Jag kan fortfarande stå!

Hej hej!
Ja nu skriver jag sent, ja som vanligt ungefär.
Jag är egentligen väldigt trött och slut så jag skriver tills jag inte orkar mer.

Ja dagen idag visste jag egentligen hur den skulle börja.
Ja igår så förberedde mig Maria på att det var bikinilinjedax haha:)
Ja jag förstår då inte hur fort och hur mycket hår kan växa?

Ja det är drygt och pinsamt och ja ganska hemskt att behöva hjälp med det, men men nu är det gjort och jag är så glad att jag får hjälp.
Jag är också glad att hon tar kommandot och bestämmer haha.
Ja efter det så duschade jag och gjorde mig klar.

Flingor med banan och jordgubbar :)

Då jag satt mig i fåtöljen så åt jag frukost och sen hade jag bestämt mig för att prova något som verkligen inte ska vara möjligt.
Jag trodde iallafall egentligen inte att det skulle gå.

Men det gick, jag kunde stå!
Ja inget märkvärdigt kan man tycka men jag har inte testat på flera veckor nu, inte sedan jag började med min medicin.
Ja mina ben är helt ledlösa och Maria sa imorse att man kunde forma dom som grodben haha, ja ni förstår ju att om man har såna ledlösa ben så kan man inte stå på dom.

Jag kände direkt jag satt i fåtöljen att det nog skulle gå, och herregud så bra jag stod.

Jag äter nästan full dos med medicin mot min spastisitet och ändå kan jag stå!?
Knepigt, och jag börjar tro att det faktiskt inte går att få bort den så pass så magen och ryggen blir mjuk också.
Men jag ska till min neurolog snart om några dagar så vi får se vad han säger.
Och så få jag höra vilken medicin han bestämt sig för att jag ska börja med, lite spännande och samtidigt skrämmande.
Man har ju ingen aning om hur man blir att må, men vi får se vad han tycker.

Hoppas annars på att få testa någon annan medicin mot spasticiteten som liksom inte släpper sitt tag om mig.
På utsidan känns benen hur mjuka som helst och till och med jag kan lyfta på ett ben utan att bli spastisk som förut, men inuti där jobbar dom på minsann, ja dygnet runt faktiskt.
Inte undra på att jag är trött.

Efter förmiddagens ståträning så blev jag totalt slut, ja jag somnade i fåtöljen fast Maria dammsög och torkade golven.
På morgonen efter duschen så undrade hon om jag skulle på möte ikväll, ja vilken tur hon sa det för jag hade inte alls kommit ihåg det.

Gert hade möte i Smedjebacken så jag hade bara tänkt på det, men nu fick jag fundera vilken rullstol skulle jag ta. Hur mycket snö och is låg det kvar?
Ja jag beslutade att ta min innestol trots att den går sakta, jag skulle ju in på mitt möte och kände att det skulle bli krångel om jag hade min uterullstol.

Jag åkte en och en halv timme innan mötet, ja jag vet att det tar ungefär en timme till stan och jag skulle till marnäs, en liten bit till.

Jag stannade till på lindex och köpte några trosor till Melina som hade namnsdag igår, som jag missade!
Inte ovanligt alls, jag missar båda tjejernas namnsdagar för det mesta, jag tror att Marielle har i maj någon gång, ska kolla upp det så jag inte glömmer.
Tur att dom själv har koll.

Ja att åka rullstol ute nu är inte det lättaste kan jag säga, men gissa hur glad jag är att isen och snön är borta nästan överallt, ja nu hinner det ju att komma mer förstås men jag hoppas inte.

All sand gör att det blir ganska guppigt, och om jag inte ätit min medicin nu så hade då benen stått rakt ut och jag hade inte kunnat få dom tillbaka.
Nu med medicinen så kan jag lyfta lite på dom om dom blir skakiga av alla stenar jag kör på.

Min välbehövliga backspegel.

Kan hända det blir punka också av alla stenar och allt grus jag kör på, men ingen idé att oroa sig för det, då den dagen kommer så får jag helt enkelt ringa efter hjälp förstås.

Ja man får planera sin körning kan jag lova, men jag kom fram alldeles i tid.
Jätte trevligt att gå på möte och att få lyssna på dom andra i gruppen, och jag kunde dela med mig av min underbara lördag som jag hade. Härligt.

Efter mötet var det ju mörkt och kväll och Gert kunde hämta mig, men jag ville åka rullstol hem jag. Jätteskönt väder och jag kom hem alldeles efter nio och jag njöt varje sekund faktiskt.
Lite mysigt att åka ute då det är mörkt tycker jag.
När jag kom hem sa Gert att jag var galen haha, jag vet inte alls vad han menar?, eller jo då, men han är nog glad och stolt över mig som vill vara ute i ur och skur.

En sak som verkligen är irriterande och det är att jag lortar ner överallt.
Ja all grus tar jag ju med mig in överallt och det är inte skoj.
Tänk er om ni aldrig skulle ta av era skor då ni varit ute!
Ja då blir det lortigt, mina hjul på rullstolen är ju mina skor kan man säga och jag kan ju inte ta av dom precis förstår ni ju.
Ja hos oss behövs det dammsugas ofta och jag som inte gillar att ha lortigt, ja ni fattar ju.

Att gå barfota här hemma är inte alltid så roligt, då kan man bli grusig under fötterna, och det är ju mitt fel.
Man måste vänja sig vid det, för så är det ju nu då jag inte kan gå, nej då tar jag lorten med mig in varje gång jag varit ute.

Ja om jag varit liten så hade ett ur och skurdagis passat mig, ja där hade jag passat är jag säker på om jag varit liten nu förstås.
Ja en härlig dag med många timmar i luften har jag haft, det är liksom frihet för mig att kunna åka ute i vilken rullis jag än vill. Härligt!

Jag hoppas att ni alla haft en fin dag och att ni också fått lite luft.
Jätteviktigt för mig att få luft, jag verkligen älskar att kunna få vara ute.

Kram kram