Allt löser sig till slut :)

God morgon!
Jag har varit vaken i flera timmar redan och ätit frukost med Melina innan hon skulle gå till bussen för att ta sig in till skolan.
Hon har prao den här veckan,  men för att kunna hinna träffa sin söta Oscar så åkte hon in direkt på morgonen till skolan,  så dom  hinner ses en liten stund innan hon ska iväg till sin praoplats som är på China town.  För mig heter det fortfarande "väsman" även om det var länge sen nu säkert haha :)

Jag har lagt mig i sängen nu och fällt upp ryggstödet och så värmde jag en vetekudde som jag har med mig i sängen. Jag har haft den i sängen några nätter nu och det är så skönt att lägga sig och ha den runt händerna så jag slipper vara så kall om dom när jag ska somna.
Helst skulle jag behöva ha en vetekudde runt hela mig :)
Eller iallfall fötterna för dom är iskalla hela tiden.
Jag vet ju att det finns såna,  men problemet blir ju då att jag inte kan få på dom själv och när jag ska på toaletten på natten och det är lite bråttom kanske jag inte kan få av mig dom.
Jag kan inte gå runt med tofflor eller så och då verkligen inte vete tofflor för jag är vinglig som jag är med vanliga strumpor och det blir ju inte bättre med tjocka klumpiga saker på fötterna.
Jag känner liksom inte vart jag har mina fötter eller ens vad dom gör, om dom nu gör något haha:)
Jag har ingen koll alls på dom och hur gärna jag än vill och försöker så kan jag inte styra över dom som jag vill.
Jag ligger här och känner att det är så mysigt och att livet känns så härligt och bra.
Kallt ute som tusan och jag har tänt massor av värmeljus överallt och jag känner bara lycka och glädje över livet faktiskt och att det är jättemysigt här i sovrummet med min vetekudde och datorn i knät :)

Igår var vi till huset vi köpt för att kolla igenom med Anders på kommunen och min arbetsterapeut.
Vi blev lite sena då jag var tvungen in på toaletten innan vi skulle åka och sen när jag skulle in i bilen så ville ju inte mitt högra ben vika sig alls, inte klokt att dom ska totalvägra på alldeles fel tillfällen tycker jag.
Jag fick förstås ringa tanten och tala om att vi var fem minuter sena så hon visste vi var på gång.

Min arbetsterapeut vart sen hon med för hon hittade inte till huset, inte konstigt alls för Dianavägen i Ludvika är verkligen inte någon normal gata haha :)
Den går runt som ett U och sen finns det våran insticksväg som också heter samma men alla andra vägar runtomkring heter andra namn, så jag förstår att det inte var lätt.
När vi skulle åka förbi första gången hittade knappt inte vi heller, men nu har vi lärt oss och man får förklara för alla som ska komma sen hur dom ska åka så dom slipper åka vilse på jägarnäs.

När vi kom dit och jag skulle in i huset så visste vi inte att det var så pass många trappsteg som det var.

När vi var dit på visning fanns ju en ramp utanför som skymde alla stegen.
Anders på kommunen och Gert fick lyfta mig upp och sen ner för att jag skulle ta mig in och det kändes inte roligt alls, usch så tung man känner sig då när någon ska bära en!
Jag kom in iallfall och det var ju viktigast.

När vi kom in till tanten igår så hade jag ju massor av snö på hjulen som smälte inne vid henne, så vi fick låna en handduk och torka och torka både däck och golv.
Hennes man satt i rullstol så hon var ju van och tyckte inte det var någon fara alls, men inte är det roligt alls att behöva torka överallt där man åkte för det blir blött och lortigt.
Nej alla borde ha två rullstolar förstås och det borde vara helt självklart tycker jag!

Vi hade ett bra möte och det verkar kunna bli hur bra som helst i huset tror jag, jag ska till och med få en hiss ner till källarvåningen och hur glad kommer jag inte bli för det? Jag vill ju självklart kunna ta mig överallt i mitt egna hus och det kommer bli så, och jag är så glad för det och att jag slipper känna att jag alltid behöver ha hjälp att hämta eller lämna ner saker.
Som det varit nu ett år så har jag ju inte kunnat ta mig upp på övervåningen och inte ner i källaren och det är inte roligt kan jag lova.

Jag tror att det kommer bli skillnad nu också eftersom om jag får ordning på huset så det blir anpassat efter mig,  så kommer jag kunna göra saker på dagarna och inte bara som nu göra ingenting.
Jag vill ju göra saker nu med, men stoppar mina egna tankar på saker jag vill göra då jag känner att jag inte kan göra det eftersom allting är i fel höjd för mig och för att jag får krångla som tusan och anstränga mig i onödan.
Kommunen kommer att hjälpa mig med ett kök som kommer fungera och det kommer ju bli super superbra och underbart härligt. Finns inga ord för det faktiskt för jag är så glad över det.


Vi ska kolla upp om vi kan få ta med hissen jag har här hemma och att dom kanske kan korta av den lite så jag kan ha den i vårat nästa hus också, men det beror på arkitekten här om hon går med på det.
Jag ska ringa henne under dagen så får vi se vad hon säger.
Om vi inte kan ta den med så får Ludvika kommun lov att ordna en annan till mig och det känns ju lite onödigt när jag har en redan.
Jag hade hjälp av en annan kille som heter Anders med hissen förut och det är samma kille nu som ska hjälpa mig i Ludvika och han ska tillsammans med kommun Anders åka dit nästa vecka för att klura ut om det skulle fungera med min nuvarande hiss eller om dom kommer på någon annan lösning för mig att ta mig in och ut i huset.

Känslan i huset är så himla bra och jag är säker på att vi kommer att trivas jättebra där och när jag får ordning på köket så kommer jag att baka och laga mat hela tiden :)
Det känns faktiskt så,  och kanske särskilt nu då jag känner att jag inte når och orkar krångla här hemma utan hellre låter bli.
Min arbetsterapeut skulle idag kolla upp hur det skulle bli med en till rullstol och vad som kan vara möjligt, jag sa att jag strider och kämpar och gör vad som helst för att få en till för jag tycker inte man ska behöva ha lortigt och blött inne bara för att man måste åka rullstol.
Kan bli så att jag behöver ha en rullstol i anslutning till hissen i källaren också så jag kommer då att behöva tre stycken totalt.
Hissen som blir ner i källaren kommer nog att bli en sån man får flytta ur sig ur rullstolen och sitta på en stol, ni har säkert sett en sån någonstans.
För mig som iallfall kan stå en liten kort stund om jag håller i mig kommer ju det att fungera och jag kan ta mig ner i tvättstugan och faktiskt själv kunna stoppa i en tvätt! Länge sedan jag kunde det nu så det ska bli skönt när den dagen kommer så att jag faktiskt kan fixa det mesta själv.
Ja som ni läser så börjar allt bli precis som jag önskar och jag är så glad för att jag kan få hjälp så jag kan klara mig själv.

Idag på eftermiddagen ska jag på lite sjukgymnastik medan Gert ska på vattengymnastik så han kan skjutsa mig först dit jag ska och sen väntar jag på honom där tills han är klar med sitt.
Hade varit skönare att bara fått vara hemma idag känner jag men mina ben behöver lite träning så det är bara att kämpa sig in i bilen och åka dit :)
Jag hoppas alla får en fin dag även om den är riktigt iskall idag :)

Kram kram