Hej på er!
Nu var det några dagar sedan jag skrev i min blogg och det beror mest på att mina händer inte alls vill skriva dom bokstäver jag vill.
Det kommer nog bli lite mer sällan nu ett tag och så får jag hoppas att dom blir lika bra som dom var förut förstås, men som det känns nu så är dom allt annat än bra.
Dom är som bedövade och den ena handen brusar och känns konstig som bara den.
Konstig sjukdom det här och jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle bli så här dålig så snabbt.
Jag trodde nog att det skulle ta många år att bli så dålig som jag blivit nu på bara ett år.
Men livet går vidare och man lever ju bara nu, och jag ska verkligen försöka få lite ny glädje och ork så jag får tillbaka lite positivitet som nu i några dagar faktiskt nästa helt spårlöst försvunnit:)
Det är förstås inte så himla lätt att vara positiv mitt i allt jobbigt och då man känner att hela kroppen håller på att ge upp så blir det inte alls lätt att tänka rätt.
Nu vet jag ju att jag kan det egentligen så jag vet att det kommer bli bra, men det är lätt att man känner sig värdelös och dålig då kroppen inte vill vad huvudet vill.
Jag fick en tablett häromdagen jag började med och käkade i fyra dagar, bara en tablett om dagen och jag tog den på kvällen då man ju kunde bli trött av den.
Den skulle hjälpa mot mina spasmer i benen och jag hoppades mycket på den.
Efter fyra dagar började jag bli deppad på riktigt och jag och Gert läste noga om tabletten och insåg att jag var tvungen att sluta med dom.
Jag fick jätte kramper på natten och under dagen var mina ben som gele kändes det som.
Jag kunde knappt flytta mig från rullstolen till toaletten och mina ben var ännu vingligare än dom varit innan.
Jag hade också tagit tabletter mot min kissnödighet på natten och när jag läste på dom ordentligt så var muskelsvaghet på den också en biverkning.
Ja som ni förstår så tog jag bort den också och än så länge har jag inte behövt väcka Gert på natten för att hjälpa mig ur sängen. Skönt och jag hoppas verkligen det håller i sig så. Jag behöver verkligen sova på natten och jag är vaken så många gånger på en natt så när jag väl sover vill jag sova, och jag vill inte gå på toaletten då :)
Gert ringde kommunen igår för att faktiskt säga till att vi behöver hjälp med mig här hemma och särskilt då han börjar jobba efter nyår.
Jag var ledsen igår och kände att allt blev jobbigt och då sa Melina: men mamma man kan ju inte vilja allt man måste göra :) Härliga härliga Melina och jag vet att Marielle skulle sagt eller tyckt lika, men hon är ju i sälen hon och jobbar och sliter min älskade unge :) Vad skulle jag då göra utan mina älskade tjejer!?
Jag orkade inte ringa för jag skulle bara gråtit i telefonen, jag var alldeles för ledsen för att orka ringa.
Han ringde också till min vän Annika som är personlig assistent och som vet ungefär hur allt fungerar och det var skönt att få lite tips av henne.
Hon från kommunen kom idag klockan två och vi insåg både hon och jag att vi varit grannar i Ludvika förut så hon visste att jag varit sjuk förr i tiden och så också.
Faktiskt skönt att det var just hon och inte en sur grinig tant som kom haha :)
Vi kom överens om att dom ska komma varje morgon och hjälpa mig ur sängen så jag slipper gå upp vid fem då Gert går till jobbet. Blir nog bra hoppas jag verkligen.
Jag ska få ett larm som jag kan trycka på och att jag ska trycka på det varje dag då jag ska in i duschen så dom kan komma och finnas ifall att. Jätteskönt känns det att det fungerar så, och lika om jag behöver lägga mig så trycker jag på knappen och så kommer dom och hjälper mig att lägga mig:)
Det känns ganska okej med allt även om jag förstås inte vill ha hjälp utan vill ju klara mig själv som jag ganska nyss kunde göra.
Min vän Elenor berättade att hon och hennes en dotter satt i soffan vid henne en dag och dottern sa att jag ska nog inte önska mig något mer i juklapp än att Nina blir frisk! <3
Härliga underbara oegoistiska människor och jag är så himla lycklig dom finns i mitt liv och bara finns liksom!
Snart är det bara en månad kvar tills vi ska flytta och vi måste snart börja packa ihop lite här och var känner jag och det enda jag kan göra är ju på den våning jag bor på:) Källaren och övervåningen måste blir Gerts och barnens jobb.
Blir skönt då vi väl flyttat iväg och allt börjar bli lite klart och ordning på.
Jag måste ringa kommunen i Ludvika snart också för att ordna så jag kan få hjälp då vi bor där också, så jag vet att jag kan ta mig in i duschen och ta mig upp ur sängen.
Det kan låta larvigt att jag behöver duscha varje dag, men för mig är det jätteviktigt att få känna mig fräsch och lite fin förstås, men får se hur länge det fungerar att fixa till mig själv.
Jag får ta en dag i taget och så får jag se vad som händer, men det är inte så lätt för det är lätt att man tar ut i förskott och tror det värsta förstås, men vem skulle inte göra det?
Jag hoppas alla får en fin helg och nyårshelg efter den vanliga helgen.
Kram från mig till er alla som läser min blogg :)
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar