Hade en liten svacka :)

Hejsan och god morgon!
Idag har jag bestämt mig för att ha en riktig hemmadag med bara vila och så ska jag försöka träna lite på att stå.
Min allra bästaste vän Elenor ska komma och fika och prata lite idag och det ser jag fram emot, det är inte så ofta vi hinner ses men när vi väl ses så ses vi ju liksom :)
Viktigt att jag står lite så mina ben och särskilt mina vader får jobba lite, annars blir mina vadmuskler för korta och då kommer jag ju ha jättesvårt att stå sen framöver.
Nu tror jag faktiskt inte att jag någonsin kommer kunna gå med rullatorn ens några steg.
Jag kommer förhoppningsvis kunna stå rakt upp och ner på benen om jag håller mig i något,  så jag måste verkligen vara rädd om mina ben så jag alltid kommer kunna stå iallafall.
Man får vara glad över det lilla liksom och ta vara på det som fungerar istället för att gå runt och älta att man inte kan gå.
Jag brukar alltid känna glädje och känna mig positiv och har inte alls haft många svackor då jag känt att det varit jobbigt på riktigt liksom.
Igår kväll hade jag en sån svacka en liten stund.
Efter sedan att min hand börjat bli dålig har jag ju självklart blivit lite orolig och funderat hur det ska bli om ingen av mina armar eller händer kommer fungera till slut.
Det var nog den oron som jag fick släppa fram igår kväll för att det skulle kännas bättre.

När man som jag blivit så här dålig så fort så känner man sig inte så värst bra måste jag säga, man tänker på alla runtomkring sig och särskilt sin man.
Jag kan känna att han får lov att stå ut med mig och att jag inte alls fungerar som jag brukat och jag blir att känna mig ganska värdelös faktiskt.
Nu vet jag ju att han älskar mig och inte vill ha någon annan, men själva känslan av att inte vara som vanligt känns ledsam och jag kan bli frustrerad av det.
Som tur är har jag ju världens bästa man och han är en lugn person med fötterna på jorden så han lyssnar och försöker förstå.
Jag vände på allt fram och tillbaka och tänkte att om det varit han som blivit sjuk så hade jag ju funnits där för honom oavsett,  och vi pratade lite fram och tillbaka om allt och det blev att kännas bättre.
Jag kände då jag var som mest ledsen att jag trots allt kunde ta fram det positiva med allt i livet och kom på en massa bra saker som ska hända framöver,  som allt med vårat nya hus och sånt som känns superbra med det.
Jag är så glad att jag kommit så långt med mig själv och mitt liv att jag lyckas vända det jobbiga till något bra och att jag faktiskt mår bra och känner mig frisk inuti mig.
Någon jag känner mig ledsen över är ju att jag och Gert kanske inte kan åka på en kryssning med buss mer, för jag kan inte ta mig upp i bussen.
Det känns ledsamt verkligen för det har varit något jag älskat att få göra ibland.
Bara jag och Gert och på bussen har jag druckit ett glas vin och känt att nu är det bara vi och vi har lite semester :)
Kan hända jag kan få tips från någon som kan släpa sig upp i bussen och som jag kan få lära mig hur man ska göra utan att bli totalt svettig haha:) Vill ju verkligen kunna åka ibland och det är inte alls samma sak att åka bil till Stockholm känner jag,  utan det är ju så skönt att kunna sätta sig på bussen för då är det ju liksom då semestern börjar :) redan i bussen!

Livet är verkligen inte lätt och även om det inte alls är ofta så kan ju även jag bli ledsen och orolig.
Tänkte att jag skulle skriva det idag eftersom jag ju verkligen nästan aldrig känt mig så ledsen eller orolig över min Ms, kan vara bra för någon att läsa att jag inte alltid är glad :)
Skönt att läsa att jag är lite mänsklig jag med :)

Nu är jag ju glad innut mig och tacksam och lycklig över många saker, men självklart vill jag ju att mina händer och armar ska fungera bra så jag kan klara mig själv.
Jag har tänkt massor av gånger faktiskt att man ju kan klara sig utan ben, men igår kändes det jobbigt att kanske varken ha armar eller ben till slut.
Men när jag tänkte så,  så tog jag fram i huvudet att det faktiskt finns människor helt utan armar och ben och dom kan klara sig bra så varför skulle inte jag kunna det?
Mycket positivitet är viktig för mig och för alla egentligen,  så jag är glad att jag kan se det som är bra i livet mitt i allt elände.
Jag sa igår kväll att jag ju önskade det ena efter det andra, och en av sakerna var ju att kunna gå igen, men så i samma mening så sa jag att det är ju onödigt att önska sånt som ju inte går :)
Jag får ta tag i allt och hela mitt liv och till slut blir allt så bra det kan och jag längtar som en tok efter att få flytta in i vårat nästa hus, för där kommer jag ju kunna klara mig så mycket bättre än jag gör nu.
Jag längtar så mycket efter toaletten där, det är så mycket större än vi har här och jag kommer att kunna vända med rullstolen lätt som en plätt :)
Vårat sovrum kommer att bli jättestort om man jämför med det vi har nu och jag kommer att kunna ställa rullstolen bredvid sängen och ta mig i mycket lättare än jag kan nu.
Jag kommer att få ett anpassat kök och en hiss för att ta mig ner i källaren.
Ja som ni läser så kommer ju allting att bli så himla himla mycket bättre och så mycket enklare för mig så nu vill jag att det ska vara februari redan nu!
Jag har lagt mig här i sängen för att skriva och för att vila lite samtidigt så jag orkar försöka vara uppe lite sen då Elenor kommer en sväng.
Livet är viktigt och härligt och man ska försöka ta vara på varje stund på dagen känner jag.
Man lever ju bara nu och då är det Nu som är viktig.

Kram kram