Psykvården verkar verkligen inte alls bra!

Hej och god morgon!

Igår var jag till Falun för att träffa Marielle på sjukhuset.
Marielle och en personal kom och visade mig vägen för att jag skulle kunna komma upp där Marielle är. Det behövs ju en hiss för att jag ska kunna ta mig upp för trappor haha:)

Jag fick träffa hennes rumskompis som verkade jättegullig och så fick jag se hur det såg ut i hennes skåp! Haha, jag blev inte så förvånad om man säger så, men jag fattar inte hur det går till liksom haha :)

Vi hade tänkt gå och äta någonstans, eller iallafall hade jag tänkt att vi skulle göra det, men när vi satt där och drack kaffe fick hon reda på att hon hade ett läkarbesök om en och en halv timme, så vi skulle inte hinna ut och äta.
Jag fick vara med vid doktorn och jag säger då bara pust, han var säkert en bra doktor och det hördes ju bra då han förklarade och berättade vad han trodde, men gud vad konstig och seg och jag vet då inte alls hur han var.
Marielle hade träffat honom tio minuter en gång förut och då blev hon helt slut, och nu satt vi där inne en timme tror jag så ni kan gissa hur slut min älskade unge var efter det.
Jag blev också slut, men jag är ju mamma jag och orkar vad som helst känner jag, bara det blir bra och att hon får må så bra det bara går.
Efter mötet gick vi till cafeterian på sjukhuset och köpte varsin god macka och kaffe, det var vad vi orkade typ, men huvudsaken vi fick i oss lite mat.

Marielle köpte en chokladboll till efterrätt, och jag en sockerfri god kaka :)

Jag måste nu få skriva några rader om hur jag tycker psykvården verkar, och för mig är det verkligen bara förvaring, och det sa jag till doktorn också. Ingen har koll om dom äter eller på något, ingen som ens stannar till och pratar med dom som är inlagda eller ens fråga hur det är.
Marielle berättade att dom var extra trevliga igår bara för att jag var där, och det är ju inte klokt förstås.
Marielle har träffat någon eller några som också är inlagda där som hon pratar med, och det är ju jättebra, men det är väl ändå inte meningen att dom som behöver hjälp ska försöka hjälpa varandra?

Nej jag önskar att det kunde läggas mycket mer pengar och resurser på psykvården för hur många i dagens samhälle mår väl inte dåligt?
Massor av människor mår dåligt och många många behöver hjälp.

Hon har inte fått träffa en psykolog eller kurator på nu två veckor, så man undrar ju liksom!
Nu har jag ju världens starkaste och klokaste tjejer och Marielle som är en av dom och vet ju precis själv vad hon vill och behöver, och bara genom att veta det har hon ju kommit hur långt som helst.
Men hon ska ju inte behöva tala om det för läkarna eller personalen och få säga till om det, om och om igen tycker jag.

Imorgon ska jag dit på vårdplanering som det heter, och jag hoppas verkligen att det blir bättre efter det och ordning och att hon får den hjälpen hon behöver.
Tänk att man ska behöva vara frisk för att vara sjuk, det ska inte behöva vara så, för alla har inte den orken, och alla har inte en mamma eller anhörig eller vän som kan hjälpa till.
Det finns ju många som är helt själva som bara behöver få hjälp och som inte orkar strida eller knappt finnas. Ja ni som förstår vad jag menar ni förstår!

Jag är så arg på alla vuxna runtomkring mina barn under deras uppväxt som inte trott på det dom berättat, det är både utbildade människor och andra i deras närhet som inte trott på dom och inte lyssnat.
Man ska inte behöva bli misstrodd av människor i sin närhet, utan man ska bli trodd på!
Allt jobbigt som varit har satt sina spår och det gör mig galen av ilska egentligen, men jag är så glad över att jag alltid trott på dom och alltid funnits.
Dom har egentligen bara haft mig!
Jag var alldeles själv då barnen var mindre egentligen, men jag hade två vänner som fanns och stöttade och trodde på mig och på det barnen berättade.
Utan dom hade jag inte varit den starka Nina jag är idag det är jag helt säker på.
För att jag skulle orka och finnas och strida för mina älskade barn så behövde jag ju också ha någon som trodde på mig då inte varken mina anhöriga, socialen eller någon instans verkade göra det.
Jag är så tacksam över att dom fanns så det finns inga ord för det.
Dom visste att jag inte ljög eller överdrev eller hittade på, dom visste att jag talade sanning!
Det betyder och betydde så mycket!

Alla instanser vi varit till, vårdnadsutredningar och socialen och bup har inte lyssnat på barnen och inte på varken dom eller mig, utan blint lyssnat på den som pratat bäst och den som kunnat spela upp en helt felfri fasad trots att det funnits så mycket elakheter och dumhet bakom ytan.
Nej fy då vad barnen har fått bli svikna av vuxna människor, skäms på alla som betett sig så illa och inte varit proffsiga alls i sina yrken, utan gått på den som lyckats charma dom bäst.
Ja det känns verkligen så! Hur nu det gått till fattar jag då inte alls nu, men han lyckades ju med mig för många många år sedan också.
Det tog ju mig tio år att vakna upp ordentligt förstås, så självklart är det inte lätt för dom som inte känner den riktiga personen där bakom, att veta hur han är och beter sig och vilka värderingar han har. Men dom borde vara utbildade i just det, då dom faktiskt sitter och bestämmer över människors liv och det kan ha förödande konsekvenser, som för mina barn nu tex.

Dom har blivit svikna inte bara av sin pappa utan av vuxna människor som dom skulle kunna lita på som dom sa under samtalen och mötena som var.
Dom har aldrig blivit lyssnade på och nu jäklar känner jag att det faktiskt är nog. Jag har alltid lyssnat och trott, men ibland räcker det inte med en mamma bara.
Marielle sa igår att det är ju inte klokt mamma att du ska behöva vara med för att dom ska lyssna!
Nej hon har så himla rätt, det är inte alls meningen, och det är kränkande att behöva ha det så som dom haft och som det faktiskt verkar vara fortfarande.
Doktorn verkade iallafall fatta då jag förklarade lite och han sa förstås att det inte skulle få vara så och han var ledsen för att hon behövt ha det så och han förstod det vi sa både hon och jag.
Det kändes som att han förstod allvaret och förstod vad hon hade med sig i sitt liv i sin rygga!
Det kommer bli bra för Marielle är jag helt säker på, men det krävs jobb som tusan och det vet jag att hon fixar förstås, men tänk så mycket enklare livet kunnat få se ut för henne och hennes lillasyster om dom fått ha en bra barndom med människor som funnits för dom och sett till vad dom ville och kände. Nu vill jag ju inte går unt och vara bitter och arg över det, men jag hoppas förstås att dom som jobbar med såna fall verkligen inte låter sig styras utan går på känsla och det dom lärt sig.
Och två personer önskar jag att dom får det dom förtjänar och egentligen har dom ju redan fått det, för dom har ju fått varandra! :) Ja tänk så livet kan vara.


Nu medan jag satt här och skrev så ringde min handläggare för personlig assistans och äntligen är hon klar med utredningen, hon ska komma hit på fredag förmiddag så får vi se vad hon kommit fram till. Spännande och skrämmande samtidigt, för det är ju nu mitt liv ska förändras.
Men hur som helst så blir det säkert bra förstås och man får göra det så bra det går förstås.

Jag ska åka med Melina idag till Ikea har vi bestämt och Marielle ska möta upp oss där berättade hon igår att hon ville bara hon orkade.
Jag har pratat med en Marielle som jättegärna vill åka till Ikea idag och hon ska få åka med Linda som är elev där och så möts vi upp i Borlänge och vi får en jättemysig och rolig eftermiddag där vi tre.
Ja det är så härligt att få vara med mina tjejer om betyder allt för mig verkligen.

Jag ska åka rullstol till stan och möta Melina då hon slutar skolan och så åker vi färdtjänst därifrån hon och jag. En härlig dag har jag framför mig.

Jag hoppas ni får en fin dag idag fast här er det förstås mulet ut som bara den, men det behöver ju inte betyda att man är mulen inuti sig :)

Kram kram till er alla