Jag är stolt, glad och lycklig!

Mina taklökar <3

Hej hej!
Jag har haft flera jättebra dagar, ja verkligen jättebra dagar.

Jag pratade om att vara en tidsoptimist häromdagen vilket jag verkligen är. ja herregud så mycket man tror att man ska hinna på en dag.

Jag kom på att det ju inte bara är negativt att vara optimist, nej viljan och ambitionen att göra saker är ju bara positivt tycker jag. Så ja, det är både negativt och positivt att vara tidsoptimist om man frågar mig:)

Jag pratade med Gert häromdagen om hur det egentligen är haha :)
Jag är ju egentligen sjuk, men jag känner mig frisk, ja jättefrisk men nja, lite sjuk kanske?
Ja jag har kroppen jag tampas med och som inte är så medgörlig alls.

Men förutom den, ja synd att man inte kan beställa en ny bara, ja förutom kroppen, så känner jag mig superfrisk.
Lite drygt är det förstås då jag ju vill göra allt jag egentligen kan, men som kroppen inte kan längre. Lite taskigt läge kan jag känna i ibland, för jag kan ju! Jag kunde iallafall:)
Jag får leva på det, känslan att veta att jag kunde då kroppen var frisk, ja jag kunde och tordes ta tag i det mesta, och jag var inte rädd för att skita ner mig.
Nej jag har verkligen älskat mina jobb och att få strunta i hur lortig eller svettig man blivit under dagen :) (Tänker mest på golvfirman och Granngården).

Jag får vara glad över att jag haft dom jobb jag haft, att jag aldrig varit arbetslös, och att jag kunnat byta jobb när jag velat. Ja jag har så himla mycket att vara glad för.

Jag är också glad för att jag gjort allt jag gjort medan jag kunde, ja medan kroppen fungerade.
Vilken himla tur att jag vågat hoppa på olika jobb, och mitt kiosk projekt som jag fixade alldeles själv, men med hjälp av Gert förstås.
Ja jag är lycklig och stolt över mig själv och det jag åstadkommit.

Vilken tur att jag har kaklat, målat och fixat och gjort så mycket medan jag kunde, för nu kan jag ju inte, så frustrerande då jag ju älskar att kakla och göra fint.
Egentligen så kan jag ju fortfarande, iallafall i huvudet :) Ja kroppen tänker ju förstås inte hjälpa till alls, nej den tänker fortsätta att streta emot :)

Hur skulle jag mått nu idag om jag inte gjort allt jag gjort?
Ångrat ihjäl mig kan jag tro faktiskt, nej jag är glad för att jag gått min väg, ja min alldeles egna väg. Att jag gått på magkänslan och orkat stå emot kommentarer som inte alltid varit positiva.
Nej jag är glad, lycklig tacksam och så stolt!
Stolt över mig själv och mina fina barn och man, och hans pojkar som trott på mig och som inte varit oroliga över att jag inte skulle fixa det jag tog mig för.
Ja och så mina vänner som funnits och som finns, hur skulle allt gått om jag inte haft fina människor i mitt liv?

Jag är alldeles säker på att jag klarat det ändå, men det hade tagit så mycket längre tid, och jag hade inte haft någon att bolla alla mina idéer med.
 Nej jag är tacksam och lycklig över alla som faktiskt trott på mig, och ställt upp för mig och inte tyckt att jag varit tokig.
Ja lite tokiga idéer har jag ju haft och har, men rätt bra ändå tycker jag nog :)

Jag önskar och hoppas att alla runtomkring mig kunde och orkade och tordes göra och följa sina drömmar. Sin magkänsla och leva nu. Man vet aldrig vad som händer imorgon. Viktigt!
Att lyssna på sig själv och tordas följa sitt hjärta.

Nu till något helt annat :)
Jag har i några dagar känt en knepig känsla i mina fötter och vader, ungefär som om jag har maskar som kryper innanför skinnet. Ja det svårt att förklara, men inga små larver pratar vi om nu.
Nej minsann här snackar vi daggmaskar liksom :)
Idag har det känts lite bättre så jag hoppas att dom ger sig av snart.
Ja nervsmärtor kallas det då jag känner knepiga konstiga saker, och jag kan lova att den här konstiga läskiga känslan känns knepig.

När jag ändå skriver om maskar vilket jag inte är ett dugg rädd för så går jag lite fint över till mina kära ovänner spindlarna.
Nu har jag inte sett till någon här i mitt sovrum på ett par dagar, men tre dagar i rad så har samma sort, ja från samma familj liksom kommit krypande över mitt huvud!
Fy attan säger jag!
Det har känts lite som om dom kommer från en sekt, som om dom liksom inte ger sig, men nu så har det lugnat ner sig lite i ett par dagar.

Jag har två assistenter och en man, och dom alla är världsdåliga på att rädda mig från spindlarna.
Det enda jag begär är ju att dom dödar den och spolar ner den på toaletten, men här missas det må ni tro :) Ja dom missar spindlarna och dom kan ju då krypa, springa iväg och gömma sig!
Jättejobbigt blir det då, för då måste jag ju vakta och ha koll på när den kommer fram igen.

När dom fångar en och ja det gör dom ju också, ja då måste dom spola ner den på den toaletten som jag inte använder :) Inte på min! Haha :)

Ja inget att skratta åt men jag ville att ni ska förstå att jag inte är arg på riktigt.
Maria var det som sist skulle döda den och vad händer? Jo, hon missar den och den åker ner på sin lina (tråd) ner i sängen bredvid mig! Typiskt liksom. Ja ni kanske kan känna min panik just då!?
Ja jag sitter eller ligger ju fast och kan inte flytta mig hur gärna jag än vill då det kommer en och hon säger att oj då, men det är KBT(kognitiv beteende terapi) Nina :)
Ja jag vill då inte vara med om den kursen kan jag lova. Fy då vad jag tycker det är hemskt.

Vid anställningarna och innan giftermålet skulle jag haft det som en punkt, är du bra på att döda spindlar? Ja ni fattar ju, då hade ingen av dom fått vara vid mig kan jag lova haha :)
Men nu har dom ja alla andra världens bästa kvalitéer så jag får vara beredd på en hjärtattack helt enkelt, ja så kan det blir.

 

Vi, jag och Rebecca förberedde mat inför Oliwers student, och ja det var jätteroligt.
Jag gjorde laxpaj och pastasallad som skulle tas med.
Vi hade också tårta på våran lista som Marielle skulle gjort om hon kunnat komma, men jag beställde tre stycken från coop på lyviksberget.
Hon hade svårt att få ledigt, och så trodde vi inte att jag skulle följa till Oliwers mamma heller.

Nu blev det strålande solsken så jag kunde följa jag med, ja jag åkte färdtjänst jag, och Gert tog bilen för att ha den sen ifall att han skulle köra några ungdomar till stan efter festen.
Om det varit skruttigt väder så hade jag behövt att med lyft, min manuella rullstol och ramperna för att ta mig in i hennes hus, så då hade jag isåfall bestämt att vara hemma, men nu blev det kalas väder som tur var, och jag kunde följa.

Oliwer, Gert och Simon <3

Oliwer kämpar med cigarren :)

Jättebra hade Oliwers mamma ordnat och jag fick plats på gräsmattan, ja det blev och var toppen.
Jag hade bokat bil hem innan det vart tårta men eftersom jag ändå inte äter socker nu så spelade det ju ingen roll alls.
Färdtjänst killen som skjutsade mig dit kom från Afrika. han hade bott i Sverige i sju år och gisses vad han var duktig att prata svenska.

Han hade två barn, ett på två och ett halvt år och en på en månad. Härligt verkligen.
Ja vi pratade på och han var hur trevlig som helst, han kunde inte förstå att jag hade så stora barn jag som var så liten :) Ung menade han haha :)
Han gissade på 31, ja ni fattar ju vilken snäll kille :)
Hur som helst så var det han som körde mig hem också och han undrade om jag kunde komma till ett ställe och prata svenska med dom? Jaa liksom! Det är ju det jag vill göra.
Han sa att det inte alltid var så lätt att prata med svenskar, men att jag var lätt att prata med.
Ja det kommer att bli spännande och Mohammed som han hette, ja han kommer alldeles säkert dyka upp här snart och bestämma dag med mig.

Maria och Magnus <3

Magnus bär mitt loppisfynd :)

TokMagnus :)

Ja ni ser ju :)

Igår var det Lördag och jag hade faktiskt inte tänkt gå på loppis då jag ville bara vara hemma och sola om vädret var fint.
Disigt och sådär var vädret så jag bestämde mig för att ändra mig.
Jag och Maria for på loppis och där mötte hennes Magnus upp.

Ja det blev flera fynd, ja vilken bra loppisdag det blev för mig.
Gert tog en rejäl sovmorgon han haha, ja till tolv hade han sovit, men han behövde ju det förstås så det var bra att vi for iväg så det blev lugnt och tyst här hemma.

 

Idag har vi varit på lite lupinjakt och lupinomplantering.
Ja jag hade valt fel ställe för några, och dom behövde flyttas på lite så jag skulle bli nöjd.
Vi behövde några fler också så vi for och grävde upp några till.
Alla blir lilablåa har vi märkt, ja då vi tagit dom förut så har dom varit pyttesmå, men vad gör väl det känner jag. Lupiner är det iallafall och jag älskar dom.

Gert har pysslat lite på baksidan och "djungeln" som var där förut då vi flyttade hit är verkligen ett minne blott.
Jag trodde inte att vi skulle fått till det så bra som vi har fått, det blir kanonbra och jag är så nöjd så.

Här flyttar vi våran vägg som ska målas och fixas till :)

 

Vi håller på att träna Filip "Fille" att vara ute och vänja sig lite med tjejerna.
Ja det kommer att gå till slut, men mer övning blir det.
Polly är sugen att bli kompis med Filip, men han är sådär intresserad.
Molly däremot hon kommer inte fram och nosar ens. Det kan ju bli lite rivalitet där kanske och svartsjuka, men jag hoppas att dom finner varann och vill bli kompisar.

Polly och Filip :)

På tisdag ska jag få åka och hämta min bil i Hedemora, gissa om jag är spänd över det?
Så roligt ska det bli, jätteroligt verkligen.
Men övning ger färdighet heter det ju, och jag lovar att här kommer att övas.
Jag tänker inte ge mig ut bland trafikanter förrän jag är totalsäker.
Det kan ta ett tag, men det kommer att ske.

Ja nu måste jag rätta allt, det blev ju inte speciellt kort idag :)
Jag hoppas att alla har det bra.

Kram kram