Jag är glad att det var jag som blev sjuk!

Jag älskar att vara ute, och om solen skiner är det förstås härligast!

Hej hej!
Ja nu var det några dagar sedan jag skrev igen :)

Jag mår bra, ja faktiskt oförskämt bra och jag är stolt och glad över mina älskade tjejer och min fina man och hans pojkar, och faktiskt över mig själv med!
Nu är jag ju stolt på olika sätt och över olika saker, men mest är jag stolt över att vi alla faktiskt är vi!

Jag har ju så många gånger skrivit om just det att vara sig själv, att orka stå upp för sig själv och att helt enkelt få finnas.
I ett inlägg alldeles nyligen skrev jag också om att få bli trodd på och självklart då också tro på andra då det behövs är viktigt, superviktigt!

Helt enkelt är det verkligen inte kan jag lova, men när man väl vet att man har rätt att få finnas och att få tycka så är det enkelt, jag lovar.
Då finns inget annat sätt, och man kan inte förstå att man ens var den "gamla" personen som man var innan.
Det är så viktigt att få känna att man blir trodd på och i mitt fall väldigt viktigt att slippa vara ytlig och faktiskt få vara sann och ärlig och sig själv.
För mig har det varit så i ganska många år nu, men innan det att jag vaknade upp och insåg vad som var viktigt för mig, så var det väldigt väldigt många år med en Nina som inte fanns.

Eftersom det varit så viktigt för mig så har det förstås smittat av sig i min uppfostran av mina barn, att man ska få finnas och tycka det man själv tycker och inte som någon annan.
Man ljuger inte, nej det är verkligen inget man gör och så är det verkligen för oss alla här hemma. Viktigt som tusan och bland det viktigaste i alla förhållanden oavsett förhållande.
Nu är det ju många saker som ska fungera i ett förhållande, men att inte ljuga och att kunna prata om allt, det är det som jag tycker är nummer ett liksom.

Jag mår bra inuti mig och känner mig väldigt stark och har gjort det ganska länge nu.
Jag får ju strida och kämpa för många saker förstås och även för att få finnas mellan varven, men jag är orkar. Det är så himla viktigt så jag orkar och jag orkar åt min familj då det krävs också förstås.

När jag var ute och åkte i min rullstol häromdagen så kände jag en sån härlig känsla igen, jag känner tacksamhets känslor och kärlek för så mycket, men den här gången var det något nytt.
Jag kände mig glad över att det var just jag som blivit sjuk och sitter i rullstol.
Missförstå nu inte det jag skrev nyss och läs det så ordagrant, för om jag fick och kunde välja så skulle jag bli frisk bums.
Jag tänkte ett steg längre faktiskt och tänkte att tänk om det var Gert som blivit sjuk och jag var frisk, hur skulle våra liv se ut då?
Ja det kan man ju förstås inte veta, och inte vill jag det heller, absolut inte.
Jag pratade med Gert när jag kom hem om min känsla och han höll med och trodde lika så som jag funderat på, på min ute tur.
Jag hade en känsla av att han nog inte alls skulle ge sig ut själv så som jag gör, och att han faktiskt nog skulle deppa ner sig mer och kanske mest vara hemma.
Nu med mig så skulle det ju inte blivit så förstås för jag hade ju sett till att han fått må bra, men om man jämför han och mig så är det sån tur att det var jag som blev sjuk om nu någon egentligen var tvungen att bli sjuk förstås.
Jag tror ju att allt har en mening, men just det här vet jag ju inte vad som var meningen med. Antagligen så har det med min styrka att göra, men jag undrar ju då hur stark jag måste vare egentligen?
Inget att grunna över utan bara att ta en dag i taget så får man se :)

Jag skulle utan att låta elak, varit mycket mer omtänksam om jag hade varit den som varit frisk, och det är sant faktiskt, jag har det liksom i mig betydligt mer än Gert, eller iallfall på ett helt annat sätt.
Lite mindre ego kan man också säga faktiskt skulle jag vara och jag tror många känner igen det jag skriver, och Gert håller med så ni vet att jag inte sitter här och skriver skit om honom.

Den här diskussionen har vi haft långt långt innan jag blev sjuk då jag tyckt att det mest varit jag som varit omtänksam och brytt mig och inte han alls på samma vis.
Nu är vi ju två olika människor och har varit med om olika saker så självklart kan vi inte vara lika med och på allt, men han håller med och tycker det jag skriver även om det handlar om honom :)
Jag skriver så som det faktiskt är och även om jag tycker så, så är han verkligen världens bästa för mig, och jag älskar honom så otroligt mycket!

Idag har jag haft Marielle och Stina här på besök och det har gått så bra så, och vi tog en promenad för att hämta hennes sovrumstapeter hon ska tapetsera upp nu ikväll.

Tänk att det känns som jättesent på kvällen fast klockan bara är fyra :) Inte klokt så mörkt fort det blir.

Stina var så duktig så då vi var ute och gick, och då vi mötte andra hundar var det dom hundarna som skällde och hade sig, medan Stina faktiskt bara  fick vidare.
Några gånger vände hon sig för att se vad som hände typ, eller hur dom såg ut haha, men ibland vände hon sig inte om ens.

Jätteskönt väder har det verkligen varit och solen har skinit på oss.
Ja tänk om det blir många såna fina dagar framför oss vad härligt det skulle vara.

Stina lånar min fåtölj lite :)

Som jag ju skrivit förut så har Marielle varit inlagd på en avdelning i Falun då hon mått dåligt psykiskt. Hon har lagt in sig själv då hon kände att hon behövde hjälp.
Superstarkt att göra det och att ha insikten och förstånd mitt i allt det jobbiga.

I Fredags kom hon hem och ska nu vara hemma, men inte här då haha, utan hos Daniel.
Eller kanske jag ska skriva hos henne och Daniel då dom faktiskt ska bo där tillsammans med Stina.

Marielle är en öppen person som inte alls vill "hymla" om att hon mått och mår dåligt, utan tänker att hon ju faktiskt kan hjälpa någon annan som mår skrutt genom att skriva lite.
Alltså hon menar att det är bra att jag skriver om det, så det blir lite mindre tabu.

Det är nog väldigt många som mår dåligt och som inte törs prata om det med någon, och hon och jag och massa fler människor vet att det är bra då man mår dåligt att få hjälp, och utan att man berättar för någon hur man mår, hur ska man då få hjälp?
Jätteviktigt tycker hon och jag och då jag skrivit förut om henne har jag ju förstås fått hennes godkännande, ville förtydliga det lite för säkerhets skull.

Det finns mycket som är tabu, men en av dom som säkert är bland det jobbigaste för människor att prata om, är nog då någon mår psykiskt dåligt.
Hur många gånger kan inte alla som mått riktigt dåligt fått höra att nu får du allt rycka upp dig!
Ja som alla med lite förstånd vet så är det inte en bra kommentar att säga till någon som mår dåligt.
Nej det finns så mycket alla får höra som dom verkligen inte ska behöva, så jag hoppas verkligen på en ändring.
När man känner sig helt nere så kan man ju inte bara bestämma sig för att rycka upp sig liksom.
Hur är det möjligt liksom?
Det vore ju en önskedröm om den kommentaren kunde hjälpa alla som mår dåligt, men så är det inte. Nej det krävs väldigt mycket jobb av den som mår dåligt för att bli att få må bra, kanske med hjälp av olika slags terapier, eller annat som ju jag inte alls är kunnig i.
Jag är inte kunnig alls i det här ämnet, men jag tror sunt förnuft räcker långt och det har ju väldigt många, och dom flesta skulle jag vilja påstå eller åtminstone hoppas jag på det.

Jag hoppas att det ska bli bättre med Marielle och att hon får må bra och riktigt bra så småningom, men det är ett jobb som startat och som hon aldrig tänker sluta med hoppas jag.
Jag vill som mamma att mina barn ska må bra och få vara lyckliga, för det förtjänar dom.

Igår kväll hade vi en myskväll med de okända på tv:n som faktiskt var riktigt bra tyckte jag, och efter det blev det medium som vi tittade på innan natt personalen kom och hjälpte mig till sängen.

Ikväll vet jag inte alls vad det är på tv:n, men en myskväll kan vi ju ha ändå förstås här hemma med Melina :) Men lite plugg eller rätt mycket plugg är det för henne innan det blir myskväll :)

Jag hoppas alla haft fina dagar och att ni hunnit njuta av solen när den varit framme.

Kram kram