Nu är det äntligen min tur!

Hej hej!
Jag har fått lov att ta några vilodagar från mitt skrivande då jag känt att jag faktiskt inte orkat.
Nej jag har verkligen inte orkat.
Så fort jag lagt mig på kvällen med datorn i knäet så har jag känt att det inte går.
Mina ögon har verkligen ramlat ihop och jag har somnat sittandes mitt i mitt skrivande.
Det går ju inte, nej faktiskt så går det inte!

Så idag försöker jag ta nya tag och skriva lite innan det blir sent, då jag är ännu tröttare än jag är nu.

Idag har jag varit på min mabthera behandling för första gången och ja, vi fick börja tidigt.
Jag skulle var i Falun  klockan åtta och vi behövde åka före sju för att hinna.
Det betydde att vi gick upp halv fem!

Det gick ju bra men jobbigt var det verkligen, jag hade nog gjort vad som helst för att få sova längre.

Maria sov här för att slippa gå upp hemma mitt i natten, så hon var ju redan på plats imorse, ja vi fixade det, men hade gärna sluppit kan jag lova:)

Ja först skulle jag anmäla mig nere på neurologen för att sen åka till avdelningen och läggas in för dagen.
Gert skjutsade mig och jag var lite orolig, men bara lite.
Jag har läst ganska mycket och vet att det kan bli ganska jobbigt om jag haft otur.

 

Ja innan vi åkte fick jag utrusta mig med emla kräm på fyra ställen, ja både armvecken och händerna fick lite emla eller rättare sagt mycket. Haha ja jag överdoserar lite :)

Mitt värsta orosmoment och det absolut värsta för mig är att ta cortison tabletter upplösta i vatten, ja det var det jag gruvade mig för mest.

Fy då säger jag bara.
Jag löste upp dom i pyttelitet vatten och blandade i det i lite juice.
Jag hade ett glas med bara juice bredvid så att jag skulle kunna få bort den smaken som det blir av cortisonet.
Jag hade köpt en juice som jag inte brukar köpa så jag inte får den äckliga smaken som en påminnelse om jag ska dricka den juicen sen.

Ja jag skulle blanda åtta tabletter och dricka upp, jag skulle ta allergi medicin och två alvedon.
Ja i förebyggande för min medicin jag skulle få i dropp.

Jag klarade mig och jag kunde dricka upp det utan att kräkas, ja en medalj känner jag att jag borde fått haha :)
Låter larvigt men jag kan lova att det blir så då det är för illa, ja ni förstår ju att det inte känns kul att vara tvungen, om man blir att må så illa att man kräks.

Ja hur som helst så fixade jag det och tog alla andra mediciner för att sen åka till Falun.
Gert lämnade av mig och sen åkte han hem för att jobba lite.

 

Det var som vanligt inte lätt att hitta någon ådra så det fick bli i handen. Ja jag hade emlat men det gör ont i handen iallafall, men men jag stod ut och det gick bra.

Jag började att få medicin klockan nio och kunde åka med färdtjänsten hem klockan fyra.

 

 









En kanondag har jag haft fast jag bara låg i en säng, ja vilket lyx.
Frukost fika och lunch, ja jag hade det lyxigt.

Jag skrev på min Ms sida hur bra jag hade det, och då fick jag många kommentarer att andra sjukhus inte bjuder ens på kaffe. Man får ta med sin egen matlåda!

Ja på det viset var det kanon att hamnade i Falun och blev superbra omhändertagen.
Jag hade tänkt att vila lite men varje kvart ungefär kom dom och kollade blodtryck, ja det vart liksom inte så lugnt då dom var tvungen att ha koll på mig hela tiden.

Medicinen jag fick har jag läst om, och man kan få jätte allergiska reaktioner av den, men jag fick faktiskt ingenting jag. Knepigt för om någon får något så brukar det ju vara jag! :)

Kanske inte ska ropa hej än, för jag hinner väl bli sjuk än förstås av medicinen.
Men jag hoppas verkligen att jag kan få ha lite tur.
Jag har nästan legat och väntat på att något ska hända, men jag har inget märkt.
Jag vill ju gärna vara beredd på det värsta ifall att, men jag behövde inte det idag :)

Jag kommer nog vara supertrött ikväll och somna som en stock,men vad gör väl det då hela min dag varit fantastiskt positiv.

