktiskt, och skönt att inte ha luggen i ögonen.
Jag trodde aldrig att jag skulle våga ha sån här frisyr, men det gjorde jag och jag gillar den faktiskt!

Sanna är supergullig och duktig tycker jag. Hon är lugn och snäll och ja jag vill då aldrig byta. Supernöjd är jag och har varit varje gång jag varit dit.

Resultatet :)

Så skönt att känna sig lite fixad i håret och Rebecca och Maria som är dom som hjälper mig varje dag, ja dom får det lite enklare nu, men lite modern vill jag allt vara haha :)

Ja nu ska jag rätta lite för att sen se lite på tv kanske, eller vem vet det kanske blir en och annan patians på datorn. Lite kungen brukar det bli :)

Det blev en liten brejk från skrivandet nu då Marielle ringde och ville ha mig som sällskap i affären haha:)
Ja hon brukar vilja ha mig med ganska ofta faktiskt och nu var jag med och valde ljuslyktor och pajformer haha:)
Dom ska bjuda grannen på nyårsmiddag och jag lovar att det kommer att bli god mat, allt lät jättegott och dom kommer få det bra.

Ja jag är glad att hon vill ha mig med, jag önskar bara att jag kunnat ha en video kamera så jag såg vad hon kollade på så jag kunde vara smakråd ibland då hon behöver.
Men det är bra att hon tar egna initiativ och bestämmer alldeles själv.
Ingen mamma ska ju liksom bestämma :) haha.
Nej jag tro faktiskt inte att jag skulle bestämma utan mer kanske ge förslag och så, och så skulle hon få bestämma själv förstås hur hon tycker.
Hon är världsbäst och hon kämpar på fast hon egentligen inte alls mår bra.
En stolt mamma ja det är jag det.

Nu har jag ju en till dotter som inte mår bra och som också kämpar på och som jag är lika stolt över.

Gud vad jag önskar att en person i deras förflutna eller vad jag ska kalla honom, för pappa är han ju inte och har inte varit på många år.
Inte på riktigt iallfall, men på papperet förstås och i deras hjärtan finns ju en pappa.

Han kunde bjuda på sig själv lite och förstå vad det är han gör mot dom.
Det enda dom vill och behöver är ju att få känna sig älskade och i det här fallet ett förlåt för alla år som han varit frånvarande.
En önskedröm,  men jag hoppas lite där inuti mig, för dom förtjänar inte det som han gjort och gör mot dom.
Nej dom förtjänar kärlek, trygghet och ännu mer kärlek!
Dom är ju båda unika tjejer som han inte lärt känna på grund av?
Ja det kan jag inte för mitt liv förstå.
Det är sorgligt om det beror på att det är mig han inte vill träffa mer, barnen har ju haft egna mobiler i många år, så kontakt utan mig hade ju inte varit ett problem.
Men men, alla är ju inte fulla med kärlek för sina barn tydligen, men det är tur att jag haft extra mycket och har för alltid! Det borde vara straffbart att inte finnas för sina barn tycker jag!

Nu till något helt annat:
Häromdagen såg jag på Björn Skifs på tv och igår likaså. Ja ni som känner mig vet ju!
Ja jag skulle faktiskt gifta mig med honom! Han visste det inte än förstås, men han hittade ju sin Pernilla före mig:(

Jag är ju rätt glad över det nu haha, men det var en tung sorg då det hände.
Jag trodde verkligen på riktigt att han skulle upptäcka mig någon gång, någonstans!
Knepigt att vara så förblindat kär i en artist och kändis måste jag tycka, men det var jag.

Nu har det gått över kan jag lova, ja faktiskt finns ingen sån känsla kvar, men om jag mötte honom någon gång så skulle jag nog bli helt överlycklig tror jag nog.
Han sjunger som en gud och ja han kan  liksom det mesta verkar det som.
Iallafall då det gäller artisteri.

Jag minns en gång då jag var ung eller yngre haha:), då skjutsade min vän Ronny mig till Leksand för att titta på Björn Skifs.
Ja vi åkte dit och vi gick in där det skulle vara uppträdande.
Jag fick stå längst fram med min lilla rosa kamera och ta kort och jag grät av lycka.
Lycka att få se honom på riktigt en gång!

När jag stått där en liten stund så fick jag lov att gå därifrån och då sa jag till Ronny att nu kan vi åka hem!
Va?? sa han :) Vi kan väl ändå se klart då vi är här? Nej det kunde vi inte enligt mig haha:)
Vi åkte alltså hem innan allt var slut då jag ju var så nöjd.
Min önskan var ju fylld, jag hade fått se Björn på riktigt!

Ja herregud vad Ronny var snäll då, han skjutsade mig fram och tillbaka för en sån kort stund.
Jag har aldrig glömt det och jag kommer aldrig att glömma den en av mina bästa dagar i mitt liv, tack snälla Ronny om du läser det här. Utan dig hade jag inte haft det här minnet!
Ja herregud vilket minne, svårt att göra det rättvisa i texten här men en oförglömlig kväll för mig.

Jag hoppas alla har fina dagar och att ni mår bra.

Kram kram