torsdag 27 mars 2014

Sol och luft men Inga spindlar :(

I höst så :)
Hej och god morgon!
Ja nu är det en ny morgon och idag blir det förhoppningsvis lite mindre rörigt mitt inlägg.
Igår då jag var ute och åkte lite så kom det upp massa olika saker som jag skulle vilja ta upp då jag skriver, men jag skrev inte upp dom då igår, så idag var dom som bortblåsta.
Jag får upp så mycket idéer hela tiden så jag skulle behöva stanna upp stup i ett och skriva upp det jag kommer på.
Ja det är ju iallafall tecken på att ämnena inte tar slut utan det kommer fler och nya hela tiden.
Fantastiskt egentligen, men idag får det bli lite hur som helst, men inte lika rörigt som det varit i ett par dagar nu.

Jag sitter här i min fåtölj och har fått hjälp av Gert att få fram allt jag kan tänkas behöva innan Rebecca kommer hit då hon slutat sitt andra jobb och hjälper mig att sätta mig i rullstolen, och innan jag gör det kanske duscha och gå på toaletten.
Det kan ju kännas lite långt att sitta still här så länge, men tiden går fort och medan jag sitter här och då jag skriver så kommer tiden bara att rusa iväg har jag på känn.


När jag sen kommer i min rullstol så kommer jag att vilja åka ut i solen, den börjar komma fram nu så självklart vill jag ju vara ute sen och framför allt andas, men att få sol på sig är viktigt. Superviktigt!
Nu är det ju förstås inte alla om gillar solen alls, men för mig är den superviktig och jag blir att må så bra då det är soligt ute. Tack kära sol för att du är på väg att dyka upp idag och för att du finns.

Igår då Gert kom hem och jag nyss fått hjälp av Johanna att sätta mig i rullstolen så var den inte laddad! Ja så kan det ju bli, men då fick det bli en tur till stan med Gert i bilen istället för som jag tänkt.
Jag hade tänkt att rulla till stan och apoteket, men nu ordnade det sig ändå och vi kunde ta bilen.
Jag var ju inte helt urladdad, men jag visste att batteriet inte skulle räcka ända till stan fram och tillbaka.

Åh vilka fina färger :)
När vi varit till apoteket så for vi till rusta på lyviken där Gert sett en jättefin turkos klocka som han inte köpte, men igår köpte vi den och den var verkligen jättefin.


Dom hade en massage fåtölj som Gert provsatt och en typ sån skulle verkligen jag behöva.
Alltså inte ha på hela tiden, men lite då och då så inte min rumpa och ben och rygg blir såriga till slut av att jag sitter så still som jag gör.


Jag sitter ju verkligen alldeles still.
Ibland försöker jag röra mig lite för att kroppen ska få röra sig lite, men då blir jag så spastisk så jag låter helst bli.
Det är jättejobbigt då jag blir så spastisk och hela kroppen förvrids kan man förklara det som.
Nej fy då jag föredrar att sitta still då.
Det kan räcka att jag petar eller kommer åt mina ben då jag sitter, och det kan det räcka till för att jag blir spastisk också, så det är inte lätt att låta bli.

Då Maria eller Johanna masserat mig på morgonen då blir jag inte alls lika känslig för beröring sen under dagen och särskilt på förmiddagen då.
Men nu är varken Maria eller Johanna här och kan massera mig, så min kropp kommer att längta och gör det redan, och så jag med förstås, inte bara min kropp.

Jag ska skriva ett mail till Na för att höra om hon har tid någon dag och komma hit och massera mig, hon är så duktig så och min kropp blir så bra efteråt.
Ja massage är verkligen det min kropp behöver för att den ska kunna bli bättre.
Sen då Maria blivit frisk blir det skillnad, då kommer hon att massera mig varenda morgon och mina ben kommer att gilla det och få må bra och bättre iallafall.
Min rygg och mage blir också så mycket mer böjbar av massagen så hela min kropp blir ju bättre kan man säga, verkligen mycket bättre!
Det märks sån skillnad på om jag fått massage eller inte, jätteskillnad.
Alla som har en sån spastisk kropp som jag har borde få massage via sjukhuset, det blir jättedyrt att få hjälp så ofta som jag skulle behöva, men någon gång i veckan är verkligen ett måste egentligen, men jag har ju tur som har Maria som gör och hjälper mig jättebra.


Solen verkar komma fram på riktigt så det kommer att bli en kanon dag och jag kommer att tillbringa några timmar utomhus lite senare.
Jag har någon slags behov av att få vara ute, det är verkligen en grej jag aldrig tänkt på då jag var frisk och kunde gå. Men då jag var frisk så var jag ju både inne och ute om vartannat så då behövde jag ju inte tänka på det.
Nu är det viktigt som tusan och jag känner ju att jag mår bättre att vara ute, jag älskar att lyssna på fåglarna, älskar solen ja jag verkligen älskar att vara ute.
Ett problem för mig nu då det blir sommar är ju alla spindlar som helt plötsligt finns överallt!
Jag fattar inte vart dom tar vägen på vintern och sen nästan överfaller mig på sommaren!.
Nej fy vad jag inte gillar dom och jag fattar ju på riktigt att jag måste jobba på det.
Jag tycker bara att dom är så vidrigt förskräckligt äckliga!
Jag som inte kan springa iväg nu måste lära mig att tordas döda dom om dom kommer på mig då jag sitter i min rullstol, ja jag vet att det är elakt och hemskt att göra det, men jag måste.
Om jag ska putta iväg den bara så vet jag ju att den kanske kommer springande igen snart och det går bara inte! Eller så bygger den bo i min rullstol och kommer f ram en annan dag, blä vad läskigt!
Nej fy då jag kommer verkligen att behöva ha folk runtomkring mig som törs ta bort dom när dom anfaller mig haha:)
Inte lätt att inte kunna gå och hämta en sko som jag ju alltid gjorde då jag var frisk.
Gert kunde hitta skor lite varstans där jag hittat på dom läskiga djuren. Han fick ta bort liken under skorna han och jag lovar att jag inte använde mina egna skor:)
Nej fy då det här med spindelfobin har funnits med alldeles för länge och jag borde ta tag i det snart. Dom gör mig ju handikappad faktiskt, ja så handikappad att jag inte vill vara i skogen och så bara det att behöva oroa sig för att det kan komma en spindel springande.
Nej jag ska ta tag i det, men kanske inte just nu, vi får se när jag är laddad för det.

NI FÅR BO UTE OCH INTE INNE!!

Jag har ju sagt till dom att dom inte får vara här inne, men ute får dom ju lov att få bo det fattar jag ju. Men dom fattar ju inte vad jag säger och dom förstår ju inte att jag måste mörda dom om dom kommer in.
Nej fy då och jag vet och hör ju själv hur det låter, men det är så hemskt så det går inte att förklara känslan med andra ord än jag gjort och då låter det larvigt.

Men men, jag får väl vara larvig och löjlig och allt vad andra än tycker.
Jag har fått höra det mesta faktiskt om mig själv under åren som gått så jag kommer att ta det här också utan problem.
Ja tänk hur en del människor är egentligen, ja man ska egentligen inte bli förvånad men det blir jag faktiskt  ändå.
Jag gillar verkligen inte alla människor, men väldigt många tycker jag om. Men även om jag inte gillar en del så behöver jag ju inte säga det, utan jag kan ju helt enkelt låta bli att vara med den personen tex.

Jag behöver inte lägga någon energi alls på personer jag inte gillar, nej jag vill lägga min energi på alla dom jag tycker så mycket om istället.
Jag har ett helt bord här med blommor och lite allt möjligt som jag ska pyssla till så jag ska försöka få lite inspiration till det idag, men först ska vi nog få till alla lådor som jag köpt, för dom ingår ju också i pysslet.
Det blir roligt men vi sitter ju inte i sjön precis, men till helgen vore det ju idé att passa på kanske :)
Nu ska jag sluta skriva för idag och rätta lite.

Jag hoppas alla får en fin dag idag.

Kram kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar