Det ligger överallt!

Hej hej!

Jag måste få skriva mer om problemet hundskit. ja inte allas problem och inte mitt egentligen men fy attan vad äckligt det är.
Det finns verkligen av alla de sorter, lösa hårda små och stora. Utspridda, smetiga och ja alla sorter har jag då sett då jag varit ute.

Igår då jag delade reklam så låg dom överallt, ja fy sjutton, jag överdrivet inte då jag säger överallt!
Hur är det möjligt!?

Det stället jag tyckte det var värst var på snöåvägen.
Fy, där var det ju varannan meter på vissa ställen oftare där det låg.

Jag mötte en tant tjej eller vad man ska kalla henne. Jag har mött henne förut.
Tre hundar med löst koppel.
Jag kom farandes med rullstol, saktade förstås in då jag skulle möta henne men hon tog inte ens in kopplen. Åhh!

Det blev inte bättre då jag åkt förbi henne och såg att hon verkligen hade noll koll på sina hundar, hon hade luvan uppdragen och tittade inte vad hundarna gjorde, inte bara noll koll då vid mötet med mig. Hon struntade totalt i att den ena bajsade, hon bara gick.
Grr ja det här känner jag behöver upp till ytan.
Jag har mött henne förut där och sett henne då jag åkt bil, så jag kan lova att ganska många procent skit som ligger där är hennes hundars! Ja alltså hennes!
Nästa gång jag möter henne borde jag ge henne ett gäng hundbajs påsar tror jag :) Ja en hel rulle!

Hundägare måste ju faktiskt ta sitt ansvar och ta upp efter sig.
Hur kan man tro att någon annan ska göra det, eller hur lång tid tar det tills det blir jord?
Det ligger ibland också hundpåsar längs vägen och då kan man ju verkligen undra?
Hur ska det bli jord?
Ganska lång tid tror jag och visst mycket regnar väl bort, men hallå liksom. Vakna upp!
Hemsk vidrigt då det sätter sig fast i mina hjul och de jag får runt rullstolen, som en stinkbomb, och det värsta är ju då man kommer in med lukten.
Tänk alla skor som behövts sanerats då man gått i hundskit.

Nu till något helt annat och lite roligare haha :)
Maria sa härom morgonen att jag fått en sån liten rumpa haha, ja den är liksom inte lika bred nu!?
Ja vad ska man säga haha :)
Kul? Nja jag ser ju aldrig min och jag skulle ju hellre få en mindre mage om jag fick bestämma.
Men nu får man ju inte bestämma, nej för då hade verkligen mitt liv sett annorlunda ut nu, ja om jag fått bestämma.

Medicinen mot min spastisitet (baklofen) hjälper absolut inte som jag önskat, men visst hjälper den.
Jag kan böja mig lite åt sidan då jag sitter i min rullstol utan att bli så spastiskt så hela kroppen får jobba. Lite mer rörlig om man säger så är jag ju iallafall.
Ja jag är ju egentligen inte nöjd, men superglad iallafall förstås för att jag blivit bättre.
Man får vara glad och nöjd över alla förbättringar man får.
I mitt fall och med den här kroppen så tror jag faktiskt inte att jag kommer att kunna bli knappt bättre än jag är nu, men jag är inte uppe i full dos så vi får se.
Ja nu vill jag ju egentligen inte äta en massa medicin men vad ska jag göra annars liksom?
Nej jag måste, och jag får strunta i att det kan vara farligt, det är så mycket farligheter i den här världen så man får ta en dag i taget och vara glad för att man lever!
Och det kan jag lova att jag är <3
Jag är så glad för att jag lever och för att jag mår så bra som jag gör och för att jag har mina nära och kära i mitt liv. Ja ni vet ju vilka jag menar.

Tillbaka till igår. Delade ut reklam, pust fy vad många timmar.
Maria sorterade i fredags och Melina hjälpte till förstås då hon kom hem från skolan.

I lördags började vi före lunch och ja ganska många timmar och mycket slit var det.

 

När vi hållit på i flera timmar så skulle jag åka till konsum och köpa varsin dricka.
Jag hade min plånbok innanför jackan, trodde jag iallafall då jag kom in på affären.

Jag hade tappat plånboken!?

Hur jag än letade innanför jackan så fanns den inte!

En farbror som stod och plockade i frukt såg på mig att jag var lite frustrerad och jag förklarade att jag tänkt köpa dricka men plånboken var borta.
Han erbjöd sig att betala men jag sa vänligt men bestämt att det skulle han inte göra.
Oj oj vilken panik jag kände just då.
Han berättade att han var 82 år, en jättegullig farbror verkligen och jag pratade med honom en liten stund, men jag var ju tvungen att åka ut och leta efter min tappade plånbok.

Då jag var på väg ut så ringde min telefon och en tjej presenterade sig med sitt namn, och jag sa direkt att åh har du hittat min plånbok?
Hon han inte berätta det själv.
Hon hade varit ute och sprungit och hittat den och då mitt namn stod på körkortet och andra kort så kunde hon hitta på mig lätt på hitta.
Åh vilken härlig tjej som var så ärlig och snäll, ja hon gjorde min dag.

Jag ska fixa något och skicka till henne som tack har jag tänkt. Supersnällt.

Ja jag kunde åka in igen och handla det jag skulle och så hittade jag på farbrorn och kunde tala om att det ordnat sig så han visste. Han blev förstås lika glad som jag.

Ja medan vi gjorde klart all reklamutdelning så bestämde sig Melina att det var sista gången.
Ja då vi kom hem så skrev hon en uppsägning direkt.
Det går inte att göra allt det som krävs för 300 kronor, nej det är inte vettigt alls.
Hon får hitta på något annat och det är jag säker på att hon gör.
Inte meningen att hela familjen ska bli involverad för så lite pengar. Nej det känns då inte bra alls.

Idag har det varit skidor för hela slanten på dagen, men jag har hunnit sova lite både i fåtöljen och i rullstolen.
Ja trött har jag varit så jag vet inte hur det gått till.
På eftermiddagen efter skidorna blev jag att må så illa så illa, blodsockerfall tror jag för all kraft bara försvinner och man blir helt skakig.
Usch det är så jobbigt så då det blir så, och det kan hända lite titt som tätt mellan varven.
Medan jag åt min medicin, tecfidera fick jag inte något sånt alls utan kunde vara utan mat hur länge som helst och jag märkte inget alls.
Men jag mådde istället lite illa hela tiden så jag vet då inte vad som är bäst.

En skön dag hemma framför TV:n blev det och jag njöt må ni tro, det enda som saknades var lusse bullar!
Ja faktiskt, solen som skiner ute, skidor på TV:n och lussebullar.
Vad mer kan man liksom begära?
Ja det blir nog faktiskt så att vi måste baka en liter eller så med lussebullar så vi har :)
Tokigt, javisst är det det, men jäklar så gott!

Ikväll har jag fått lära mig massor igen, ja om människor som verkligen inte är så som dom borde.

Ja jag förstår inte varför inte alla kan vara snälla, varför finns det liksom inte med från grunden i en människa? Och om man inte har det med sig, varför vill man inte vara snäll?
Helgalet iallafall och jag tänker skriva mer om det en annan dag.
Tänk att man aldrig får slutar förvånas?!

Nu hoppas jag att ni alla har haft en fin helt och att ni mår så bra det går.

Kram kram