Tänk att bara få det här droppet två gånger om året, ja för mig är det verkligen fantastiskt.
Jag har så mycket, så mycket som hänt jag vill berätta om, men jag får nog helt enkelt korta ner mina inlägg ett tag nu då jag är så trött hela tiden.

Fick i fredags besked att jag får åka till rehabcentret Frykcenter i tre veckor, ja kan ni fatta, i tre veckor!
Tänk att det faktiskt är min tur nu äntligen! Härligt underbart och jag bara längtar redan.
Nu är det tre veckor som jag ska vara hemifrån och det har ju aldrig hänt innan, så vi får se hur det blir.
Jag kommer längta ihjäl mig efter alla.
Melina tyckte att det väl var att ta i att vara borta så länge, en vecka hade ju räckt tycker hon:)

Ja gud så mycket vi kommer att lära oss, vi kommer att ha experter runt oss och gissa hur skönt det kommer att bli.
Både Maria och Rebecca och så jag förstås, ja vi kommer lära oss massor och vi kommer vara så peppade då vi kommer hem igen.

Ja det var en sån fantastisk nyhet så jag ringde min morfar direkt!
Ja då jag har något roligt och är glad så vill jag gärna ringa och berätta för honom först, han är så positiv min morfar (90 år) och han tycker att det är så roligt för min skull.

Ja jag har ofta ringt honom om jag velat berätta något, som då när jag skulle öppna min kiosk förut, ja då var det min morfar som jag ville berätta för först.
Härligt att ha sån tur att ha det så, och jobbigt som tusan blir det då han inte finns mer, men han är ju ingen ungdom precis så det kommer ju att hända, men inte än på länge hoppas jag.
Ja han är världens bästa morfar utan att överdriva!
Nu har jag haft en till världens bästa morfar som tyvärr inte finns mer, men han var också bäst. Vilken tur jag haft i livet, att ha det som jag haft det, nu inte med allt förstås, men just med dom som trott och funnits för mig då jag haft det jobbigt, ja dom betyder allt.

Så viktigt så att få finnas och att få höra att man gör rätt och inte bara få höra hur fel man gör och tänker. Ja jag kan lova att jag fått höra det också, men jag har lyckats gå min egen väg och jag är så glad för det, och tacksam för alla som trott på mig och peppat istället för att stjälpa!

Häromdagen träffade jag en vän jag inte sett på många år och ja det blev en härlig stund med fika och prat. Jag tog kort på honom men lägger inte ut det då jag inte vet om han vill vara med med bild.
Han har haft det besvärligt i sitt liv med cancer och eländigheter.
Ja ett roligt möte och ja fantastiskt tycker jag så här efteråt.

Såå lite kan förändra ens dag, ja det är livet det, man har faktiskt inte så bråttom att man inte kan ta sig den tiden. Nej det var jättetrevligt och jag är glad för att jag följde honom och fikade lite.

Positiv energi verkligen och han tycker det är skönt att kunna prata med mig då han vet jag varit med om så mycket så han behöver inte förklara så mycket. Jag förstår precis hur han tänker där.
Ja han har rätt, jag har aldrig velat förtränga allt jag varit med om, nej jag är stolt och glad för att jag fixat allt faktiskt rätt bra tycker ju jag.
Han visste vem min pappa var och kallade honom för "herodes", haha ja min pappa och ja faktisk vi alla i familjen var med folkdanslaget och spelade julspel i kyrkor, och det var liksom våran grej det.

Min pappa var då som jag skrev herodes och min mamma var ängel och folk och jag var herde.
Min syster var nog ängel hon tror jag för hon var ju mycket yngre än mig då. Jag började också som ängel då jag var liten, men då jag blev äldre så fick jag rollen som herde, ja för mig var det stort då.
Jag fick dansa med dom andra två herdarna en egen dans och ja, det var stort!
Ja vad härligt att han mindes min kära pappa, ja jag önskar verkligen att han fanns kvar i livet.

Kram kram