Det mest onödiga jag varit med om!

Hej på er!

Ja så är det! Ja precis som min överskrift idag.

Gert skulle skjutsa mig i min lyft från fåtöljen till sängen och jag brukar kunna bli lite frustrerad.
Jag vill ju kunna gå, men har ju konstaterat sedan länge att det ju inte är det viktigaste i livet att kunna gå, så vi sa några ord om det.
Ja det var då jag kände att det ju verkligen är det mest onödiga jag kunde vara med om, ja för det vore ju attans så mycket bättre och enklare om jag kunde det!

Men som vanligt så får jag tänka på det jag faktiskt kan, och på alla mina älskade människor runtomkring mig som betyder väldigt mycket mer för mig än att kunna gå!

Ett gammalt kort, men fint på Melina <3

Ja allt betyder dom ju!
Vad skulle jag liksom vara utan dom mina?
Ingenting faktiskt så jag är tacksam och glad och försöker ta bort frustrationen som dök upp.

Ja den kan dyka upp när som helst för att faktiskt dyka ner igen haha :)

Så är det och så får det bli, ingenting får förstöra min känsla till livet och den glädje jag faktiskt känner.
Ja på riktigt liksom!
Tänk så många som inte känner på riktigt?!
Usch jag är inte avis på alla dom som inte har förmånen i livet att ha dom rätta människorna i sitt liv.

Det har ju inte jag heller haft förut, så jag tackar någon för att jag har det nu, hur skulle jag haft det annars?
Ja det vill jag inte tänka på faktiskt, nej jag är lycklig och glad för att jag har det så himla bra som jag har det!

Också lite gammalt men fint kort på Marielle <3

Jag slutade med min bromsmedicin för precis en vecka sedan, ja jag tog den sista sprutan förra fredagen, och det händer grejer!

Det händer saker med min kropp, och dom är positiva än så länge!

Idag kunde jag lyfta på benen och jag kände då jag vickade på mina fötter, ja jag kände ända upp till knäet och vaden, jag kände!
Det finns inga ord för hur det känns att jag märker att något händer, och samtidigt som jag blir glad över det så blir jag livrädd, för jag måste ju då prova en annan medicin som bromsar själva sjukdomen.

Jag tror inte att jag kommer att kunna gå mer, nej det tror jag inte, men att jag kan bli en aningens bättre, ja det har jag ju redan blivit!
Små steg, ja pyttesmå får jag var nöjd över. Och det är jag! Nöjdare än nöjd liksom!

Jag ska låta bli sprutorna en vecka till har jag tänkt och jag har idag försökt få tag i min Ms sköterska utan att lyckas, så jag får se framåt veckan hur det kan bli med mediciner hit och dit.
Just nu känner jag iallafall absolut inte för att börja om med copaxone, nej för tänk om den har gjort mig så himla dålig som jag varit, tänk om det är medicinen som varit den största boven och inte sjukdomen?
Ja jag har mycket jag ska igenom då det gäller sprutor och mediciner och prat med läkare och så innan jag är på rätt väg känner jag.
Jag känner min kropp bäst och ibland känner ju inte ens jag den, så doktorn får lita på vad jag känner och inte bara gå på det som han vet liksom.

Det kommer bli bra till slut är jag säker på och det känns så skönt att få känna sig lite bättre i kroppen. Det händer grejer!

Då jag började med sprutorna för ett och ett halvt år sedan så tänkte jag nog inte alls på att mina försämringar kunde bero på sprutorna, utan jag trodde helt enkelt att det var min sjukdom som blev försämrad, ja ni fattar ju!

Det här är inte en lätt sjukdom och medicinerna man kan få är inte lätta att veta hur man kan bli att må av. Ingen vet och det är olika för alla!!

Stark känner jag mig och jag kommer att orka, ja jag kommer att orka vad som helst och det beror faktiskt bara på att jag har mina älskade barn.
Jag har sån drivkraft och orkar tack vare dom.

Jag vill inte att dom ska ha en mamma som är deppad och ledsen hela tiden, nej jag vill att dom ska få må så bra dom kan, och genom att jag mår bra så kan dom må lite bättre än om jag mådde skrutt.
Jag vill verkligen vara Nina och  jag vill leva, ja helst som förut utom all stress då förstås, men leva mitt liv precis som jag ville innan.

Jag har redan börjat kolla efter en resa till hösten faktiskt, ja minsann jag vill så gärna det.
Men lätt är det inte då det inte står i någon katalog om vilka hotell som har handikappsvänliga eller ej. Nej jag måste maila till alla resebolag för att få hjälp.

Dåligt tycker jag för jag vill ju kunna sitta och drömma och läsa själv, men nej det går inte.

Men hur som helst så ska vi åka, och om jag får som jag önskar så vill jag jättegärna att vi tre alltså mina tjejer och jag och en assistent åker. Det vore så härligt att få vara vi liksom.
Innan jag blev sjuk så kunde vi fara iväg på melodifestival och bo på hotell och så bara vi, men nu sedan jag blivit sjuk har det ju inte gått så enkelt.

Vi får se hur det blir men en resa blir det absolut.

Värmen och jag är liksom ett, jag älskar det verkligen och längtar redan tills dess.
Jag önskar att jag hade pengar så jag kunde få åka då och då, gissa hur bra min kropp skulle må då? Och hur skulle väl inte jag må?
Underbart verkligen vore det, men drömma får och kan man ju göra.

Nuoji och Piyawan <3

Idag på kvällningen så fick jag besök, jätteroligt verkligen och Nuoji har verkligen lärt sig mycket svenska sen i somras, heja dig!!
Nästa gång ni kommer blir det fika, och verb och adjektiv och sånt haha :)

Imorgon är det lördag och då tänker jag ta sovmorgon, nu igen haha :)
Idag åt jag frukost halv ett, ja ni förstår ju hur jag kan ha det!
Superbra och ja jag har haft en fin dag idag. Jag har varit ute och åkt lite men trots mycket kläder så var det kallt, ja nu är det då snart vinter.

Oscar serverade det här mumsiga häromdagen :)

Jag svarade på en annons om begagnad kyl och frys skåp igår, och får köpa det, det kommer att bli kanon att ha en frys här uppe och det håller så länge det håller.
Drygt för mig faktiskt att be alla att gå ner i källaren och kolla efter det jag vill ha, så nu snart, på måndag får jag äntligen som jag velat ända sedan vi flyttade hit.
Det hade ju varit enklare om jag kunnat springa ner och titta ibland jag också, men det går ju inte.
Ekonomin tillåter inte att köpa nya nu så dom får hålla förhoppningsvis något år så vi har råd sen.

Nej nu måste jag rätta alla stavfel jag gjort och sen sova.

Jag hoppas alla mår bra och har det bra.

Kram kram