Kärlek, ja det kallas kärlek!

Jag gillar verkligen hösten!

Hej hej!

Jag hade faktiskt inte tänkt att skriva något idag.
Men här halvsitter jag i sängen och kollar lite på datorn och kom på att jag ju visst vill skriva lite.

Jag har haft en bra dag idag, ja ännu en bra men lite tröttsam dag.
Jag är så fantastiskt trött hela tiden och fattar då ingenting.

Så fint tak jag sett då jag varit ute och åkt :)

När jag är ute och åker så tänker jag inte på att jag är trött, så jag borde nog vara ute hela dagarna.

Jag har varit så här länge nu men inte tänkt annat än att det ju börjar mörkna ute och det är lite grått och trist. Jo så kan det ju vara, att det är därför jag känner mig extra trött.

Det spelar ingen roll varför jag är det, jag bara är det liksom och på dagen tillåter jag mig inte att sova.
Nej för om jag sover på dagen då är jag rädd för att jag inte ska kunna sova på natten, vilket ju är viktigt jag som inte kan bara gå upp själv och dona med något om jag inte kan sova.
Nej jag ligger ju liksom där jag ligger.

Nu är jag dessutom fast satt varje kväll, alltså benen sitter fast med en kudde och en sjal.
Benen behöver ligga bredvid varann och inte sno ihop sig, så just nu fungerar faktiskt det riktigt bra. Men med bara sjal, nej det gick då inte.
Benen, ja mina kära ben, dom är så starka så starka. Det finns ingen som kan fatta hur starka dom kan bli.
Dom är ju det fast jag inte ens varken tänker eller försöker hjälpa till, nej dom gör precis som dom vill!
Ja hela kroppen gör ju faktiskt det, jag har inte mycket jag kan styra själv förutom armar och överkroppen då.

Jag kan hålla in magen rätt så bra om jag får säga det själv, jag är så glad över det.
Glad över att jag i mitt huvud kan få till det så jag håller in magen då jag vill.

Nu vill jag ju inte alls hålla in den egentligen, men bara vetskapen att jag kan, ja det är stort!

Det är så mycket som man tagit för givet, ja nästan allt.
Kroppen är fantastiskt och alla borde vara oerhört glada och stolta över sina kroppar som faktiskt kan göra allting!
Ja det mesta iallafall!

Tänk bara att kunna gå dit man vill, bestämma hur kroppen ska lyda, tex genom att lyfta på foten för att sätta på en strumpa eller sko.
Jag menar förstås att det är så himla många saker vi gör på en dag, så många förflyttningar som man bara gör rent automatiskt.

Jag kan inget av det där, iallafall inte på samma sätt som förut, men jag kan ju förflytta mig med min rullstol, men inte själva mig utan att få hjälp.
Jag behöver hjälp ofta, ja alldeles för ofta, men jag är så glad och lycklig över all hjälp jag får och tacksam för så mycket.

Ja jag är faktiskt tacksam för att jag är jag, att jag har min kropp som inte vill som jag.
Visst kan jag bli galen på den mellan varven, men jag lovar att jag inte är långsint, nej det går över nästan innan jag hinner svära ur mig det jag vill haha.

Ja faktiskt är jag rätt nöjd med min kropp och med mig trots allt.
Jag är så glad över så många saker och efter det fina inlägget igår känner jag mig faktiskt lite mallig.

Ja stolt och mallig haha, men jag ska inte låta det gå så att jag blir "fisförnäm" eller så haha, jag vet inte vad det heter ens.
Nej jag lovar att jag ska vara samma glada Nina som alltid.
Nina som älskar livet och som vill leva!

Underbar luft att andas ute nu!

Trots massor av motgångar i livet är jag på topp känner jag!
Jag har många planer framöver som kanske går att få till, men just nu vill jag bara få vänja mig vid det här livet jag lever nu med den här kroppen som faktiskt är min, och få leva och ha det bra.

Jag önskar och hoppas att ni alla har det lika bra som mig, och att ni kan få känna den glädjen som jag känner.
Riktiga glädjerus har jag ofta, varenda dag, och ja det finns inga ord för dom.
En riktigt underbar känsla som slår allt.

Kärlek ja det kallas kärlek!

<3 mina älskade barn <3

Kram på er och sov så gott!