Jag minns känslan!

Hej på er!

Neej!! Jag måste börja med att skriva så!

Jag har nyss skrivit massor med rader, och vips så försvann allt!
Jag trodde att det skulle ha hunnit sparats, men nej då! Jag får vackert börja om igen.
Så typiskt då man känner att det bara flutit på och man formulerat sig rätt bra.

Gert och Simon kollar på fotboll och då det är min mindre favoritsport att titta på på tv:n, så väljer jag att ligga i sängen och skriva. Ja jag ligger inte direkt, men halvsitter kanske är rätt ord.
Jag gör ett nytt försök nu. Pust!

<3

Jag började med att skriva att jag haft ett par jättebra dagar och att vi igår var och tittade på Oliwer som var på bal. Ja det var väldigt många ungdomar som gjort sig så fina.
Ja tänk så himla fort alla våra barn blivit stora, inte klokt alls.

Efter balen gick vi hemåt i det fina vädret och då vi kom hem så var klockan runt åtta tror jag.
Jag tyckte det var lika bra att sitta kvar i min rullstol och käka lite för att sen lägga mig. Vi brukar annars sätt mig i fåtöljen lite på kvällen, men ingen av oss ville se på tv och vi var trötta, så då passade det bra att hoppa över det.
Ja jag behöver hjälp varje kväll med stretchning och att få tandborsten och tömma min kateterpåse om jag inte sitter i rullstolen.
Men igår kunde jag fixa det själv och så gjorde vi KP (stretch) innan vi skulle lägga oss.
Ja en fantastisk fin dag hade vi och stolt blir man över Oliwer som var så fin så.

Igår innan vi skulle på bal så skulle Gert försöka köra loss bromsarna som fastnat då den stått still under vintern.

Det gick inte, nej hur han än försökte.
Han ringde till Johan, Rebeccas man, som ryckte ut och hjälpte Gert.
Dom satt fast! Verkligen fast, men en slog och den andra gjorde något annat haha :)
Så till slut så släppte det.
Härligt nu att kunna använda våran bil till både körning och övningskörning.
Ja nya fjädrar som Oscar fixat fast, och så bromsar som släppt, ja då är det ju bara att köra på igen. Härligt!
Jag längtar efter att köra våran bil, den var så rolig och så himla bra att köra tyckte jag :)
Men det är väl så, att det man inte kan det vill man kunna :)

Idag hade jag tänkt gå på loppis, men kände imorse att jag hoppade över det.
Ruggigt regnigt väder var det, och jag hade många saker här hemma som jag ville göra, så jag valde en hemmadag idag.

Haha :) Så kan det bli då jag gör själv :)

Jag fick rabarber av min snälla granne Ulla igår, som jag ville göra paj av idag.
Ja det blev flera pajer och det är skönt att ha någon i frysen.

 

Jag har ju slutat med socker och valde att ha i lite mindre i pajerna för att jag också skulle kunna äta. Ja ni förstår ju att rabarberpaj utan socker inte är så gott, jo för mig egentligen skulle det ju gå, men jag hade inte smör hemma så det räckte till att göra en egen paj till mig så det blev lite mindre sött för alla.
Jag smakade senare och det var jättebra.
Dom andra här får ta mycket sås och lite paj haha, men jag som inte ska äta vaniljsåsen, ja för mig gick det iallafall bra.
Gert tyckte det var lite surt, men han är rätt känslig för surt och starkt så han fick ta mycket vaniljsås.

Mina tjejer tycker inte om paj alls, men om det är rabarberpaj, ja då gillar dom det!
Melina blev så glad idag då jag sa att det var just rabarberpaj jag gjorde :)

Rebecca är så himla duktig på att göra fint och vika :)

 

Ja vi grejade lite med mina garderober idag också men får fortsätta med det imorgon. Jag vill fixa och greja med så mycket så det kommer att bli kanon då det blir klart.

Kast med liten fin boll :)

Rebecca var till Ikea häromdagen och hittade en jättefin boll som vi har nu då vi tränar balans övningar. Jättebra blev den!

Jag har suttit och tränat på sängkanten och gjort lite benträning innan jag la mig för att vila lite på eftermiddagen, och efter det så åkte jag ut och åkte.
Jag skulle till affären och handla lite, men först skulle jag åka för att titta då Melina övningskörde med Gert för första gången.

Stolt mamma förstås och det gick riktigt bra såg det ut som.
Det blåste jätte mycket men det var inte kallt alls.
Skönt väder men det hade ju gärna fått vara som igår om man frågat mig.
Ja tänk om man fick bestämma väder!

