Hej hej:)
Jag har varit vaken massor av timmar men inte tagit mig i kragen för att börja skriva på min sida här förrän nu.
Men nu har jag lagt mig i sängen som jag brukar göra då jag ska skriva och så har jag datorn i knät.
Så himla skönt för mina ben att få vila sig lite för när jag är uppe och sitter i min rullstol så är ju benen hängande neråt hela tiden.
Det är inte så lätt att få upp benen i sängen nu för tiden då dom krampar och håller på :) men skam den som ger sig heter det ju, så det är bara att kämpa på tills dom fattar att dom ska upp:)
Igår hade jag en riktig ringdag, haha ja jag brukar kalla dagar för det då jag måste ringa till många under dagen.
Det var bara ett samtal jag gruvade mig för och det var till våran arkitekt här, jag skulle höra med henne hur hon ställde sig till att jag tog med min hiss till Ludvika sen till vårat nya hus där.
I början innan jag hade fått fram vad jag ville var hon trevlig, men så fort jag berättat att vi skulle flytta så vände tonen och hon ville avsluta samtalet direkt? Jättekonstig är hon och det vet jag ju, men hon blev väl arg och sur för att hon kostat på mig en hiss för hundra tusen.
Jag kan förstå hennes dilemma lite grann för enligt reglerna nu för tiden så är det min hiss om jag fått den som anpassning och kommunen har inte rätt att ta tillbaka den.
Jag har hela tiden trott att det är kommunens men så var det inte.
Hon har alltså ingen rätt att ta den av mig och det är det hon mår dåligt över tror jag.
Men men hon får vara sur eller arg och besviken eller hur hon vill för i vårat det här huset kan jag ju inte bo faktiskt då jag inte tar mig någonstans, och inte ens kan laga mat eller baka utan att det är superkrångligt och i fel höjd allting.
Varken hon eller mina arbetsterapeut har någon gång sagt att dom skulle behöva hjälpa mig här hemma för att det skulle bli lättare för mig, men nu då jag själv vet vad jag har rätt till och känner att jag inte står ut så strider jag för mig själv och i Ludvika känner jag att jag inte behöver det så mycket förutom med rullstolen då.
Jag ringde några fler samtal men det var bara trevliga samtal.
Jag brukar ha såna dagar som jag ringer om det jag måste för jag är inte alls en telefongillande person och drar mig gärna för att ringa runt, men har jag en dag jag ska fixa det så gör jag ju det utan problem.
Skönt blir det och billigare blir det ju nu då vi kan använda min hiss som jag har här för att ta mig upp i nästa hus, dom behöver bara fixa till den lite så den passar med den trappen.
Igår kväll var vi till Fagersta på lite teater och jag hade räknat med att sitta nere och vänta på att teatern skulle ta slut så jag fick träffa alla lite efteråt.
När vi kom dit var det en riktigt underbar människa där som jobbade med många av dom som skulle spela teater och hon såg till att en man hjälpte Gert och så bar dom upp mig för hela den långa och branta trappen så jag kunde få se teatern jag med!!
Jag är så glad över att jag också kunde få se, och dom är så himla duktiga och Ingemar blev glad över att jag också kunde titta på honom.
Jag vet att jag skulle passa jättebra och jag skulle kunna jobba med förståndshandikappade av olika slag men jag vet också att jag aldrig skulle kunna släppa jobbet då när jag var hemma så det går inte. Men härliga är dom allihop och jag blir så himla himla glad av dom och får massor av energi.
Och förhoppningsvis får dom lite energi tillbaka av mig förstås :)
Ner var det betydligt värrä för då skulle dom bära mig baklänges nedför och jag blev liksom liggande på rygg i min rullstol med benen uppåt haha gud så läskigt och jag höll mig i allt jag kunde för att veta att jag inte skulle ramla ur;) Ännu en gång skulle någon ha filmat eller tagit kort så ni hade fått se haha:)
Efter mycket möda för dom som bar mig så kom jag ner och jag får helt enkelt vänja mig med att bli buren ibland trots att jag tycker det är hemskt.
Det hemskaste är att jag känner mig så tung och att det blir för jobbigt att lyfta mig, men dom säger att jag inte är tung men jag vet ju att det faktiskt står 65 kilo på vågen så nog är det ett gäng kilon det allt, och förresten var det länge sedan jag vägde mig så jag kan ju väga mer nu :)
Jag ångrar att vi inte tog med kameran för det hade ju varit så himla roligt att få något kort på alla som spelade med, men nästa gång glömmer jag det inte!
Igår bestämde jag att jag ska ha en riktig innedag idag och inte åka någonstans för mina ben behöver och vill vila sig idag och slippa i och ur bilen.
Jag var på sjukgymnastik i går också innan teatern så mina ben var lite extra möra och trötta innan vi for dit och så skulle jag ju ta mig in i bilen vilket ju tog en stund.
Efter teatern så skulle vi åka hemåt och då hade en bil ställt sig bredvid våran och så fick jag inte in mitt ben haha, jag sa att om han stängde igen min dörr lite så kunde han klämma in sig i sin bil. Han sa att han kunde vänta och då sa jag skrattande att då kan du få vänta en kvart i värsta fall:)
Det var snöigt och blåsigt så han valde att dra igen min bildörr lite och klämma in sig i sin bil.
Det kommer säkert bli lite bättre med tiden och jag kommer att lära mig hur benen fungerar eller inte fungerar lite bättre än jag kan nu. Jag hoppas jag kan lära mig och bli så stark så jag kan häva spasmerna och kramperna också förstås, men dit är det nog en bit att kämpa på innan det kan bli så tror jag.
Idag ska jag ringa min tant som låg bredvid mig på sjukhuset för att höra hur det är med henne, jag har ringt många gånger och jag vet att hon känner sig ensam och eländig, så när jag blir frisk sen och får bilen så jag kan köra själv, då tänker jag minsann hälsa på henne har jag bestämt mig för.
Hoppas alla får en fin lugn dag idag och att ni mår bra förstås.
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar