Lite tankar om människor

Melina och Marielle som är det viktigaste i mitt liv förstås

Nu är det måndag och jag sitter och ska försöka skriva ihop några rader, som alldeles säkert blir ett helt gäng med rader innan jag känner mig nöjd:)

Jag har funderat lite över hur det är när man är sjuk och en massa reflektioner blir det nu då jag åker rullstol då jag är ute på något.

Jag har upptäckt hur människor beter sig då jag kommer i rullstol och hur människor är i största allmänhet.

Min allra bästa vän Elenor är ju betendevetare och hon har fått förklara för mig ibland varför människor är si och så,  och jag känner att det ju är väldigt intressant med hur människor är och beter sig.

Nu är det ju så att jag ju också är och beter mig som jag gör,  och tycker förstås att jag är helt normal och vanlig, men vad vet jag om det egentligen:) 

Jag tycker det är ganska spännande med människor och hur man är och jag känner att jag förundras över hur en del är ute bland folk, då tänker jag på hur dom kanske är hemma och är glad över att inte behöva veta det haha:)

En sak jag känner att många människor har någon slags gammal attityd mot folk i rullstol, det känns som många tror att man är utvecklingsstörd eller han något sånt handikapp då man sitter i rullstol.

Det känns som många inte vet och tror att man kan vara fullt frisk i hela kroppen,  för att behöva åka rullstol.

Jag känner mig ju helt frisk förutom mina ben och min balans som inte alls fungerar som den ska, man jag känner mig ändå inte sjuk liksom.

Mycket gamla fördomar och tankar tror jag det finns och det vore fint och bra om jag kunde få människor att förstå att man inte behöver ha någon störning bara för att man åker i rullstolen. 

Mycket gammalt skit känner jag att det finns i värderingar och tankar hos folk,  och jag önskar att jag någon gång kan få människor att tänka om lite.

Jag blir inte arg eller ledsen då jag märker hur en del tittar och ibland beter sig illa mot mig.

Med illa menar jag mest att folk inte tar hänsyn utan liksom ska kliva över mig där jag sitter, dom trängs och är allmänt irriterade över mig ibland. Dom är ju alldeles säkert stressade och blir irriterade över att det är en rullstol precis där dom ska gå kanske:) 

Det känns lite som att en del människor har en syn på oss i rullstol som om vi har samma sjukdom allihop, och hur konstigt är väl inte det. Jag har ingen siffra på hur många som sitter i rullstol i Sverige men kan tänka mig att det ju är massor och nog vore väl det lite konstigt om vi alla har samma sjukdom:))?

Jag blir mer förundrad och tycker lite synd om dom som inte kan se människor som människor. 

Det kan ju vara så också att många blir rädda och inte vet hur dom ska bete sig då någon kommer i rullstol, men då måste jag verkligen försöka hjälpa världen så att människor får veta och förstå bättre helt enkelt för så ska det ju inte behöva vara. 

Vi lever ju liksom nu 2012 och det finns snart datorer till allting och det kan folk ta till sig och förstå men en människa i rullstol eller kanske med andra handikapp är jobbigt och lite farligt att ta till sig kanske. 

Nej jag måste försöka få till någon ändring känner jag!

Nu är det ju inte så att alla beter sig illa alls, dom allra flesta är snälla och gulliga och till och med säger hej fast dom inte ens känner mig, det uppskattar ju jag eftersom jag är likadan.

Jag har alltid varit en människa som säger hej och även om jag inte känner den jag säger hej till. 

När mina barn var små och jag hejade då vi var ute och gick så kunde dom undra vem det var jag sa hej till och då berättade jag att jag inte visste:) 

Ett hej och ett leende kan rädda livet på den man möter, det kan vara en jätte ensam människa som inte någon ser,  och om jag säger hej och är glad och ser varje människa jag möter så kan det rädda dom och dom kan känna att det faktiskt var någon som såg mig idag!

Jätte viktigt och mina barn har fått lov att ha mig som mamma och ibland har dom nog tyckt att jag varit lite konstig haha, men nu då dom är stora tycker dom nog inte att jag är så konstig tror jag.

Det är så himla viktigt att man kan tycka om andra människor och jag vet att om alla kunde tänka lite mer så, så skulle verkligen världen se annorlunda ut.

Jag har ju alltid jobbat med människor och jag har jobbat i butiker och träffat massor av kunder,  så då jag är ute och känner igen någon så hejar jag förstås men har oftast ingen aning om vart jag träffat den personen, men jag är glad för att jag jobbat på mina jobb för annars skulle jag inte känt igen någon alls i den här byn.

Har nu skrivit lite om hur folk kan bli lite konstiga och bete sig dumt då man sitter i rullstol, men då jag hade cancer var det egentligen ännu värrä men inte på riktigt samma sätt.

Jag förstår ju att det i botten är rädsla och ovetskap som gör att det är så här, och jag ska verkligen se och försöka göra på något sätt så att folk blir mer medvetna och inte blir rädda mer för mig och alla andra som inte är riktigt som alla andra.

Det som jag känner är en av dom saker som jag känner igen mig i, är all stress och hur otrevlig man kan vara och bli då man är stressad. 

Jag önskar att alla kunde tänka på och försöka sluta stressa hela tiden och ta det lugnare så mår ju både dom och alla runtomkring mycket bättre och alla blir gladare.

Det är så få saker som alla borde tänka på som skulle kunna göra hela världen annorlunda.

Jag vill och har i många år velat hjälpa andra människor och tänker ofta på andra långt före mig själv. 

Jag har insett att jag inte kan hjälpa hela världen men om jag kunde så skulle jag förstås göra det, det är liksom mitt mål i livet på något sätt.

Jag har en dröm och har haft det i många år, långt innan jag blev sjuk och jag hoppas och tror att det ska kunna bli verklighet en dag.

Jag vill öppna ett ställe dit alla ensamma människor ska kunna komma, där jag ska finnas och där man ska ha det lite mysigt och få en pratstund eller kanske spela en yatzy,  och där kan många träffas och kanske bli vänner och slippa vara ensamma mer. 

Jag har redan i mitt huvud  inrett, och vet precis vart jag vill ha den lokalen. men än så länge då jag inte känner mig så frisk att jag orkar dra igång det så finns alla drömmar och tankar i mitt huvud:) 

Det är en härlig dröm och en vacker dag så kanske det blir så.

Jag tror att man faktiskt kan allt man verkligen vill, men i det här fallet så måste jag ju isåfall få hjälp av kommun och människor som kanske vill samma sak som mig så än är det långt kvar till att min dröm blir verklighet!

Ha nu en bra dag alla:) Kram på er!