Jag mår så himla bra

Ja faktiskt mår jag så himla bra:)
Mitt i allt jobbigt så känner jag en sån himla lycka över livet och det är så fantastiskt härligt!

Det kan nog låta som jag överdriver och att det är något jag är utåt bara, men faktiskt så är det på riktigt och helt sant!
Jag har själv funderat om och om igen ifall det kan vara så att jag liksom spelar upp en fasad av att allt är så himla bra, men känner inuti mig att jag verkligen är så här lycklig.

Jag önskar att alla fick känna den känslan, för jag är rädd att många bara lever på och inte stannar upp och känner efter, så som jag gjort förut också förstås,  det är inte så att jag alltid varit så här som jag är nu.

Jag har växt i mig själv och insett vad som är viktigast för mig, och det viktigaste är inte vad grannar eller släkt eller kompisar ska tycka utan vad jag och vi här hemma hos mig tycker.

Förr i tiden så var jag en ytlig Nina, jag visste inte bättre så jag tyckte att livet var ganska bra och jag hade ett fint hus och bakade och sydde och höll på med allt möjligt för att få det så fint som möjligt.
jag tycker fortfarande om att göra fint men jag gör fint för min skull och jag bakar sällan, men om jag gör det så är det inte för att ha många sorter att bjuda på utan jag är glad om jag har en sorts fikabröd  om någon kommer och hälsar på.

Jag har tagit bort en massa måsten som jag haft med mig hela livet och det är ju egentligen ingens fel att det varit så,  isåfall mitt eget fel och jag är så glad att jag insett och kommit någon vart här i livet.
Den 1 februari 2001 blev en riktig vändning i mitt liv, jag skilde mig och flyttade från huset jag bodde i.
Första natten i lägenheten var den härligaste natten i mitt liv, jag och barnen låg på bäddmadrasser på golvet för vi hade inga sängar och det var ganska hårt men känslan där var så otroligt fri och härlig!
Jag minns lukten som var där i vårat sovrum och hur fri jag kände mig!

Nu blev inte åren efter det ett dugg fria egentligen men jag har fått lära mig massor och jag fick ta lite hjälp av en diakon GB som jag gick till och pratade med ett tag.
Hon sa mycket kloka saker tyckte jag men hon berättade att det var jag som sa det bara det att hon ändrade mina ord lite:)
Jag blev hur som helst stark av samtalen och kände att jag måste göra så som kändes rätt och inte ta åt mig eller tro på alla hotelser och dumt som jag fick både i telefon eller sms.

Jag minns en mening hon sa till mig: Du kan välja att vara bitter och arg eller så kan du välja att vara glad över att du lärt dig vad du inte vill ha mer i ditt liv!!
Om ni visste vad mycket hjälp jag haft av den meningen!

Jag bestämde mig för att skriva en hel bok om dom hemska åren och ska göra det,  men behöver lite hjälp då tror jag och så ska jag vänta lite tills barnen är äldre:)

Innan skilsmässan hade jag levt på,  och fått vara nöjd med livet som det var, det var som att jag inte förstod att det kunde vara på något annat sätt.

Inte förrän jag började umgås lite med Elenor och Ann-Britt.
Dom sa aldrig till mig att det var något fel hos mig utan jag fick förstå det själv genom att se hur det var hos dom:)

Jag vaknade helt enkelt upp och insåg att man inte behövde "ställa upp" på än det ena och än det andra och jag hade aldrig klarat alla hemska år efter det utan Elenor som funnits där och finns fortfarande hela tiden.
Elenor är min allra bästa vän och vi finns för varann.<3

Mycket hände efter att jag vaknat upp och det är saker som man inte kan skriva här men sen i min bok kommer allt att stå har jag tänkt.

Efter lite terapi och mycket prat med Elenor om saker som hänt så insåg jag en dag att det är ju jag som är Nina, jag heter faktiskt Nina!
Det kändes superlarvigt men jätte stort på något sätt och jag var så lycklig, jag tordes knappt berätta för henne att jag hittat på "mig själv" men då jag sa det så fick hon gåshud på kroppen och var så glad för min skull och förstod  precis!
Kan tillägga att hon är beteende vetare så för mig kändes det superbra att hon förstod och tyckte det var bra för då var jag ju inte helt knäpp som jag nästan trott först:)

Efter den mäktiga känslan av att jag är Nina,  har livet bara blivit bättre och bättre och jag känner ofta så mycket kärlek för människor, ibland människor jag aldrig träffat förut och jag är så glad att jag har den egenskapen.

Jag önskar förstås att mina barn haft en helt annan uppväxt än dom haft men just nu känner jag lycka över att dom ändå haft mig med fötterna på jorden och att jag lärt dom vad som är viktigt här i livet.
Det är inte viktigast att ha mycket pengar eller saker att skryta med,  utan det viktigaste är att vi har varann och att vi finns för varann hela tiden. Och så förstås att dom får känna och tycka som dom vill och inte som jag eller någon annan vuxen tycker, så himla viktigt att inte lägga sina egna värderingar på dom så att dom måste tycka lika!

Är man ledsen eller arg eller glad så får man vara allt det hos oss, man kan ju inte vara glad jämt förstås och behöver man vara ledsen så är man det.

Jag har i hela mitt liv förut tyckt som alla andra och inte funnits liksom, men jag förstod inte det riktigt då mer än att jag ibland var ledsen och kände att jag inte dög som jag var.

Nu vet jag bättre och tänker aldrig tycka som någon annan om jag inte gör det förstås.

Min man har också fått lära sig att tycka som han tycker och inte som jag tycker, det är så lätt tror jag att folk tar över andra människors tyckande och det borde vara förbjudet:)

Som dom andra dagarna blir det långa inlägg här då jag väl börjar skriva men det är så mycket som vill ut ur mitt huvud så det kommer nog bli så ett tag tror jag nog:)

Ha en härlig dag idag och njut av livet:)