Jag funderade lite häromdagen och vet väl inte om jag kom fram till något men vad gör väl det.
Jag grunnade över hur det är då man föds med ett handikapp, en synskada ett ben eller så.
Om man föds med den  problematiken så vet man ju liksom inget annat.
Jag funderade på vilken skillnad det är och om vem som mest tänker på sitt handikapp liksom.

I mitt fall så vet jag ju hur det känns och hur det är att kunna gå.
Jag vet känslan att dra på sig ett par jeans och tröja och sticka iväg till jobbet.
Jag vet hur det känns att sätta sig i soffan och slänga upp benen, ja jag vet.
Ja jag vet och jag kommer ihåg!
Om några år kanske jag glömt, jag vet inte hur kroppen fungerar.
Men just nu minns jag och minns känslan!
Svårt faktiskt att fatta hur det var, ja faktiskt var det ju inte alls jättelänge sen.
Att det var på riktigt då, att jag kunde gå.
Då vi flyttade hit för två och snart ett halvt år sedan kunde jag resa mig, jag var inte spastisk och jag fungerade trots allt hyfsat.
Jag kunde gå på toaletten själv.
Ja just det med att gå på toaletten själv är något jag inte minns alls.
Jag kommer inte ihåg känslan av att känna då man vet att man behöver gå.
Knepigt att jag inte kommer ihåg den känslan när jag kommer ihåg dom andra känslorna jag hade?. Men men det är bara att låta det vara och bara finna sig i att det är som det är. Och det gör jag förstås.
Jag är glad över att jag är jag och att jag inte blir ledsen över att jag minns så tydligt och inte kan känna eller göra det jag kunde förut igen.
Att jag inte är ledsen över att jag inte kan gå mer.
Nu är det ju självklart så att jag önskar, jag hoppas och vill kunna fungera som vanligt igen.
Men om den dagen kommer så kommer den.
Det är inget jag går och väntar på direkt. Nej jag är realistisk och vet ju att det inte kommer att hända, men lite hoppas jag, långt där inne.

Jag sätter mig i min rullis, eller rättare sagt så lyfts jag i min rullis och det är inget alls jag tänker på. Att jag åker rullstol menar jag. Nej för mig så är det inget konstigt alls utan bara som om det aldrig varit på annat sätt.
Nej faktiskt så fungerar jag lite som att det alltid varit så som det är nu, mitt liv ser ju ut så nu.

Jag tränar på varenda dag, lite mer eller mindre.
Min tippbräda som är nere i källaren kan jag inte riktigt ta mig till.
Det är väldigt krångligt att få mig över från hissen till rullstolen, för att sen flyttas till tippbrädan.
Ja att bli flyttad med glidbrädan så många gånger och sen dessutom lika många gånger tillbaka, ja det blir övermäktigt och jag har inte orkat.

Min sjukgymnast och arbetsterapeut har beställt en lyft jag ska kunna ha där nere, och då jag får den så tror jag faktiskt att jag kommer att vara där nere var och varannan dag.
Då blir det träning på riktigt!
Tippbrädan är jättebra för hela min kropp, jag får stå upprätt vilket är bra för alla tarmar och grejer man har inuti kroppen. Min spastisitet blir också bättre då jag står på den ofta.
Helst om jag orkar varje dag, men varannan dag har jag som ett mål.

Sedan jag kom hem från Frykcenter har jag inte stått på den alls, men snart så.

Jag tränade med kulor då jag var på Frykcenter, ja för att händerna ska få lite mer koll än dom har. Jag fick låna två kulor av Rebeccas dotter Elsa som var fina och bra, men då hon och Rebecca var på leksaksaffären hittade Elsa kulor som var precis till Nina!

Ja just så var det ju faktiskt, tänk att hennes båda döttrar vet så precis vad jag tycker om och vill ha.
Några minuter varje dag ska jag träna med dom, jag blir riktigt trött i händerna av dom så på kvällen kan ju vara en bra idé då jag ändå bara ska sova.

Ja nu vet jag då inte hur det blev idag. det är så himla drygt då man skrivit så mycket och allt bara försvinner. Det har hänt flera gånger förut, men det var länge sen sist nu.
Hur som helst så hoppas jag att alla haft en fin dag och helg.

Stolt mamma <3

Jag slutar med en bild på en fin tårta min Marielle gjort, jättefin!


Kram kram