Jag kan inte!

Hej och god kväll!

Ja hörrni jag var på väg att lägga mig och jag ligger nu, men jag var på väg att lägga mig, ta en tablett, läsa lite och sen sova.
Men nej det gick bara inte!

Gert fick hämta datorn och jag var laddad till max haha :)
Nej riktigt så var det inte, men nästan.
Innan han skulle gå ner till sig, ja han sover faktiskt nere han, så pratade vi på lite och vi pratade om hur lättväckt jag är och det räcker att han går på toaletten på natten så blir jag vaken.

Han och faktiskt dom allra flesta tycker ju det är superdrygt att behöva gå upp mitt i natten och kissa, men alla vi behöver det ju någon gång ibland!
Jag sa då att han skulle vara glad för det, ja att han faktiskt skulle behöva göra det varenda natt just bara för att han kan haha :)
Ja jag vet att det kan låta hårt och dumt kanske, men vi skämtade och inga onda tankar fanns där.

Jag som skulle göra vad som helst för att kunna gå på toaletten själv, att kunna kissa eller bajsa själv.
Ja för mig är det en önskedröm och för andra förstås en självklarhet och lite drygt.
Haha ja jag har ju varit där själv och nog var det självklart att kunna gå på toaletten oavsett om det var det ena eller det andra man skulle göra.
Ja herregud så mitt liv har fått blivit annorlunda, men faktiskt inte bara till det sämre, nej långt därifrån.

Tänk tex på mig som aldrig behöver bli kissnödig, jag kan stå i kö hur länge som helst och inte bli kissnödig, det ni!
Ja att få hjälp med microlax är väl egentligen ingen höjdare alls, men det fungerar superbra och med världens bästa assistenter så, ja då blir det trots allt enkelt till slut.
Nu menar jag inte alls att jag vant mig på något vis, men jag har väl vant mig vid tanken att jag faktiskt inte kan fixa det själv, och vad har jag för val?

En sak som tog lång tid för mig att ens få in i huvudet då jag började bli sjuk, ja det var att inte kunna klara mig själv, att inte kunna stå och inte kunna gå på toaletten själv.
Ja faktiskt var det det viktigaste för mig egentligen, att klara mig själv på toaletten. Just det gjorde mig så himla envis och dum faktiskt, men till slut fick jag lov att inse mina begränsningar.
Ja det gick inte!
Nej jag härdade ut månad efter månad och var så jäkla bestämd och envis att jag skulle visst kunna själv. Men jag kunde inte, nej till slut orkade jag inte.

Jag beställde en lyft, jag orkade inte kämpa på så som jag gjorde runt åtta gånger om dagen till och från toaletten ifall att jag kunde kissa.
När jag fått lyften och vi provade den första gången så var jag såld.
Efter den gången har jag aldrig använt min "turner", nej faktiskt så är det helt uteslutet och nu då jag är typ sämre än sämst haha, så skulle det inte fungera.
Jag kan inte! Jag orkar inte, ja svårt är det att erkänna men så är det! Min kropp vill och kan inte varken resa sig, stå eller gå, ja så är det faktiskt och det finns inget att välja på mer än att acceptera det.
Den vill inte som jag och hur tråkigt det än är så är det så!
Jag är så glad över hjälpmedlen jag fått och får då jag behöver, men vissa har jag fått strida för då förstås, men jag är stark. Stark som en oxe, men inte i kroppen då!

Nej att våga inför sig själv förstå att man faktiskt inte fixar det mer själv, ja det var jobbigt och tog tid.
Men jag är så glad över min lyft och sen då förra sommaren då jag fick min kateter in i magen så har jag liksom fått mitt liv tillbaka.
Nu var ju inte livet försvunnet på något vis, men jag levde inte ett liv som jag ville om man säger så.
Nu kan jag klara mig och jag kan vara borta nästan hur länge jag vill och jag mår bra.
Ja ni skulle känna inuti mig hur bra jag faktiskt mår!

Mitt liv är så fantastiskt och jag har så underbara människor runtomkring mig som jag älskar och som betyder allt, ja faktiskt allt!

Jag blev så himla sugen på en strut med vaniljmjukglass och chokladströssel nu!

På måndag har jag ett exempel på hur bra det blir då jag ska till frissan och behöver flyttas från rullstolen till shamponeringen.
Ja då tar vi med lyften och bara lyfter över mig. Hur enkelt som helst.

Jag kunde förut resa mig och flytta mig själv om det var på samma våningsplan, men oftast är shamponeringen ett steg upp, ja ni har nog inte tänkt på det ,men så är det faktiskt. Om det inte är steg inne så är det utanför för att ta sig in, ja frisörsalonger är inte så handikappsanpassade precis.

Nu har jag hittat på min frissa och är så glad över det, Sanna, hon är bara för mig bäst.
Hon är förstående och har inge bråttom och hon fixar till mig så jag blir nöjd, ja faktiskt blir jag det varenda gång.
På måndag blir det slingor och så har jag bestämt mig för att samla på mitt hår lite, ja jag ska spara lite, få se hur jag känner om ett tag. Men lite måste vi ju klippa så det blir bra.

Nej nu ska jag bara berätta om en sak som hände häromkvällen då jag låg här i lugnan ro och läste. Jag blev livrädd av att det liksom smällde till på något konstigt sätt! haha, ja det var bara jag själv som fes!
Jag som inte känner då dom kommer eller ens är på gång, haha jag blev rädd för min egen fis!!
Tänkte ni skulle få något att skratta åt och jag kan lova att jag gjorde det för mig själv här i sängen haha och jag var glad ingen såg eller hörde mig.

Nu ska jag rätta lite och försöka sova, det blir alldeles för lite sömn för mig men imorse tog jag så lång sovmorgon så Maria blev orolig.
Vi hade bestämt att jag skulle ringa då jag ville att hon skulle komma, men jag sov så gott så!

Jag längtar till min gamla vanliga nokia mobil jag hade innan, lite mycket jobbigt att bli modern!

Hon ringde och skickade sms men jag hade inget ljud på mobilen och den är dessutom ny med en signal jag inte känner igen och imorse var det bara durr.
Mobilen låg i sängen och durret hördes inte.
Ska ta lite sovmorgon imorgon med, iallafall känns det så just nu.
Tio förresten så svarade jag då hon ringde igen haha och jag hörde durret. Det var väl inte så sent? Haha men för mig var det ju det förstås jag som i vanliga fall vill upp i tid.

Hoppas alla har det så bra det går.

Kram kram