En härligt solig dag idag!

Fått dom här av Rebeca idag :) Fina!!

Hej hej!
Ja nu har jag myst ner mig i min fåtölj och passar på att skriva lite.
Gert är på möte och Melina var så trött så hon sover nog tror jag. Tyst från hennes rum iallafall så hon vilar sig nog.

Ja jag har varit ute i friska luften idag, många timmar och det är så fantastiskt härligt.

Solen sken och det var alldeles perfekt ute väder idag, skönt att jag inte hade någon tid alls bokad någonstans.
Såna dagar gillar jag allra mest faktiskt, att ta dagen som den kommer dagar, ja jag gillar det.

Igår var jag till Falun, till min neurolog som skulle ha en plan för mig, och det hade han.
Jag hade som jag brukat, haft på emla kräm (bedövningssalva) på mina armar för jag visste att dom skulle behöva ta prover.
Nu brukar det vara krångligt för dom att få tag i något blod i mina armar, så jag behövde inte plågas i onödan, nej jag fick åka upp på lab direkt.
Vilken skillnad på lab i Falun och i Ludvika.
Här i stan kommer jag knappt in med rullstolen, medans där fick man ett litet eget rum med den som skulle ta proverna. Ja det gick galant och på första försöket.

Kanoners!
Efter att jag varit på lab skulle vi ner till neurologen igen för att prata med min sköterska Ylva, ja prata om den nya bromsen jag skulle börja med så fort dom fått svar på proverna jag lämnade.

Ja nu blir det annorlunda och nytt, dropp två gånger om året med Mabthera blir det.
Inte en godkänd bromsmedicin för Ms, men den ska fungera bra så jag vill förstås testa.
Ja nu tyckte min doktor det också så jag gör ju som han säger, men det blir skönt att slippa ta sprutor eller tabletter varje dag.
Ja det kommer att bli bra och två gånger om året är ju alldeles lagom.

Jag kommer nog att få börja med första duvningen alldeles snart tror jag då jag just nu står utan bromsmedicin och min doktor absolut tycker att jag behöver en.
Ja han säger som förut att det är så olyckligt att det satt sig så tokigt, för egentligen kanske jag bara haft ett enda skov.
Ja vem skulle ha den turen om inte jag haha :)
Inge konstigt alls för mig, men lite onödigt kan jag ju tycka.

Vi pratade också om min medicin som jag tar mot mina spasmer och han tycker att det är en hög dos och att jag inte ska höja mer.
Han tror tyvärr inte att jag kan bli bättre än nu, och att jag får vänja mig vid känslan jag har i benen som kan vara lite påfrestande.
Ja bättre än förut är jag ju absolut, men jag får sluta upp att tro att min mage och rygg ska bli bättre. Benen är iallafall bättre och man får vara nöjd med det ,och faktiskt så är jag ju det, men riktigt nöjd vet jag väl inte om jag kan bli.
Nog om det, det blir bra hur som helst och jag är ju lycklig i mitt liv, vad mer kan man begära liksom?
Jo en ny kropp haha,det är klart jag skulle vilja önska, men jag får drömma om det iallafall.

Då vi kom hem gick vi och la oss lite, välbehövligt verkligen. Både jag och Gert somnade som stockar :)

Jag glömde att berätta att det blir länsdans i Fagersta i slutet av mars, och vi är medbjudna dit.
Ja då vi var till Örebro i lördags så undrade Ingemar, Ulla och Eva om vi ville följa?
Och självklart ville vi det.
Du kommer in!! sa dom alla i en kör, underbara människor som faktiskt tänker på mig och om det går med rullstol. Jag blir så stolt över dom och så glad!

Hur många är det som tänker så liksom? Inte många alls, men har man en släkting eller vän så kanske man tänker lite extra och längre.
Jag tror att vi kommer att få en härlig kväll och många skratt kommer det att bli.
Ännu en härlig dag med våra fina vänner från Fagersta kommer det att bli.

Om inte allt för länge så kommer jag att få övningsköra och träna på att köra våran bil med joystick, Ja det går inte att beskriva vad bra det kommer att bli.

Förra veckan var jag och Rebecca och Melina på kurs på körskolan för att kunna få övningsköra sedan. Gert gick med Oliwer förut så han behöver inte gå igen.

Ja det kommer att bli kanon och snacka om härligt, att jag ska få kunna göra något vanligt och få känna mig frisk och fri att åka då och dit jag vill.

Nu är det inte alla som tycker att det är lämpligt.
Nej hur ska jag göra om vi kör i diket?
Ja och köra en sån stor bil?
Ja det är en lång negativ lista jag fått höra kan jag lova.

Ja min tanke är ju att vi inte ska köra i diket, men om vi skulle göra det så undrar jag:
Vilken skillnad det skulle vara om jag eller en frisk person som kan gå sitter bredvid?

Jo då skulle jag ju kunna kliva ur och trösta henne. Ja hörrni, ni som förstår ni fattar ju!

Om vi hamnar tokigt i diket så kan jag ju inte åka ut men en bärgare kommer ju då och drar upp bilen så jag kan ta mig ur, det liksom ordnar sig ju.

Ja jag fixar inte att bara tänka negativt i allt, nej det är då inte jag alls och jag blir både arg ledsen och fruktansvärt irriterad över att någon kan bestämma att jag inte kan vara en körlärare precis som någon annan förälder. Jag har ju liksom körkort som andra även fast jag inte kan gå.
Nej fy då och jag behöver inte det, nej jag behöver varken såna människor i mitt liv eller såna negativa tankar runtomkring mig.
Jag har skrivit det förut men jag gör det igen, hur kan man tro att man kan bestämma över en annan människa? Hur kan man ta sig den rätten? Varför vill man det?

Man kan få tänka och tycka som man vill förstås, men inte försöka få mig att känna mig dålig, nej minsann!
Jag är faktiskt fullt kapabel och har inga fel förutom dom vanliga haha i huvudet.

Ja jag orkar inte. Jag orkar inte att få höra eller känna att jag gör fel hur jag än gör.
Jag är vuxen och bestämmer själv, ja faktiskt så är det så.
Men i det här fallet och många andra ska jag inte kunna bestämma själv tydligen.

Jag har i Hedemora fått köra upp inför en trafikinspektör och jag blev godkänd, ja han såg att jag med träning skulle fixa det. Härligt betyg och jag vet att jag fixar det.


Ja snart ska dom nog ta min bil och fixa den så jag kan köra själv och jag längtar.

Igår var Melina iväg till Fredriksberg på lite hästridning och badtunnebad, en härlig dag tror jag att hon hade. Hon ramlade av hästen :) men som tur var så gick det bra :)
Mycket snö ser det ut som att dom har kvar i Fredriksberg.