Fisandet förföljer mig!

Hej hej!
Ja igår hade jag haft en toppendag egentligen men jag mådde sisådär.
Ja i förrgår tyckte jag att jag mådde bra, men igår kändes det så konstigt i kroppen igen.
En brusande stickande känsla under skinnet i ansiktet.
Ja Maria bestämde sig för att jag skulle ringa 1177 så jag gjorde det.

En jättegullig sköterska som svarade hjälpte mig att få kontakt med akuten och doktorn där sa att jag skulle avvakta innan jag bytte medicin.
Ja så nu om jag har lite otur, ska det kännas lite sådär i fem dagar:)
Ja jag står ut med det egentligen men det verkar ju inte så bra.

På kvällningen fick jag som knivhugg i magen också så ja jag ska avvakta lite men det kändes inge vidare alls.
Ja jag trodde inte att jag var allergisk mot någon sån sorts medicin men tydligen kan det ju faktiskt bli så.
Jag vet ju i och för sig att mina barn varit det flera gånger och vi har fått lov att byta, men jag har inte behövt det vad jag minns.
Jag tittade på skidor på TV förstås och herregud så Johan var duktig, ja vilka skiddagar för mig det varit nu och idag igen. Härligt och roligt tycker ju jag.
Medalj idag igen på stafetten, ja jätteduktiga skidåkare har vi verkligen.

Ja igår på eftermiddagen ringde Gert mig för att höra om han kunde åka på hockey på kvällen, han hade fått biljetter av någon.

Gizmo följde henne lite :)

Javisst det gick ju bra men Maria fick komma en gång till och hjälpa mig att förflytta mig lite.
Ja jag behöver byta ställning så jag inte blir sittande eller liggande lika för länge.

Vilar lite mellan mina ben :)

Gert tog med sig Melina till Leksand på hockey och det var roligt för henne att få se en riktig match.
Jag hade ju kunnat följa, men det var sittplatser på en vanlig läktare och det går ju inte.
Nej det går inte att få mig dit så jag blev hemma.

Vi satte mig i fåtöljen efter att jag legat i sängen lite.

När jag hängde i skynket för att förflytta mig så fisde jag! Ja det där fisande förföljer mig!

Igår kväll så fisde jag en så illa luktande fis så jag det finns inte liksom.

Maria fick låta mig hänga och jag sa åt henne att gå iväg lite haha, ja ni skulle ha känt!?
Synd att jag inte kan filma in lukten haha, eller kanske ganska tur för er tror jag faktiskt.

Pinsamt det här med allt fisande, jag kommer aldrig vänja mig, nej faktisk inte.
Jag kan inte fatta det riktigt, men efter att jag börjat med mina mediciner så har det blivit värrä, ja och då man läser om biverkningar så ja visst är fisandet en sån. Typiskt verkligen.

Innan jag blev sjuk så fisde jag faktiskt nästan aldrig, det kan tyckas knepigt men faktiskt så var det så.
Jo visst kunde jag fisa men då gjorde jag det samtidigt som jag var på toaletten, ja jag har alltid gjort så. Och jag har inte haft ont i magen!
Därför känns det nog extra drygt just för mig att jag fiser lite då och då, då jag inte är van, och särskilt då jag ska förflytta mig och blir hängande.
Ja jag kommer nog aldrig vänja mig men jag kanske kan acceptera att det är så här till slut, men det kan ta år haha :)

Jag hade en myskväll själv hemma och tittade på farmen men sen somnade jag och sov till halv elva, ja precis då kom Gert hem.
Innan jag somnade och jag loggade in mig på min bloggsida så var det den här siffran på sidan, ja faktiskt väldigt knepigt haha för det är mitt gamla telefonnummer :)

Mitt och mina barns pappas telefonnummer :)

Ja jag började skriva lite innan jag somnade och tänkte skriva klart på kvällen då innan när jag skulle sova senare men jag orkade inte. Nej jag var så trött så trött.

Nu är det torsdag och jag har kollat klart på stafetten och sitter och ska skriva lite till och rätta det jag skrev igår också.
Ja ni kan ju tänka er hur jag njuter då jag vet att det är skidor på TV och jag kan sitta och njuta lite.

Morgonen eller förmiddagen började jättebra, Marielle ringde och det är inte vanligt att hon ringer så tidigt haha, nej men glad blev jag verkligen.
Jag är så stolt över mina båda tjejer och över deras tänk.
Marielle har lite planer för framtiden och det låter hur vettigt som helst.
Hon ska snart börja provjobba på ett bageri i Lindesberg, så vi får se från det hur hon vill och känner.

Häromdagen hade hon bakat två tårtor till grannflickan som fyllde år och ja ni ser ju hur fint hon kan, och ändå har hon inte bakat på länge nu.
Ja det är väl som då man lärt sig cykla kan jag tro, man liksom kan bara, även om det är ett tag sedan.
Ja det kommer att bli bra till slut allting är jag säker på.

Ja det där med att vara stolt, ja faktiskt så är jag det över båda tjejerna.
Dom vet och dom går sina egna vägar och dom kommer till slut att få må bra, men med hjälp förstås.
Ja att ta hjälp är verkligen en styrka, att tordas erkänna att man behöver hjälp. det är det verkligen inte alla som kan.
När man känner och vet att man behöver något så har man ju alla förutsättningar att lyckas, ja men om man inte vet eller förstår det, ja då blir det tungt och svårt och kanske omöjligt.
Det är väl därför en del människor aldrig blir att mår bra.
Nej dom vill liksom inte erkänna för varken sig själva eller andra att dom inte mår bra och kanske inte kan det självt.
Ja hur som helst så var det roligt att hon ringde, då hon ringde så masserade Maria mig och jag låg på magen. När vi pratat i telefon en stund så fick jag lov att ändra mig och lägga mig på ryggen för det var faktiskt lite pustigt och kämpigt att prata liggande på magen för mig.
Haha, men sen gick det lättare att prata.

Idag på förmiddagen kom Karin med mina tomtar, ja ni kan inte tro så glad jag är!
Karin träffade jag på ett loppis där hon sålde sitt porslin, ja jag blev förälskad i hennes ansikten på figurerna och frågade henne om hon ville göra mina tomtar klara?
Hon fick alla mina färger och alla tillbehör jag har haft till min målning och snäll som hon var så har hon målat mina tomtar klart.
Ja jag fick dom tillbaka idag och även fast hon inte behövde skynda sig alls, hon hade på sig hur länge som helst, så var hon redan klar.
Ja hörrni, jag hade visserligen påbörjat några som hon gjorde klart, men hon gjorde fler klara som jag inte räknat med. Ja glad är jag och tänk så härligt att få ta fram dom till nästa  jul!

Jag fick en superfin bukett också som tack för alla färger och allt porslin, den doftar underbart och tusen tack verkligen!

Ja om jag någon gång blir bättre i mina händer och skulle mot förmodan vilja måla igen så kan jag bara ringa henne och få låna tillbaka lite färger, men jag tror det är kört och om jag skulle bli bättre, ja då prioriterar jag nog annat jag vill göra än att måla igen.
Men glad är jag för att hon är så gullig och så duktig.

Ja jag ska försöka få ihop mitt röriga inlägg nu, det blir lite tokigt då man börjar en dag och ska fortsätta nästa. Kan hända att jag sover en skvätt också, får se hur trött eller pigg jag känner mig om en stund.

Det blev några såna här :)

Jag hoppas att alla har det bara bra.

Kram kram

Så viktigt att bli trodd På!

Hej hej mitt i natten nu igen :)

Ja jag vet då inte, men nu, ja just ikväll så är jag piggelin igen.

Ja jag har inte riktigt känt igen mig på några dagar och igår fick jag lov att åka till sjukhuset.

Ja jag kände hur det var något fel i min kropp, som att något saknades i min kropp, i mitt blod liksom.
Ja jag visste inte varför eller vad, men något var fel.

Jag var ungefär som då man får ett blodsockerfall, helt slut och all kraft bara försvann, jag liksom kände det försvinna uppifrån och ner.
Knepigt och superjobbigt har det varit i några dagar. inte hela dagarna förut, men igår var det hela dagen.

Gert fick följa mig och ja det blev en del väntan haha :)
Inte roligt att behöva åka till akuten, men jag kände mig orolig och ville att dom skulle ta ett blodvärde för att kolla vad som saknades i min kropp.

