Ja då var det morgon igen, och idag ska jag och mina tjejer åka på en kryssning med min syster och hennes tjejer och så ska mamma följa med oss.
Det blir skoj att komma iväg på något och det var min syster som ringde häromdagen och undrade om vi inte skulle åka iväg en sväng, bra idé syrran:)
Jag och Gert var nyligen på en kryssning och jag fick verkligen träna på att jag var rullstolsburen då, inte så lätt att ta sig in och ut på toaletterna tex och med min sjukdom behöver jag ibland dit stup i ett, och så alla stressade människor som ska fram som inte alls tar hänsyn till lilla mig då haha:)
Jag håller på att lära mig att förstå alla som har så bråttom och inte tänker på andra än sig själva, men det är rätt svårt. Jag har alltid varit hjälpsam och tänkt på andra så det är lite svårt att förstå att så många är ego och bara ser sig själva hela tiden.
Jag har verkligen fått se en annan sida av allt nu då jag sitter i rullstol och det är inte alltid en bra sida av folk kan jag säga, jag önskar att dom kunde stanna upp lite och ta det lugnare.
Jag vet ju själv tex då jag körde bil förut att om jag hade bråttom så var jag inte alls någon bra chaufför, jag "skällde" på alla bilar som "inte kunde köra".
När man inte har bråttom kan man vara mer lugn och sansad och då blir det mindre med olyckor på vägarna också, så tänk om alla kunde stressa av lite både på vägarna och i livet.
När jag var sjuk 1991 i cancer så fick jag så mycket medicin så jag tappade allt hår och såg jättekonstig ut för jag fick ju en massa cortison också som gjorde att jag blev alldeles uppblåst i ansiktet.
Jag minns att jag ibland såg på avstånd att jag skulle möta någon jag kände, då bytte dom sida eller mötte jag någon på affären och sa hej, så om jag vände mig efter en stund stod personen och tittade på mig, antagligen i chock förstår jag nu så här efteråt. (Jag såg ju inte ut som jag förstås:))
Det var värrä då att möta folk än det är nu då jag sitter i rullstol för dom allra flesta är som vanligt och det är superskönt.
Jag förstår ju att det inte är lätt att veta hur man ska bete sig mot någon som blivit sjuk men ett tips från mig är att försöka vara helt som vanligt, det blir annars att kännas som att man är pestsmittad eller att man gjort något fel då folk helt plötsligt beter sig konstigt eller faktiskt en del riktigt illa.
Nu är jag inte alls arg eller bitter över det, utan jag förstår ju hur det kan bli, men just då när jag var sjuk kändes det ledsamt att folk bytte sida så helt uppenbart.
När jag fick cancer då för en massa år sedan satt jag mig ner och skrev brev till dom som jag kände betydde mest, för att tala om att jag var sjuk och att jag skulle se konstig ut om vi möttes.
Jag skrev för att inte det skulle bli något konstigt om jag mötte någon på stan tex och jag vet att särskilt en av dom, han gjorde verkligen så att min sjukdom inte fick ta över utan han var som vanligt och jag är så glad över det än.
När jag blev sjuk nu den här gången satte jag mig också och skrev till vänner men då mail via facebook för att dom skulle veta vad jag har för fel och inte tycka det är konstigt och för att dom skulle veta att jag är glad och frisk annars förutom mina ben som inte vill fungera som jag vill.
Jag vill på något vis tala om för hela världen vad jag har för fel så alla vet liksom, och för att det inte ska gå rykten eller pratas skit. Har faktiskt tänkt göra en skylt bakpå min rullstol där det står Jag har Ms bara så du vet:) jag har inte bestämt vad det ska stå riktigt, men kanske ska det stå också att : min man går bredvid mig för att jag vill köra själv, han är inte lat!! Ja ni kanske förstår att det finns ganska mycket funderingar om mycket.
En av dom absolut viktigaste sakerna i mitt liv är att vara positiv och tänka goda tankar, man kommer så långt med det och man vinner så mycket.
Imorgon ska jag nog skriva om en gammal farbror som jag känner extra mycket kärlek för och som jag inte ens känner egentligen. Det är så härligt att kunna känna så för någon, det är kärlek!
Nu ska jag väcka mina tjejer och vi ska börja packa och äta lite frukost och ladda upp inför en härlig resa.
jag hoppas alla får en fin dag och även om det bara regnar ute så kan man ju få en fin dag, tänd några ljus, på med sockor och en tjock tröja och mys:))
Livet är ganska fantastiskt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar