Nu får det faktiskt vara nog:)

Hej på er!
Idag är det nyårsaftons dagen och jag hoppas verkligen att nästa år ska bli lite bättre än det här året.
Nu har ju inte själv året varit dåligt alls egentligen, men då jag tänker på hur sjuk och dålig jag blivit så önskar jag iallfall att nästa år blir en aningens bättre.

Min önskan och förhoppning är inte att kunna gå igen, för det känns som det inte kommer att bli så, men om jag kunde få bli en aningens bättre så skulle jag vara så himla nöjd och glad.
Det är så mycket man tagit för givet och ändå inte varit nöjd, och nu då man blivit sjuk så inser man ju vad larviga saker man gnällt över förut.
Ingenting skulle vara jobbigt för mig nu om jag var frisk kan jag lova, men när man känner att styrkan och kraften är som bortblåst så känns allt ganska jobbigt faktiskt.

Nästa år ska bli ett riktigt bra år har jag bestämt och vi har då flyttat och börjat om i ett nytt hus med nya möjligheter och hela livet kommer kännas enklare, iallfall för mig som kommer få ett hus anpassat efter mig och min kära rullstol.
Jag är så himla glad över min rullstol och jag skulle inte klarat mig utan den.

Jag läste på datorn i förrgår kväll något som gjorde mig så himla himla lycklig och jag fick faktiskt jättemycket hopp av det jag läste.
En tjej som var 45 år hade suttit i rullstol runt sju år om jag minns rätt och nu kunde hon gå två kilometer utan stöd?!!
Undrens tid är kanske inte förbi och vem vet, tänk om jag skulle ha sån tur att bli så frisk igen?

Nu går jag inte runt här och hoppas på att kunna gå igen, nej det känns för bra för att det skulle kunna bli så, men jag fick lite hopp om att iallfall kunna bli lite bättre och jag ska själv se till att hjälpa till så mycket det går.

Från imorgon ska jag börja med min Msdiet igen som jag gick efter i våras och somras.
Jag ska sluta med mjöl, socker, mejeriprodukter, ägg och lite sånt :), efter vi varit på Gotland i höstas så har jag fuskat som bara den och jag känner mig nu motiverad att se till att 2013 ska bli mitt år!
Jag känner att jag måste försöka med det jag kan och vad jag stoppar i mig är ju mitt eget ansvar och då finns inte mycket att välja på än att ge det en rejäl chans,  och jag ska kämpa på hela året som kommer har jag bestämt.
Ikväll sa vi äta god mat och jag ska äta efterrätt och njuta av den, men sen får det faktiskt vara nog.

Jag ska också ta tag i mitt yogande, jag kan ju inte göra rörelserna till andningen som jag borde men jag ska iallfall andas minst 31 minuter om dagen och bara vara i nuet just då varje dag.
Jag förstår inte varför jag slutat med det faktiskt för hur jobbigt är det?
Inte alls förstås och tänk om det kunde hjälpa mig och min sjukdom att bli lite bättre?
Jag känner efter jag läst om henne att jag verkligen fick en tändning och fick hopp så nu kör jag!

Ikväll ska jag och Gert bara vara hemma och vara, som vanligt och självklart har vi köpt en stor och fin flaska pommac:)
Här hos oss dricks det inte en sån här kväll och det gör det ju nästan aldrig förstås, men just såna här kvällar är det viktigt att kunna hämta eller skjutsa barnen om det skulle behövas.
Inte så många föräldrar som tänker så har både jag och Gert förstått men för oss är det viktigt att kunna sätta oss i bilen om det behövs.
Det skulle vara pinsamt att behöva ta taxi bara för att man druckit något och barnen behöver hämtas tex. Inte bara pinsamt heller förstås för det kostar ju massor också :)
Alla får förstår göra som dom vill, men jag tror att våra barn känner trygghet att veta att vi kommer oavsett liksom!
Nu kan ju inte jag köra än förrän vi får våran nya bil, så ansvaret ligger mest på Gert förstås, men sen då jag också kan ta mig iväg så kan ju jag också hämta.
Skillnaden nu och förut är ju förstås att jag inte kan gå ut och hjälpa till med något om det krävs, men det får jag vänja mig vid även om det kommer ta tid att göra det.

När man ju kunnat gå nästan hela sitt liv så får man ju tänka sig att det inte är så himla lätt att vänja sig vid att helt plötsligt inte kunna göra det man kunnat jämt förut och tagit för givet.
Livet kan verkligen bli annorlunda mot vad det varit förut, och det kan drabba vem som helst.
Ta vara på livet och var glada för dom små sakerna ni kan.
Jag brukar säga ibland här att jag skulle vara glad om jag bara kunde det och det osv :)
Bara små små önskningar, men väldigt många små saker är det ju jag skulle vilja kunna som jag kunnat förut.
Livet är viktigt så lev livet som just du vill medan du kan!!

Kram på er och ha en härlig nyårshelg!