Jag fick en underbart bra kvinnlig doktor. Ja hon var så himla bra.
Vi beslutade, eller hon då förstås att dom skulle kolla allt och ja blodprov, EKG, blodtryck och urinprov.

Min nästan tomma kateterpåse :)

Ja hörrni vilken tur jag har en påse att ta ur, för annars hade vi haft ett problem haha :)
Ja vi bytte till en ny påse för att ha helt fräscht kiss ja urin, och sen fick vi vänta igen.
Ja påsen var ju tom och vi behövde ju ha lite urin för att ta ett urinprov.

Onödigt kände jag då jag ju inte hade urinvägsinfektion, ja det var jag då säker på.
Glad för att jag känner då något är fel i min kropp, men att bli så dålig som jag känt mig på grund av en urinvägsinfektion ja det har jag då inte blivit förut då jag haft det på riktigt liksom.

Ja jag hade det jag inte trodde att jag hade, och fick medicin jag tog direkt och har idag på förmiddagen varit och hämtat ut medicin så jag kan ta i fem dagar som jag skulle.

Ja efter apoteksbesöket idag så for vi hem igen för det var ju skidor på TV.
Ja hörrni vad jag älskar längdskidor på TV.

Kalla vann! Ja vilken tjej, hon fixade det ju lätt som en plätt. Guld till Sverige liksom, och till en tjej som verkligen var och är värd det.

Fantastisk dag och jag har blivit att må bättre och bättre, och nu snart är gamla Nina tillbaka.
Ja inte förrän nu så förstår jag ju att jag varit sjuk på riktigt pga en urinvägsinfektion?! Helgalet.

Igår innan jag for till doktorn så var jag på mitt gruppsamtal och jag kände mig en aningens risig.
Ja jag vill ju vara pigg och allert och jag såg egentligen fram emot mötet.
Men efter vi kommit hem därifrån så kände jag att jag inte tordes lägga mig ens, ja så dålig kände jag mig så det var tur vi for iväg.

 

Ikväll har jag och Rebecca och Melina varit till körskolan på kurs, ja nu är det snart dax för henne att börja köra.
Härligt och roligt, och spännande.
Tänk att min yngsta dotter är så stor, och tänk att min största redan har körkort.
Knepigt det där med att ens barn plötsligt blir så stora.

Ja körskolans Kenneth var det som höll i kursen och det var jättebra.
Jag kanske ska göra lite reklam då jag ändå skriver om körskolan. Nässlanders körskola heter den och det är Kenneth och hans bror Andreas som har den.
Marielle har tagit sitt körkort där och Melina sitt moppekörkort.

Ja jag gick ju på en sån kurs då Marielle och Simon skulle övningsköra för några år sedan och den var inte bra om man jämför.
Det var tre och en halv timme på kvällen ikväll så självklart blir man ju lite trött.
Men jag är liksom en ny pigg Nina igen, och jag har medicinen att tacka för det, och för att jag gick till doktorn.
Ja jag kan ju haft det dragandes ett tag, jag vet ju inte då jag inte känner.
Men huvudsaken jag kände att något var fel så jag kunde få hjälp att kolla upp min känsla.

Ja tänkt att det jag känner oftast stämt, ända sedan då jag var tjugoett och fick min hodkins sjukdom (cancer), ja ända sedan dess.
Det är viktigt och jag kan lova er och man behöver människor runtomkring sig som tror på sig, och som inte tror att man hittar på och ljuger.
Ja nu har jag faktiskt haft en del som inte trott på mig och som trott att jag överdrivit, men hur gör man då liksom?
Hur kan man överdriva att man har cancer, höfter som gått sönder och nu Ms?
Ja jag har ju haft lite vanliga sjukdomar också som jag väl också hittat på.
Ja hörrni, det är superviktigt att bli trodd på för det hänger liksom med en, ja resten av livet känns det som.
Man ska inte behöva försvara sig eller känna sig dålig som människa genom att få höra och märka att folk inte tror en. Nej det är hemskt och något sånt ska inte någon behöva uppleva.
Nej tro på och finns, det är mitt råd och det är ett viktigt råd.
I mitt fall känns det som att det inte har betytt något att jag faktiskt talat sanning varje gång, nej att bli misstrodd hänger kvar och med, och det är inte klokt.
Jag har aldrig överdrivit, aldrig ljugit om mina sjukdomar, men ändå!?
Jag kan inte förstå att en del är så, men jag kan bara vara mig själv och faktiskt inte ha såna i mitt liv, nej faktiskt inte.

