Hej hej mitt i natten nu igen :)
Ja jag vet då inte, men nu, ja just ikväll så är jag piggelin igen.
Ja jag har inte riktigt känt igen mig på några dagar och igår fick jag lov att åka till sjukhuset.
Ja jag kände hur det var något fel i min kropp, som att något saknades i min kropp, i mitt blod liksom.
Ja jag visste inte varför eller vad, men något var fel.
Jag var ungefär som då man får ett blodsockerfall, helt slut och all kraft bara försvann, jag liksom kände det försvinna uppifrån och ner.
Knepigt och superjobbigt har det varit i några dagar. inte hela dagarna förut, men igår var det hela dagen.
Gert fick följa mig och ja det blev en del väntan haha :)
Inte roligt att behöva åka till akuten, men jag kände mig orolig och ville att dom skulle ta ett blodvärde för att kolla vad som saknades i min kropp.
Jag fick en underbart bra kvinnlig doktor. Ja hon var så himla bra.
Vi beslutade, eller hon då förstås att dom skulle kolla allt och ja blodprov, EKG, blodtryck och urinprov.
 |
| Min nästan tomma kateterpåse :) |
Ja vi bytte till en ny påse för att ha helt fräscht kiss ja urin, och sen fick vi vänta igen.
Ja påsen var ju tom och vi behövde ju ha lite urin för att ta ett urinprov.
Onödigt kände jag då jag ju inte hade urinvägsinfektion, ja det var jag då säker på.
Glad för att jag känner då något är fel i min kropp, men att bli så dålig som jag känt mig på grund av en urinvägsinfektion ja det har jag då inte blivit förut då jag haft det på riktigt liksom.
Ja jag hade det jag inte trodde att jag hade, och fick medicin jag tog direkt och har idag på förmiddagen varit och hämtat ut medicin så jag kan ta i fem dagar som jag skulle.
Ja efter apoteksbesöket idag så for vi hem igen för det var ju skidor på TV.
Ja hörrni vad jag älskar längdskidor på TV.
Kalla vann! Ja vilken tjej, hon fixade det ju lätt som en plätt. Guld till Sverige liksom, och till en tjej som verkligen var och är värd det.
Fantastisk dag och jag har blivit att må bättre och bättre, och nu snart är gamla Nina tillbaka.
Ja inte förrän nu så förstår jag ju att jag varit sjuk på riktigt pga en urinvägsinfektion?! Helgalet.
Igår innan jag for till doktorn så var jag på mitt gruppsamtal och jag kände mig en aningens risig.
Ja jag vill ju vara pigg och allert och jag såg egentligen fram emot mötet.
Men efter vi kommit hem därifrån så kände jag att jag inte tordes lägga mig ens, ja så dålig kände jag mig så det var tur vi for iväg.
Härligt och roligt, och spännande.
Tänk att min yngsta dotter är så stor, och tänk att min största redan har körkort.
Knepigt det där med att ens barn plötsligt blir så stora.
Ja körskolans Kenneth var det som höll i kursen och det var jättebra.
Jag kanske ska göra lite reklam då jag ändå skriver om körskolan. Nässlanders körskola heter den och det är Kenneth och hans bror Andreas som har den.
Marielle har tagit sitt körkort där och Melina sitt moppekörkort.
Ja jag gick ju på en sån kurs då Marielle och Simon skulle övningsköra för några år sedan och den var inte bra om man jämför.
Det var tre och en halv timme på kvällen ikväll så självklart blir man ju lite trött.
Men jag är liksom en ny pigg Nina igen, och jag har medicinen att tacka för det, och för att jag gick till doktorn.
Ja jag kan ju haft det dragandes ett tag, jag vet ju inte då jag inte känner.
Men huvudsaken jag kände att något var fel så jag kunde få hjälp att kolla upp min känsla.
Ja tänkt att det jag känner oftast stämt, ända sedan då jag var tjugoett och fick min hodkins sjukdom (cancer), ja ända sedan dess.
Det är viktigt och jag kan lova er och man behöver människor runtomkring sig som tror på sig, och som inte tror att man hittar på och ljuger.
Ja nu har jag faktiskt haft en del som inte trott på mig och som trott att jag överdrivit, men hur gör man då liksom?
Hur kan man överdriva att man har cancer, höfter som gått sönder och nu Ms?
Ja jag har ju haft lite vanliga sjukdomar också som jag väl också hittat på.
Ja hörrni, det är superviktigt att bli trodd på för det hänger liksom med en, ja resten av livet känns det som.
Man ska inte behöva försvara sig eller känna sig dålig som människa genom att få höra och märka att folk inte tror en. Nej det är hemskt och något sånt ska inte någon behöva uppleva.
Nej tro på och finns, det är mitt råd och det är ett viktigt råd.
I mitt fall känns det som att det inte har betytt något att jag faktiskt talat sanning varje gång, nej att bli misstrodd hänger kvar och med, och det är inte klokt.
Jag har aldrig överdrivit, aldrig ljugit om mina sjukdomar, men ändå!?
Jag kan inte förstå att en del är så, men jag kan bara vara mig själv och faktiskt inte ha såna i mitt liv, nej faktiskt inte.
Nej nu ska jag rätta och sova och kanske komma tillbaka imorgon, vi får se.
Imorgon blir en toppen dag och det är skidor på TV igen!
Då får jag hålla tummarna för alla duktiga killar vi har i spåret.
På kursen ikväll så var det många med men en kille som jag kände direkt jag tyckte om.
Ja en kille på 20 år var det som jag bara kände sån kärlek för.
jag blir så fascinerad över just den härliga känslan jag kan få för människor, ja det spelar ingen roll om det är någon ung eller gammal, nej jag känner sån kärlek för människor.
Absolut inte för alla, nej minsann, men för väldigt väldigt många.
Livet är fantastiskt.
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar