Telefon anti!

Hej hej!

Jag skriver nu ikväll igen, jag har datorn med mig i sängen så jag har ju all tid i världen, eller iallafall tills jag somnar vilket ju inte kommer att dröja allt för länge.

Gert fick spika lite :)

Ja jag och Gert är då verkligen inga nattugglor alls, klockan var nio eller strax före och vi bestämde att det ju är onödigt att hålla sig vaken bara för att liksom.
Så vi gick och la oss och då får ju jag tid att skriva så mycket jag orkar.
Ja orka gör jag ju egentligen men mina händer och armar vill inte riktigt lika som jag, iallafall inte lika mycket.

Då jag la mig hade jag lite migrän på gång, jag hade inte ont i huvudet men jag började se dåligt och det är liksom blixtrar runt omkring överallt och då är det ipren som gäller snabbt.
Och jag tog två stycken och nu fungerar ögonen som dom ska och huvudet har inte börjat göra ont.
Tur tur!
Det är så hemskt att få migrän och mina stackars tjejer har väl fått det från mig, ja det är ju typiskt att dom skulle få det som var mindre bra då.
Nu tror jag visserligen att dom faktiskt fått rätt mycket bra också utan att skryta haha, så dom får helt enkelt lov att stå ut.
Ja jätteskönt var det att det gav sig.

Ja den här helgen blev inte riktigt som jag tänkt, det blev och blir inge Nora då Marielle jobbar på hela tiden, det är ju henne vi vill träffa också då vi åker.
Vi ska försöka göra lite nytta förstås då vi ska åka dit, ja som att städa och plocka lite kanske, och självklart träffa Stina och Daniel också
Vi får planera in ett par dagar snart så det inte dröjer för länge, hon ska jobba hela tiden i tre veckor framåt så ja vi får se hur det blir.
Men blir det kommer det att bli!

Jag vill ju så gärna hjälpa till med det lilla som går och bara att finnas där får lov att räcka.
Och det vet jag att det gör, min älskade unge som blivit så stor att hon faktiskt flyttat iväg, rätt långt från mig faktiskt. Jag är så glad för hennes skull och jag tror det var precis det som behövdes.
Ja att få börja om lite på ett nytt ställe, det var och är inte bara modigt utan jättestarkt gjort!
Ja stark är hon!
Det var förstås modigt av Daniel också, att våga släppa taget hemifrån med vänner och familj, så jag hoppas verkligen att dom kommer att trivas och få må bra där tillsammans.

Nästa vecka kommer Rebecca hem så vi får nog ta lite Nora turer då tror jag minsann.

Idag har det varit en fin bra dag och det började med att jag bestämde att vi skulle strunta i loppiset, och pyssla lite här hemma istället.
Ja det blev kanon och Maria hjälpte mig att städa kylen.
Ja jag kan lova att det behövdes, lite tommare och väldigt mycket bättre ordning är det nu igen.
Jag fattar då inte hur det kan bli så stökigt efter bara några veckor, men det blir det.

Två påsar fick slängas med sånt som faktiskt inte skulle ligga där haha.

Efter våran hemma dag så for jag och Gert för att titta på Oliwer som spelade fotbollsmatch.

Förlust blev det men en härlig fin eftermiddag fick vi som tittade på.
Gert gick och köpte glass och dricka och vad händer, jo jag bet ur två tandbitar på grund av en 88 an glass haha :)
Jag fattar då ingenting, men nu är det väldigt vasst där inne i munnen så det får bli ett tandläkarbesök snart tror jag minsann.

Jag har funderat lite på varför och hur jag kan bli att tycka om så många människor jag möter, jag liksom samlar på kärlek.
Ja det finns många jag tycker om väldigt mycket och så finns det förstås dom som jag tycker lite mindre om.

Harry:)

Jag måste ta och ringa en av mina farbröder Harry snart för att höra hur han har det, jag har inte sett han knappt på hela sommaren och förra sommaren såg jag han överallt.
Ja en signal ska det bli så jag vet allt är bra.

Jag har en tant i Borlänge, Monica som jag ska ringa också då jag inte hört av henne på länge, blir lite orolig att något har hänt henne då jag skickat kort och ändå inte hört ifrån henne.

Ja jag är iallfall glad över att jag kan känna kärlek för så många människor, jag tror faktiskt att jag är lyckligt lottad över just det. Jag behöver ju inte veta varför utan helt enkelt fortsätta att vara jag och tycka om dom jag blir att tycka om liksom. Ja härligt är ju det verkligen!

Jag ska erkänna här och nu att jag har jättesvårt att få till det att höra av mig till människor runtomkring mig, jag är verkligen superkass på det, och jag överdriver inte.
Jag har många många telefon anti dagar som gör att jag inte vill varken ringa eller svara då det ringer. Jag menar inget illa med det alls, men så är det faktiskt.

Det sitter nog faktiskt kvar sedan SJ tiden då det ringde ibland konstant.
Ja jag blev nog telefon anti där och gillar inte då det ringer.
När mina barn ringer så svarar jag förstås oavsett hur jag mår, men annars låter jag faktiskt bli.
Enkelt! Men svårt! Svårt för att en del kan tolka det fel, men enkelt för att det faktiskt är enkelt!
Vad vill jag? Ja vad vill Nina? Vill jag eller vill jag inte? :)

Då jag var sjuk i min hodkins sjukdom för länge sedan, ja 1991 var det för att vara noga.
Ja då mådde jag så dåligt av alla mediciner jag fick så jag lät bli att svara då det ringde, och sedan dess har jag fortsatt med det.
Om jag inte orkar eller vill svara, ja då låter jag bli. Det bara är så, men självklart kan det vara så att jag inte hinner eller kan förstås och då ringer jag upp direkt.
Men anti dagar ja det har jag många och så är det.

Då när jag var sjuk 1991 och min mamma ringde varenda dag stup i ett kändes det som och jag inte orkade bry mig ens att det ringde och svarade inte, ja då kom hon hem till mig för att kolla så allt var bra.
Ja nu förstår jag ju att hon blev orolig då jag inte svarade, men flera gånger om dagen liksom? Ja då var det mest irriterande och jagad kände jag mig nog redan då. Jag var ju jättesjuk då och orkade inte!
Nej jag hade fullt sjå då att leva så telefonen var så himla oviktig verkligen!
Nej telefoner är inget för mig!

Hjärtan på tråd trivs hos oss :)

Jag tänker aldrig skynda mig för att svara om jag gör något särskilt som är viktigt eller om jag är på något speciellt ställe, nej då stänger jag av ljudet och är där jag är liksom.

Ja jag vet att många skyndar sig att svara och att dom tycker det är jätteviktigt att svara, och ja det får alla göra som känner så, men för mig är det stress.
Ja faktiskt är det stressande att känna sig jagad, ja faktiskt så är det så jag kan bli att känna mig.
Att inte få vara ifred.
Jätte viktigt för mig att få vara ifred och då jag hade min förra arbetsterapeut så verkligen jagade hon mig kände jag.
Jag hade ändå förklarat för henne hur jag kunde vara och att jag ringer upp sen, men nej hon ringde och ringde och jag mådde så himla dåligt utav att känna mig jagad av henne, så jag kan lätt få tillbaka den känslan och det är verkligen inte roligt!
Ni som läst vad jag skrivit förut vet ju att jag inte gillade min arbetsterapeut nå vidare, nej hon behandlade mig som om jag var mindre vetande och det var inte alls roligt.
Nej nu har jag fått en ny men jag har bara pratat med henne i telefon än så länge och det känns väldigt väldigt mycket bättre. Härligt för mig!

Nej men nu vet ni alla hur jag kan vara och känna mig, och jag tänker faktiskt fortsätta att vara jag och ibland varken vill eller orkar jag liksom.

Sommar!!

Nu börjar klockan dessutom att bli rätt mycket och jag behöver rätta och lägga till någon bild så jag säger hej då och god natt till er alla.

Jag hoppas ni har haft en fin dag idag och att morgondagen blir kanon.

Kram kram