Nej nu ska jag rätta och sova och kanske komma tillbaka imorgon, vi får se.
Imorgon blir en toppen dag och det är skidor på TV igen!
Då får jag hålla tummarna för alla duktiga killar vi har i spåret.

På kursen ikväll så var det många med men en kille som jag kände direkt jag tyckte om.
Ja en kille på 20 år var det som jag bara kände sån kärlek för.
jag blir så fascinerad över just den härliga känslan jag kan få för människor, ja det spelar ingen roll om det är någon ung eller gammal, nej jag känner sån kärlek för människor.
Absolut inte för alla, nej minsann, men för väldigt väldigt många.
Livet är fantastiskt.

Kram kram

Det ligger överallt!

Hej hej!

Jag måste få skriva mer om problemet hundskit. ja inte allas problem och inte mitt egentligen men fy attan vad äckligt det är.
Det finns verkligen av alla de sorter, lösa hårda små och stora. Utspridda, smetiga och ja alla sorter har jag då sett då jag varit ute.

Igår då jag delade reklam så låg dom överallt, ja fy sjutton, jag överdrivet inte då jag säger överallt!
Hur är det möjligt!?

Det stället jag tyckte det var värst var på snöåvägen.
Fy, där var det ju varannan meter på vissa ställen oftare där det låg.

Jag mötte en tant tjej eller vad man ska kalla henne. Jag har mött henne förut.
Tre hundar med löst koppel.
Jag kom farandes med rullstol, saktade förstås in då jag skulle möta henne men hon tog inte ens in kopplen. Åhh!

Det blev inte bättre då jag åkt förbi henne och såg att hon verkligen hade noll koll på sina hundar, hon hade luvan uppdragen och tittade inte vad hundarna gjorde, inte bara noll koll då vid mötet med mig. Hon struntade totalt i att den ena bajsade, hon bara gick.
Grr ja det här känner jag behöver upp till ytan.
Jag har mött henne förut där och sett henne då jag åkt bil, så jag kan lova att ganska många procent skit som ligger där är hennes hundars! Ja alltså hennes!
Nästa gång jag möter henne borde jag ge henne ett gäng hundbajs påsar tror jag :) Ja en hel rulle!

Hundägare måste ju faktiskt ta sitt ansvar och ta upp efter sig.
Hur kan man tro att någon annan ska göra det, eller hur lång tid tar det tills det blir jord?
Det ligger ibland också hundpåsar längs vägen och då kan man ju verkligen undra?
Hur ska det bli jord?
Ganska lång tid tror jag och visst mycket regnar väl bort, men hallå liksom. Vakna upp!
Hemsk vidrigt då det sätter sig fast i mina hjul och de jag får runt rullstolen, som en stinkbomb, och det värsta är ju då man kommer in med lukten.
Tänk alla skor som behövts sanerats då man gått i hundskit.

Nu till något helt annat och lite roligare haha :)
Maria sa härom morgonen att jag fått en sån liten rumpa haha, ja den är liksom inte lika bred nu!?
Ja vad ska man säga haha :)
Kul? Nja jag ser ju aldrig min och jag skulle ju hellre få en mindre mage om jag fick bestämma.
Men nu får man ju inte bestämma, nej för då hade verkligen mitt liv sett annorlunda ut nu, ja om jag fått bestämma.

