Kärlek

Hej hej!
Ja herregud så mycket kärlek jag känner inom mig, jag har så mycket så ja det går inte att beskriva.
När jag fick Marielle för länge sedan ja faktiskt för snart 21 år sedan så älskade jag henne från första sekund jag såg henne.
Eller rättare sagt så älskade jag ju bebisen i magen varenda dag i nio månader innan hon föddes med förstås.

Efter fem år då jag skulle få Melina så var jag lite orolig för hur min kärlek skulle räcka till ett barn till, men herregud så enkelt det gick!
Ja det går ju inte att beskriva med ord vilken stark känsla det är, kärleken till sina barn!

Det är verkligen inget man behöver anstränga sig till att göra, det bara blir och det känns i hjärtat. Kärlek ja det är kärlek.

Den kärleken jag har till mina barn kan inget i hela världen slå, nej ingen kärlek kan bli eller vara större än kärleken till mina barn.
Ja jag älskar förstås min man också, men det är en annan kärlek. En helt annan men förstås stark kärlek och som jag verkligen aldrig vill vara utan.
Den till mina barn kan inget mäta sig med, inget, verkligen inget!

 

Stina får åka med Marielle i min rullstol igen :)

Jag och vi har haft Marielle, Daniel och Stina här på besök några dagar och ja det är så härligt att ha dom här hemma.
Jag har haft Stina bredvid mig på nätterna snusande och snarkande haha.
Jag har ju lite svårt att sova då det är ljud runt mig, men det  gick.
Ja lilla älskade Stina, det är en annan kärlek det med och ja hon betyder mycket verkligen.

Vi hade en riktig tjejdag jag och Marielle och Melina, vi käkade lite lunch på Kina och sen gick vi runt i lite affärer och ja en stolt och superlycklig mamma, ja det var jag det!
Underbart!
Inget kan slå den känslan, jag lovar. Oj oj oj vad jag älskar!

 Mina fina älskade tjejer <3

Det är inte undra på att jag kan tycka om andra och en del jag inte knappt känner alls.
Jag har så mycket kärlek och jag vill verkligen hjälpa dom som behöver.

Ett leende, ett hej då man möts, jag har skrivit om det massor av gånger men gör det igen!
Viktigt, börja tänka och bry sig om andra människor, ja tänk om alla kunde göra det, iallafall lite grann. Så enkelt, men det gör så mycket och kan verkligen göra allt för en annan människa, och det kan göra under med hela världen om alla kunde tänka lite och bjuda till! Hur svårt kan det vara ?
Nu menar jag inte att ni som läser inte  gör det, men en påminnelse kan man behöva, ja jag med.
Så viktigt så viktigt.

Häromdagen så for vi, jag och Rebecca till Avesta sjukhus med Maria en sväng, vi tog en sväng till Hedemora anpassning medan Maria skulle till sjukhuset, numera Permobil som dom heter för att få kolla en grej med bilen.

Rebecca ser knappt inget :)

På väg till Avesta började vindrutetorkarna sno ihop sig haha, så Rebecca såg nästan ingenting, men i Hedemora kunde dom hjälpa oss med det så det fungerar som det ska nu igen.
P-A är bara så bäst, han är trevlig och hjälpsam och inget känns omöjligt, ja härligt med härliga människor.
Jag hade inte ringt innan och beställt tid men ändå tog dom sig tid för mig och min bil.
Service kan man kalla det , på hög nivå.
Om jag ska kunna få köra bil framöver och jag får bestämma så blir det självklart samma ställe som jag har fått hjälp med bilar ända sedan jag blev sjuk, nu är visserligen inte Roger kvar som varit min "kille" där hela tiden, men nu har jag ju P-a istället och det är tur det! Jättetur!

P-A 

Rebecca

Medan dom skulle kolla min bil så drack vi en kopp kaffe och där i väntrummet eller hallen eller vad man ska kalla det satt en farbror Pierre som jag träffat förut då jag hade min höga rullstol.
Vi tog kort då för att jag behövde ha bevis för att det fanns lägre rullstolar och han var så snäll att vara med på kort.

Även den här gången var han snäll och ni ser ju att även om jag har en lägre än förut, så är han ännu lägre.
Jag ska inte gnälla över det men jag fattar inte varför dom som jobbar med rullstolar inte vet vad vi behöver vi som faktiskt måste använda dom dag ut och dag in.
Vi har ju inget val liksom.
Vi behöver få kunna sitta vid ett bord och äta med benen under bordet! Det fanns inte en chans för mig att göra det med min förra rullstol. Nej den var så helt fel så jag fattar då inte hur det gick till?
Ja iallfall behöver jag det, jag vill inte behöva känna mig sjukare än jag är.

Nu är det inte så att jag tänker särskilt ofta på det att jag inte kan gå och måste åka rullstol, nej jag har faktiskt inte alls det i tankarna förutom om jag och vi ska in på en restaurang eller så, ja då måste jag fundera om jag kommer in med rullstolen.
Jag är liksom frisk och det enda jag brukar tänka på är hur och om jag kan ta mig dit jag vill, jag har ju liksom hjul nu istället för mina ben.
Jag är glad över min rullstol och jag är glad över min attityd och min glada känsla jag har för allt som har med min sjukdom att göra. Jag är liksom frisk fast jag är sjuk. Knepigt men sant!

Nej jag tycker inte riktigt att jag fått hjälpen som jag borde fått, jag har fått strida och visat kortbevis för att dom ska tro mig, och det känns inte schysst att man ska nöja sig med en sämre än vad man skulle fått från början.
Allt svammel jag fått höra och alla gånger jag sagt till utan att få gehör.
Tur jag kunde ta kort så det blev någon ordning till slut.

Linton var jätteliten här <3

Linton är fyra månader nu <3

Jag har haft besök idag av Sandra Micke, Linn och Linton.
Ja jag har liksom tagit låtsasmormor som mitt namn lite grann haha, nej då men jag har alltid gillat Sandra så självklart är det något speciellt med lilla Linton och hennes familj.
Ja kärlek är det också förstås men på ännu ett annat sätt.
Jag är så glad över dom och tycker om dom så mycket!

Ja vi fikade och det var mysigt att få rå om honom lite.
En underbart söt fin gullig pojk och snart ska vi få gå på dop, jätteroligt och mysigt!

Ja jag är så glad att dom faktiskt tar sig tid för att komma till oss lite, supergulliga är dom.
Linton är fyra månader nu, oj så tiden går fort, han var ju alldeles nyss nyfödd haha, men fortfarande lika söt och härligt mysig!
Ja hörrni kärlek som jag började skriva om, det är och finns så mycket kärlek och jag är så glad att jag har alla fina människor i mitt liv. Tacksamhet känner jag verkligen.

Ja kärlek till alla fina snälla människor i mitt liv känner jag och det är inget som kommer att ändras.
Jag är lycklig glad och tacksam och känner att jag har ett bra underbart liv.

Dom här killarna är kärlek och betyder väldigt mycket för mig <3

Jag hoppas att ni som läser också har lika fina människor i era liv som jag har.

Kram kram