Redan då!

På väg till tandläkaren :)

Hej hej!
Jag måste börja med att berätta för Marie och Maria att ni inte ska läsa vidare :)
Ja förresten gäller det alla med tandläkarskräck, ni kan sluta nu.
Eller så kanske det är just det ni ska, läsa vidare, ja bestäm själva.
Det är inge farligt alls jag skriver om, men ett par bilder som ni kanske inte vill se bara.

Jag ska börja med att tala om att kastreringstid är bokad för lilla Filip, ja vi känner ju att det inte är läge för oss att få söta underbara bebisar.
Nej om vi skulle få det så vet jag ju hur det blir, vi vill inte ge bort dom till någon utan vill behålla alla.
Nej en kaninfarm kan vi då rakt inte skaffa oss här, nej det räcker med dom tre vi har.

Melina har sagt på skoj att hon ska ta ut Filip i smyg haha, men snart är det dax för våran lilla herre att bli kastrerad och då kan dom vara tillsammans hur mycket dom vill.

Jag backar tillbaka till gårdagen då jag hade en lite jobbig morgon och förmiddag.
Ja sedan olyckan härom morgonen är jag ju orolig att det ska hända igen och magen känns sådär.
Ja det blev flera microlax innan jag kände mig nöjd och ganska säker. (idag med faktiskt)
Efter det så skulle jag in i duschen och jag blev att må lite illa, det höll i sig hela förmiddagen men sen framåt kvällningen gick det över.

På kvällen var det hockey på tv:n så jag bestämde mig för att åka ut och åka lite.

Jag behövde köpa lite inför bullbaket i helgen så jag for till MM eftersom det var enda stället som var öppet.
Jag gillar inte den affären något vidare då jag inte kan nå och ta något själv, utan alltid måste be kunder eller personal om hjälp.

Lika var det nu, jag skulle köpa mjölk, filadelfia ost och florsocker.
Jag gick bet.
Dörrar framför varenda disk,  florsockret var så högt så även om jag höjde min rullstol till max så fanns inte en chans.

Det var just då bara jag där inne, klockan var väl kvart i nio ungefär så jag hade ingen kund att ta hjälp av.
Jag for till kassan och frågade henne om det fanns någon personal som kunde hjälpa mig, och Anders kom och fixade mina bekymmer.
Ja jag har mål i munnen och törs be om hjälp hur lätt som helst, men jag blir ledsen också.

Jag blir ledsen att jag som är en vuxen människa inte ens ska kunna ta mjölken för att det är glasdörrar i vägen!
Visst kan jag ju försöka, men jag är ganska säker på att jag skulle ha sönder dörren och det vill jag ju inte.
Nej det är hemskt att jag inte ska kunna gå och handla själv, inte ens de vanligaste varorna.

Nu är det ju fler affärer som har gjort lika, ja dörrar i glas överallt.
Men det finns ett par stycken som jag gillar, och där kan jag nå och handla utan att behöva fråga om hjälp så ofta, visst får jag ju göra det i dom affärerna med, men inte alls ofta.
Det gillas kan jag lova.

Jag åkte hem och det hade börjat bli mörkt, tänk sån skillnad det blir då vi ställer om klockan, och för en del är det jobbigt, men för mig är det underbart. Härligt att det är ljust lite längre på kvällen.

Här har jag fått bedövning och väntar på att den ska hjälpa :)

Idag hade jag en tandläkartid att passa, ja jag har två vänner som inte alls gillar tandläkaren så därför varnade jag dom i början av mitt inlägg.
Dom skulle faktiskt behöva ha mig med sig så jag kan smitta av mig lite lugn.

Min tandläkare är jättebra och samtidigt lite rolig faktiskt.
Hon hade bedövnings sprutan i full beredskap då jag kom på plats och ingen tid för oro där kan jag säga haha :)
Jag skulle laga en tand bara idag så jag visste vad som skulle ske, bedövning i underkäken är ju sådär också, man blir ju totalt bortdomnad i halva hela ansiktet känns det som haha :)
Det gick bra allting och efter en halvtimme så var jag klar och redo.

Om hon skulle gett mig sprutan någon stans på kroppen kan jag lova att jag fått panik och vägrat, men då det gäller i munnen så är det okej.
Ja det är inte klokt hur det kan vara så men så är det.

Rebecca var tvungen att ta kort då jag hade en sån rolig "spännare" i munnen :)

Jag vet och tror ju att det är sedan jag var liten och jag skulle dra ut två tänder och det gjorde ont och bedövningarna inte hjälpte.
Min mamma svimmade och sköterskorna pratade om henne, att dom gett henne lite vatten där hon låg i väntrummet.
Ja ni fattar ju att efter det så var det min pappa som följde mig till tandläkaren.

Ja då då jag låg där och det gjorde ont och jag var liten så bestämde jag mig nog. Ja jag bestämde att det aldrig skull kunna bli värrä än sådär, och det är nog fortfarande min känsla.

Ja efter den hemska upplevelsen så hade jag ju kunnat bli livrädd för tandläkaren, men jag valde att komma ihåg och veta att det inte kunde  bli värrä än det jag varit med om då.
Redan då, kanske var jag var 7-8 år bara, men redan då var det nog något som tändes i mig.
En styrka som fanns där och som jag ju faktiskt har kvar än.
Jag är så här efter den händelsen glad över den, den har liksom format mig och gjort mig orädd, orädd för tandläkaren iallfall :)

Ja jag har fått välja väg några gånger i mitt liv och jag har gjort det rätt bra om jag får säga det själv.
En underbart härlig känsla kan jag lova.
Så härligt att veta att man faktiskt valt rätt och att man fixat det, alla gånger!

Efter tandläkaren idag så satt jag ute och njöt av solen som fanns kvar, härligt med vårsol och snart är det sommar:)

Nu är klockan ganska mycket och jag behöver rätta lite innan jag ska somna och lägga in bilder, ja det är då ni förstår varför inte Marie eller Maria skulle titta :)

Kram kram på er alla