Medicinen mot min spastisitet (baklofen) hjälper absolut inte som jag önskat, men visst hjälper den.
Jag kan böja mig lite åt sidan då jag sitter i min rullstol utan att bli så spastiskt så hela kroppen får jobba. Lite mer rörlig om man säger så är jag ju iallafall.
Ja jag är ju egentligen inte nöjd, men superglad iallafall förstås för att jag blivit bättre.
Man får vara glad och nöjd över alla förbättringar man får.
I mitt fall och med den här kroppen så tror jag faktiskt inte att jag kommer att kunna bli knappt bättre än jag är nu, men jag är inte uppe i full dos så vi får se.
Ja nu vill jag ju egentligen inte äta en massa medicin men vad ska jag göra annars liksom?
Nej jag måste, och jag får strunta i att det kan vara farligt, det är så mycket farligheter i den här världen så man får ta en dag i taget och vara glad för att man lever!
Och det kan jag lova att jag är <3
Jag är så glad för att jag lever och för att jag mår så bra som jag gör och för att jag har mina nära och kära i mitt liv. Ja ni vet ju vilka jag menar.

Tillbaka till igår. Delade ut reklam, pust fy vad många timmar.
Maria sorterade i fredags och Melina hjälpte till förstås då hon kom hem från skolan.

I lördags började vi före lunch och ja ganska många timmar och mycket slit var det.

 

När vi hållit på i flera timmar så skulle jag åka till konsum och köpa varsin dricka.
Jag hade min plånbok innanför jackan, trodde jag iallafall då jag kom in på affären.

Jag hade tappat plånboken!?

Hur jag än letade innanför jackan så fanns den inte!

En farbror som stod och plockade i frukt såg på mig att jag var lite frustrerad och jag förklarade att jag tänkt köpa dricka men plånboken var borta.
Han erbjöd sig att betala men jag sa vänligt men bestämt att det skulle han inte göra.
Oj oj vilken panik jag kände just då.
Han berättade att han var 82 år, en jättegullig farbror verkligen och jag pratade med honom en liten stund, men jag var ju tvungen att åka ut och leta efter min tappade plånbok.

Då jag var på väg ut så ringde min telefon och en tjej presenterade sig med sitt namn, och jag sa direkt att åh har du hittat min plånbok?
Hon han inte berätta det själv.
Hon hade varit ute och sprungit och hittat den och då mitt namn stod på körkortet och andra kort så kunde hon hitta på mig lätt på hitta.
Åh vilken härlig tjej som var så ärlig och snäll, ja hon gjorde min dag.

Jag ska fixa något och skicka till henne som tack har jag tänkt. Supersnällt.

Ja jag kunde åka in igen och handla det jag skulle och så hittade jag på farbrorn och kunde tala om att det ordnat sig så han visste. Han blev förstås lika glad som jag.

Ja medan vi gjorde klart all reklamutdelning så bestämde sig Melina att det var sista gången.
Ja då vi kom hem så skrev hon en uppsägning direkt.
Det går inte att göra allt det som krävs för 300 kronor, nej det är inte vettigt alls.
Hon får hitta på något annat och det är jag säker på att hon gör.
Inte meningen att hela familjen ska bli involverad för så lite pengar. Nej det känns då inte bra alls.

Idag har det varit skidor för hela slanten på dagen, men jag har hunnit sova lite både i fåtöljen och i rullstolen.
Ja trött har jag varit så jag vet inte hur det gått till.
På eftermiddagen efter skidorna blev jag att må så illa så illa, blodsockerfall tror jag för all kraft bara försvinner och man blir helt skakig.
Usch det är så jobbigt så då det blir så, och det kan hända lite titt som tätt mellan varven.
Medan jag åt min medicin, tecfidera fick jag inte något sånt alls utan kunde vara utan mat hur länge som helst och jag märkte inget alls.
Men jag mådde istället lite illa hela tiden så jag vet då inte vad som är bäst.

En skön dag hemma framför TV:n blev det och jag njöt må ni tro, det enda som saknades var lusse bullar!
Ja faktiskt, solen som skiner ute, skidor på TV:n och lussebullar.
Vad mer kan man liksom begära?
Ja det blir nog faktiskt så att vi måste baka en liter eller så med lussebullar så vi har :)
Tokigt, javisst är det det, men jäklar så gott!

Ikväll har jag fått lära mig massor igen, ja om människor som verkligen inte är så som dom borde.

Ja jag förstår inte varför inte alla kan vara snälla, varför finns det liksom inte med från grunden i en människa? Och om man inte har det med sig, varför vill man inte vara snäll?
Helgalet iallafall och jag tänker skriva mer om det en annan dag.
Tänk att man aldrig får slutar förvånas?!

