Livet kommer att bli så mycket enklare nu!!

Hej igen!
Nu har jag massor att skriva om och jag vet då inte vart jag ska börja, men i rätt ordning kanske är en bra idé :)
Ja jag börjar med fredagen som verkligen var en riktig höjdarfredag! En superdag, ja verkligen en superdag!
Jag och Gert for iväg på morgonen med färdtjänst till Hedemora för att hämta hem våran nya bil.
Jag hade inte sett den på riktigt så det vart ett positivt åhh!!
Den var jättefin och färgen var finare än jag trott.
Jag hade fått välja vilken färg jag helst ville ha och det var självklart för mig att välja den färg jag valde!
Jag har under årens lopp alltid tyckt att bilar med den färgen varit fina som jag mött eller som kört förbi mig, och nu har jag en!!
Ja det finns inga ord för vad glad jag är över att kunna få åka i våran bil och att jag kan ta mig in i den och slippa åka färdtjänst och passa tider vart jag än ska.
Nu kommer jag förstås att få ta färdtjänst ändå ibland, men då vi ska iväg hela familjen så slipper jag det!

Medan vi satt där och pratade med P-A så kom jag på att jag ju faktiskt skulle kunna köra själv om jag hade haft en sån joystick som jag har till min rullstol och så frågade jag om det skulle gå?
Jag hade sett en bil inne i verkstan som hade en typ sån på sidan och ville iallfall fråga om det skulle gå.
Min vänstra hand är ganska bra och det är den jag använder då jag kör rullstol och det fungerar jättebra, men min högra skulle inte ens få prova då den inte alls är bra.

P-A och Gert poserar lite :)

När  vi var och skulle hämta Forden vi fick hjälp med förut så kunde jag inte ta mig in i bilen själv som jag kunnat då jag provat ut den bilen, så då var jag så ledsen över allt! Jag kände då att jag skulle nöja mig med att sitta bredvid, huvudsaken jag kom in liksom och så var jag ju orolig att hela kroppen höll på att bli helt förlamad.
Men nu är jag en ny starkare Nina som känner att jag ju vill!
P-A är glad att jag är glad också och han håller på mig känner jag! Han vill och tycker också att jag ska kunna få köra, och jag får så mycket positivt av honom, alltså positiv energi!
Gud vad jag skriver om den där energin kanske ni tycker haha, ja det är så viktigt så det finns inget att välja på liksom :)

Jag vill förstås kunna köra och jag vill kunna fungera så som jag faktiskt kan, och jag lär mig ju att manövrera bilen med en joystick då jag ju så gärna vill!
Jag vill få känna mig som en bra mamma så att jag också kan skjutsa hit och dit då det krävs och ja, jag vill liksom få känna mig normal och hel igen!
Det har varit en jobbig grej att inte kunna skjutsa då det krävts då det ju alltid varit jag som slängt mig i bilen och skjutsat innan jag blev sjuk. Nu har allt legat på Gert, det har blivit hans jobb att skjutsa liksom då inte jag kunnat det, men snart kanske?
Jag fick prata med en chef där i Hedemora som skulle få tag i trafikinspektören för att jag skulle få göra ett trafikprov i en av deras bilar med joystick, ja ni kan inte förstå vilken känsla!
Jag fick liksom hoppet tillbaka och jag blev så glad så ja herregud.
Jag hoppas och önskar att det ska bli så att jag också kan ta bilen och dra iväg dit jag ska och vill, alldeles själv om jag skulle vilja det, ja pust vilken frihetskänsla för mig!

Jag har haft hjälp i Hedemora mest av en kille som heter Roger och som jag skrivit om förut, men nu har han bytt firma och jobbar inte kvar där jag är, synd verkligen men som tur är så finns P-A kvar där och alla andra killar som är så himla duktiga.
Ja tacksamhet är vad jag känner och jag tycker så mycket om dom!

Min fina Maria 

Idag är det måndag och inte vilken måndag som helst!
Det är första dagen i mitt nya liv, och jag har Maria här nu som är min assistent, men hon är också min kära vän.
Ja det kommer att ta ett bra tag att vänja sig vid att sitta här medan någon gör saker som jag skulle gjort om jag var frisk. Det kommer att dröja innan jag vänjer mig, men om man berättar hur man känner sig och tänker så kommer det att bli bra.
Det blir ju att kännas som att jag är lat, jätte lat som bara sitter här nu tex och skriver då jag ju borde hjälpa till, men då måste jag hejda mig och faktiskt komma ihåg att jag inte kan gå.
Ja det är svårt då man inuti känner sig frisk och inte är det i kroppen, man liksom kopplar inte!?
Ja jag  glömmer faktiskt bort att jag är sjuk och inte kan göra det jag kunde, jag undrar hur många år det ska ta innan man helt förstår?
Acceptera tror jag att jag gjort för länge sen, men att förstå är inte det samma!
Men men man får ta en dag i taget och försöka lära sig lite vartefter.
Men kanske kan det vara bra att inte helt tro på det liksom, tro på det gör jag ju egentligen, men att tro att det blir bestående, ja att inte tro på att man är sjuk då man ju känner sig frisk!
Vem vet liksom, tänk om min tro och mitt hopp kan göra underverk?
Tänk om jag en vacker dag vaknar och reser mig ur sängen precis som innan jag blev så här?
Ja jag vill inte ge upp hoppet och då det ju inte alls var länge sedan jag kunde det är det nog bra att jag håller fast den känslan så jag inte glömmer hur härligt det faktiskt är att gå och kunna allt man kan då man kan!

Ja det finns många, jättemånga som är gnälliga då dom är förkylda tex, ja ni känner nog igen er haha, och visst det är superdrygt att vara förkyld, jag vet!
Men om man istället då tänker på allt man faktiskt kan göra även fast man är snorig och förkyld.
Man kan gå, man kan lägga sig, man kan gå på toaletten själv, ja man kan klara sig rätt bra egentligen! Nu vet jag ju hur det är och alla har rätt att gnälla, självklart för det gör ju jag med, men om alla som är lite extra gnälliga tänkte på allt man kan och har istället!
Då skulle en förkylning vara en baggis och man skulle ligga i sängen och snora men ändå vara lycklig liksom!
Nu är ju jag lycklig även om jag inte kan göra allt jag vill, men med hjälp så kommer jag att få må så mycket bättre! Jag kommer att må superbra och jag är så tacksam och lycklig och glad över att jag faktiskt får hjälp!
Nu vill jag ju klara mig själv förstås, men det fungerar ju inte och då är det sån tur att jag får ha dom bästa här hos mig!

Nu finns det många på hemtjänsten som hjälpt mig under det år jag bott här som jag kommer sakna förstås, men även om jag gör det så slipper jag ju mycket oro och ängslan.
Oron över vilken som kommer på morgonen, oron över vilken som ska hjälpa mig på toaletten.
Ja väldigt mycket oro har det  varit och även om det fungerat bra så har det inte varit bra.
I början då jag flyttade hit hade jag fått några få som skulle vara här mest, men nästan alla dom är sjukskrivna och har varit länge, så det har blivit lite si och så ibland.
Häromdagen skickade jag faktiskt iväg två som skulle hjälpa mig på toaletten som knappt aldrig varit här, nej jag kan lova att man faktiskt inte vill ha hjälp av vilken som helst.
Det kan låta som jag är otacksam, men det är jag verkligen inte, men just toaletten vill jag faktiskt inte ha hjälp av någon som jag känner direkt att det inte kommer att fungera. Nej det kommer bli så underbart nu då jag vet vilken som kommer och jag vet att dagen blir kanon redan från början, ja hörrni, tänk att känna direkt då man vaknar att det kommer att bli en superdag! Den känslan borde alla få ha, och jag hoppas att många har det!
nej nu ska jag sluta skriva för idag så jag kan rätta och lägga in lite bilder.

Nu har jag inte skrivit hälften av vad jag skulle behövt haha, men jag måste ju spara lite.
Ha en fin dag idag även om det blåser som tusan ute hör jag.

Kram kram