Jag är så himla tacksam!

Många minnen då jag ser vårat fina nästräd!!

Hej och god förmiddag på dig och er :)
Här bara vräker det ner regn, men det känns som en riktig mysdag ändå och jag har fått hjälp att duscha och sitter nu med en kopp kaffe och njuter och funderar lite över vad jag ska skriva om idag.
Jag kommer ofta på vad jag ska skriva om på kvällen men sen då jag ska sätta mig och skriva så har jag glömt vad det var jag tänkte på kvällen innan. Börjar kanske bli lite senil haha :)
Nu kommer orden oftast automatiskt bara, men ibland finns det ämnen jag skulle vilja ta upp lite extra, så jag får försöka skriva upp det jag kommer på så jag inte glömmer.

Igår hade jag en bra dag hela dagen och många skratt blev det.
Mina hemtjänst tjejer hade lite rullstolsrace här och vi fikade och käkade varsin munk som Buali hade köpt innan hon kom hit. Jättegott verkligen, mums :)

En härlig bild på Johanna och Buali :)

Jag har ju två rullstolar och det är jättebra att personalen tränar lite så dom kan och förstår hur dom fungerar ifall dom måste flytta på någon av rullstolarna,  eller då jag kanske inte orkar köra av någon anledning själv.
Jag kan inte nog berömma och skriva vad jag är glad över dom som kommer och hjälper mig.
Dom ger mig så mycket glädje och energi och jag är så lyckligt lottad att jag har dom!
Superglad är jag över dom alla som hjälper mig på dagarna och kvällarna!

På tal om kväll, jag och Gert gick och la oss alldeles efter tio igår kväll, vi gör oftast det då vi båda är kvällströtta och han ska upp tidigt till jobbet han.
Jag hade fått en ny madrass igår som jag längtade efter att prova, den jag haft innan har haft något otäckt plastigt material, typ galon som gjort att jag varit jättesvettig varje natt.
Jag har ju haft lakan också förstås, men det har blivit så tätt så jag varit alldeles svettig varje natt och morgon.
Den nya madrassen hade inget sånt fodral, utan bara frotté runtomkring och så lade vi på ett vanligt lakan på det. Innan jag lade mig tänkte jag att jag kanske skulle lagt ett skydd under lakanet för säkerhets skull, men jag har inte brukat bli kissnödig förut på nätterna så jag beslutade att låta bli.

Så himla tokigt beslut av mig insåg jag ganska direkt och efteråt. Jag hann bara lägga mig för att känna att jag var kissnödig och jag hade inte en chans att hålla mig hur jag än försökte.
Min kropp gör ju som ni förstått redan inte som jag vill, utan den bestämmer alldeles själv haha:)
Det blev så att jag fick ringa larmet och natt personalen fick rycka ut och komma och försöka hjälpa mig att bädda om och byta både topp och trosor på mig.
Dom som kom är inte vana att få upp mig ur sängen, och det är inte alls lätt kan jag lova.
Det är vanliga hemtjänstpersonalen som brukar hjälpa mig varje dag och dom har ju lärt sig hur min kropp fungerar eller inte fungerar. Det gick bra efter mycket om och men och dom var jättegulliga som hjälpte mig så bra.
Jag blev lite ledsen först för att jag var rädd om madrassen och så känner man sig så jäkla maktlös och bedrövlig då man inte kan klara ens att resa på sig själv, men det gick bra och någon gång måste väl vara den första :)
Madrassen hade klarat sig och det hade inte gått igenom den ganska tjocka frottén, det var skönt och jag blev så glad över det.

Nu idag har tjejerna fixat så vi lagt skydd för säkerhets skull på madrassen och Gert stoppade i frotté fodralet imorse tidigt i tvättmaskinen, och Susanne har hängt upp det så det förhoppningsvis hinner torka till ikväll.
Tänk så mycket krångel det kan bli då man inte klarar sig själv, pust vad jobbigt det kan kännas just för stunden då man är inne i det jobbiga,  och så himla larvigt det kan kännas efteråt då man fixat det som kändes som en katastrof just då :)

Jag skickade in Gert i Simons rum igår kväll ( Simon sov inte här ) då det blev så tokigt,  så han fick somna och sova ordentligt han i allafall, och innan Melina skulle gå och lägga sig så hjälpte hon mig att vända mig och fixa så mina ben blev liggande bra.

Jag är så himla glad och lycklig och tacksam för all hjälp jag får,  och även om jag vill klara mig själv så vet jag ju att det inte går och att jag verkligen är i behov av den hjälp jag får.
Livet är fantastiskt på många sätt verkligen.

Vi pratade lite igår om att det är mycket som kan kännas orättvist, och självklart kan jag få en gnutta orättvist känsla ibland, men det är väldigt sällan faktiskt.
Gert menade igår då vi pratade lite om allt möjligt att det ju är orättvist att jag blivit sjuk nu då jag ju faktiskt redan haft en allvarlig hemsk sjukdom förut då jag var yngre.
Visst är det ju så att jag faktiskt trodde att eftersom jag haft cancer skulle ha gjort mitt liksom, men jag tänker lite så nu att jag kanske fått det här på grund av att jag faktiskt klarar av det bra på allt jobbigt jag haft.
Låter kanske lite konstigt men jag känner lite så, att jag fått Ms för att jag orkar, haha men orkar gör jag ju egentligen inte alls, jag skulle orka mycket mer i livet om jag kunde gå och vara frisk och kunna bestämma över min egna kropp,  och jag skulle ju må mycket bättre om jag var frisk förstås. Men någon mening måste det ju vara att det hänt just mig nu,  så jag försöker tänka positivt och försöker vara glad för dom braiga saker i mitt liv.

En dag ute i solen med en kopp kaffe och fåglarna som kvittrar tex! Hur många som är friska njuter på riktigt av det? Jag njuter verkligen av det och det känns som livet liksom!
Helst vill jag ju förstås sitta på trappen med min kopp och fåglarna sjunger, men jag får nöja mig med att sitta i rullstolen och jag kan ju låtsas lite att jag sitter på trappen.
Jättemånga småsaker som andra inte reflekterar över betyder så mycket glädje för mig och jag har verkligen lärt mig att se dom små sakerna i livet,  och känner glädje för det jag tycker känns bra.
Så även om en del tycker att vissa saker är orättvist så tror jag det finns någon mening med allt.
Jag ska väl antagligen bli ännu starkare i mig själv av allt det här jobbiga och även om man inte förstår varför man ska behöva vara så stark så är det nog bara att följa med i det man är i,  och det kan kanske vara så att jag behöver vara stark som en oxe?
Det jag skriver om har jag kanske redan skrivit om förut, inte precis lika har jag svårt att tro, men liknande.
En av mina hemtjänstare Susanne sa att hon läst alla mina inlägg och att hon gråtit ibland för att hon tyckte det var så bra som hon sa, så jag tänkte att jag skulle läsa mina gamla inlägg och uppdatera mig själv lite, men jag orkade inte haha!
Jag har ju skrivit hur mycket och hur många som helst! Det kan ju därför hända att jag upprepar mig lite då jag inte riktigt minns vad jag skrivit om förut.

Jag vill bjuda på mig själv och så vill jag ge lite positiv energi till den som känner sig lite vilsen och som kanske behöver det, och så vill jag förstås att det ska vara lite roligt och intressant att läsa det jag skrivit förstås.

Lite favoritfika ska jag ta mig nu, jag verkligen älskar såna här!

Kram kram från mig