Nu hoppas jag att ni alla har haft en fin helt och att ni mår så bra det går.

Kram kram

Röd flagg!

Sån häftig skapelse!

Hej hej på er!

Ja jag har lagt mig tidigt idag med, lika som igår, så jag har orkar att skriva lite. 

Ja vi får se hur lite det blir innan jag är klar.

Idag har Rebecca varit här och hjälpt mig, och på förmiddagen hade jag en gullig tjej här som jag ska ha som min vikarie har jag bestämt. 

Ja Carina (min chef på Libra) om du läser det här så skickar jag alla uppgifter till dig sen :)

Det är inte lätt att skaffa vikarier alls faktiskt, men det kändes riktigt bra så det kommer bli kanon. 

Nu har jag ju några fler också som kan rycka ut då det behövs, men jag har haft tur som haft och har dom bästa assistenterna som hjälps åt så mycket som det går. 

Ja hittills har det fungerat jättebra, men kanon är det om det om vi har någon eller flera att ringa om det behövs.

Efter att vi träffat henne så skulle jag och Melina till doktorn trodde vi. 

Ja jag trodde och var helt säker på det. 

När vi parkerat vid sjukhuset så kom Oscars farmor och farfar som jag bara hört så mycket om men aldrig träffat. Vilka gulliga människor, ja fast dom aldrig träffat mig så kramade dom om mig och ja jag tyckte om dom lika mycket som Melina gör. Kanske inte lika haha, men mycket iallafall :)

Underbart möte verkligen. 

Jag är så glad att Melina får vara en del av deras liv och att dom tycker om henne. Härligt.

Vi hade fått en doktors tid som jag bokat av, och sen fick jag en ny tid vilken jag trodde var till doktorn och att Melina skulle vara med. 

Men så var inte fallet egentligen. 

Nej det var en tid till mig egentligen bara, men det gick självklart bra att hon var med också.

Ja ett känslomässigt jobbigt samtal blev det, men det var ett bra möte samtidigt och fast det var en jobbig stund med massor av känslor så var det ju skönt efteråt. 

Ja till slut kommer allting bli bättre och förhoppningsvis bra.

Det är en sån frustrerande hemsk känsla då ens barn inte mår bra alls och man inget kan göra. 

Nej man kan bara finnas för dom båda och det gör jag så gott det går.

Det är hemskt att båda ens barn ska få må så dåligt av saker som hänt i deras liv och som ju faktiskt jag var en del av. 

Ja nu hände inte hemska saker hemma vid mig, men jag kunde inget göra åt våran situation som den var då. Nej jag hade inte förmågan, styrkan eller den hjälpen jag hade behövt då. 

Jag hade behövt socialen på min sida, eller på barnens rättare sagt.  

Jag hade behövt dom som stod mig nära, på min sida och att dom trodde på mig och det barnen berättade. 

Ja jag hade kunnat vara starkare om jag fått stöd. Om myndigheterna tagit oss och mig på allvar, ja vilken skillnad det hade gjort är jag säker på.

Nu hade jag mina två vänner på den tiden som verkligen stöttade mig så gott dom kunde, och jag kommer alltid att vara dom evigt tacksam för det. 

Ja utan dom vet jag inte hur jag mått idag eller hur mina barn varit. 

Det är en sån hemsk tanke att jag inte ens törs tänka den om jag ska vara ärlig. 

Nej fy då, jag får vara tacksam och glad över att det ändå blev så bra som det blev och att jag kämpat på så mycket jag kunnat. 

Faktiskt mer än jag egentligen kunnat. 

Men då det gäller ens barn får man någon styrka man inte tror man har, ja man orkar så mycket mer än man tror.

Hemsk tid var det då, men vi tillsammans får fixa allt drygt och jobbigt som är och som blir. 

Men om en enda människa kunde be om förlåtelse på riktigt, och vilja finnas i deras liv, ja då skulle allt bli så mycket enklare för dom. 

Det skulle iallafall innebära en lättnad i deras hjärtan tror jag.

Önsketänkande förstås, men vem vet? Han kanske vaknar upp en vacker dag? 

Haft en tröja på mig idag som jag haft åt fel håll haha :) 

Det var Melina som sa att mamma du har tröjan bak och fram! Nej vad då sa jag haha :) 

Men hon hade så rätt så, knapparna ska sitta bakåt och lappen med förstås :)

Idag efter tiden vid doktorn som inte var ett läkarmöte, så himla tokigt av mig, ja då iallafall så åkte vi för att handla lite. 

Färg till Melinas hår och lite bröd och ost som vi behövde.

Rebecca var så snäll så hon hjälpte Melina att färga håret innan hon slutade för idag och Elsa kom och myste lite i soffan medans mamma fixade Melinas hår.

Igår då jag var ut och åkte och Maria var med, så upptäckte vi något! 

Ja jag tycker det är helt fantastiskt att så många hundägare låter bli att plocka upp sitt bajs! 

Ja faktiskt så är det ju ens hunds bajs, och då är det ju ägarens bekymmer liksom. 

Ja så tycker iallafall jag.

Nu kan jag tycka att den som sätter flaggor i varje bajs har lite lite att göra, men jag fattar verkligen och håller med. Oacceptabelt och helt skitäckligt om man frågar mig.

Jag körde på en hundbajs häromdagen men som tur var så skulle jag åka länge så det gick bort ute av sig själv, men ni som vet, ja ni vet hur illa det luktar och man får ibland kasta skorna efter att man klivit i en. Äckligt verkligen. 

Vi såg många bajsar som låg med röd flagg! 

Skärpning verkligen till alla som struntar i att städa efter sina hundar.

Imorgon blir det sortering igen här hemma, ja ni ser ju och kanske fattar? 

Men så dåligt som man tjänar på att sortera först och sedan dela ut all reklamen gör att det är bättre att skaffa ett annat extra jobb. Det är verkligen inte värt det. 

Men duktig är hon som ville och som gjort det tycker ju jag, men någon måtta får det vara. 

Det är så dåligt, så det är skitdåligt och snacka om att ungdomar och andra blir utnyttjade. 

Inte alls värt det!

Företagen får betala mycket för reklamen och att den blir utdelad och vart tar alla dom pengar vägen? Bara en fundering och jag ska nog stanna vid det, inte bra är det iallafall.

Ja 300 kr för tio timmars jobb ungefär och då har ändå jag och min assistent hjälpt till? 

Vad tycker ni? Skulle ni gjort det? Antagligen inte. 

Superdåligt är det men visst dom tjänar ju lite pengar, men noll fritid blir det över kan jag lova. 

Inget man orkar hålla på med länge synd nog då man kan få ett annat extra jobb och kanske bara jobba en dag och tjäna betydligt mer. 

Nu vill jag inte alls lära henne om lönen och att den är viktigast för det är det ju inte, men det här är allt annat än bra, för så många timmar och så mycket slit som det faktiskt är.

Tog så fina kort på våran Filip igår som jag måste dela med mig av <3 

Jag fick sån gullig kommentar av min Marielle igår efter att jag delat filmerna jag filmat in på mig själv. 

Hon skrev att hon suttit och skrattat då hon sett filmen och att jag lät som en riktig dalkulla haha :) 

Hon delade min film på sin sida och skrev :

Min mamma är fan min idol. Här har ni en snutt på när hon kör rullisen grymt fort!

•           Nina Thidé Gustavsson Åh älskling tack underbar du! Du är min idol du med 

            Igår kl. 22:56 · Gilla
• 

  Marielle Östby Höll på att skratta ihjäl mig, du kanske ska börja videoblogga 

  Igår kl. 22:57 · Sluta gilla · 1
• 

  Nina Thidé Gustavsson Ja eller hur Marielle Östby? Jag kan ju inte ens få in den i min blogg haha  Lät jag förskräcklig?

  Igår kl. 22:58 · Gilla
• 

  Marielle Östby Haha ska lära dig  du lät som en riktig dalkulla 

  Igår kl. 22:59 · Sluta gilla · 1
• 

  Nina Thidé Gustavsson Pinsamt 

  Igår kl. 23:00 · Gilla · 1
• 

  Ann-Britt Johansson Härligt! 

Ja jag bjuder på lite roligheter ibland och sån är jag helt enkelt.

Nu hoppas jag som vanligt att ni haft en fin bra dag idag.

Kram kram