Det finns så mycket att vara glad och positiv över

Mina finaste

Hej och god morgon
Jag hade en jättebra dag igår förutom som alla andra dagar ha jobbiga ben. Börjar ju vänja mig ganska bra med det,  men helt vet jag då inte om jag någonsin kommer vänja mig.
Ibland känns det som att det vore skönare att inte känna benen alls då dom är varma och tunga och helt slut. Vore skönt att en stund få känna att dom inte är så himla trötta.
Nu vill jag förstås inte alls ha det så att jag inte känner dom, för jag är ju egentligen jätteglad över det lilla dom kan prestera,  och jag kan ju stå på benen även om det inte är lång stund jag orkar.
Måste helt enkelt få vara lite less helt enkelt och det är ju inte så konstigt alls egentligen:)

Min syster Angelica

Igår kväll ringde min syster och undrade om jag ville följa med till Borlänge och kupolen idag.
Hon tyckte det skulle passa bra att jag skulle kunna välja och hitta på någon present till mig! Haha ja ni läste rätt, jag fyller år imorgon och vi ska ha lite kalas här ikväll så det blir ju bra även om jag faktiskt inte önskar mig något särskilt alls.
När man blivit så här gammal:) så är ju iallfall för mig inte min födelsedag nå viktig alls.
Melina fyller år den 12 augusti och Marielle den 22 september så för mig har alltid deras födelsedagar varit viktiga och jag har helt tagit bort min egen under massor av år, men det gör då ingenting alls:)
Ska bli lite skoj iallfall att kolla runt lite i lugn och ro i affärerna tycker jag och äta något gott kanske.

Jag pratade med Roger som jobbar på Hedemora anpassning igår och det är så härligt med honom tycker jag. Han sitter själv i rullstol och vet vad man behöver och inte behöver.
Vi ska ju köpa en bil som dom ska anpassa åt mig efter mina förmågor eller oförmågor,  så det är lite mycket att tänka på. Vi ska köpa deras demo bil så på måndag ska jag låna hem den och få prova,  och gissa om det ska bli skoj! Härligt härligt och sen då vi provat den ska dom fixa till så min rullstol går in med hjälp av en robot och så lite andra grejer.
Gissa om jag kommer känna mig fri och som en riktig människa igen?
Det kommer bli så skönt att kunna hämta barnen då det behövs eller skjutsa mig själv då jag ska någonstans och jag är så himla glad över att det ska få bli så på riktigt.
Min mamma frågade mig i telefonen häromdagen: Törs du verkligen ge dig ut alldeles själv då?
Det är väl klart jag törs och kan sa jag! Herregud,  jag kan ju inte behöva ha någon med mig jämt, jag är ju inte handikappad i huvudet,  än iallfall:)
Nej det kommer bli superbra,  men det kommer bli mycket planering för att parkera då jag ju behöver stor yta bakom och bredvid bilen då både rullstol och robot tar plats,  men man lär sig säkert och med en tumstock i bilen så kan jag ju mäta lite ungefär genom att sticka ut den och mäta:)
Vi håller ju på att sälja våran bil som vi har nu men lite trögt känns det så jag hoppas någon ringer och är intresserad på riktigt:)

Att vara positiv och känna glädje för livet är viktigt för att orka med allt jobbigt.  Jag var till Rehab igår morse och vi pratade igenom lite vad jag kan och inte kan göra nu för tiden, och vad jag har problem med.
Jag berättade att jag har jobbigt med att klä på mig (nedtill bara), och skor och lite sånt och hon sa att jag kanske behöver ha någon som kommer hit och hjälper mig då? Först då hon sa det så kändes det jäkligt jobbigt,  men sen då jag tänkte efter ett tag så kändes det bättre och riktigt bra.
Det är ju inte meningen att jag ska gå oklädd en hel dag bara för att jag inte orkar trä i benen i ett par byxor? Jag får ta en dag i taget och känna efter hur och vad jag vill framöver, det finns ju kjolar och klänningar förstås så slipper jag trä i benen men det blir ju vinter snart och jag ska ju kunna ta mig ut om jag vill och orkar!

Min hiss

Jag  åker i min hiss varje gång jag ska ut eller in och jag är så grymt lycklig över den,  och jag kan sitta och liksom njuta i den oavsett om jag sitter i min rullstol eller använder rullatorn!
Den är guld värd för mig och jag är så himla glad för att jag fått en sån bra så jag kan klara mig och kunna komma hemifrån.
Om jag inte haft den nu så hade jag inte kunnat följa någonstans utan jag hade fått vara hemma hela tiden då det ju är alldeles för många trappsteg för mig och vad jag klarar!
Härligt och tacksam och glad kommer jag alltid att vara för min kära hiss.
I början tänkte jag att det skulle vara lite skämmigt kanske och fult att ha en vit hiss utanför, men nästan direkt jag fått den så försvann dom känslorna.
Jag är bara superglad för den,  och bryr mig inte ett dugg om vilken som åker förbi precis då jag sitter i den, alla får tänka och tycka precis som dom vill och jag tycker att den är allra bäst!!

Ska strax göra mig klar så min syster slipper hjälpa mig då hon kommer, kan hända jag behöver hjälp på med mina foppaskor men det får hon fixa:) vad skulle jag då gjort utan mina foppaskor?
Jag är glad för dom och att det funnits såna skor för det är verkligen det enda jag kan få i fötterna i.
Jag är lite rädd för att jag aldrig ska kunna ha stövlar och andra skor som jag har, men om det som det ju verkar blir så,  så får jag ge bort alla till någon som kan och vill ha dom.
Köpte flera par fina stövlar förra hösten som jag verkligen gillade så lite tråkigt känns det men det är ju bättre att dom kommer till användning än att dom står här hemma i min källare.

Vi har här hemma börjat fundera på hur det ska bli framöver, om jag alltid kommer vara så här dålig i benen så jag bara kan hålla mig på en våning i huset.
Vi har funderat lite på att kanske leta efter ett hus som har bara en våning eller en våning med källare så jag kan vara i hela huset jag bor i. Känns lite tråkigt att inte kunna vara överallt i vårat hus som det är nu.
Allt är bara i funderartagen än men vi kommer nog ha ögonen och öronen öppna och hittar vi något passande så kanske det blir att vi flyttar. Lite spännande iallfall och roligt att kolla runt lite.
Det är samtidigt som det känns lite spännande,  lite tråkigt att vi kanske inte kan bo kvar här då vi ju renoverat hela huset där vi bor nu och lagt ner mycket tid och kraft.
Tiden får utvisa hur allt blir och vad vi känner och tycker framöver.

En dag i taget är viktigt och att inte stressa, jag har tagit upp det många gånger i min blogg men det är ju så himla viktigt så jag skriver det igen och önskar att alla kunde ta det lite lugnare och hinna andas och leva i nuet lite mer än alla gör.
Alla skulle få må så mycket bättre bara genom att sluta stressa och olyckor på vägar och överallt skulle minska drastiskt då man slutar stressa! Det är enligt mig den största orsaken till nästan allt, stressen! Om alla tänkte lite på det varje dag så skulle det bli skillnad och till slut skulle alla vakna upp lite och inse att det inte är bra alls med stress.
Men det går ju inte för mig ensam att göra skillnad, utan man måste vara jättemånga så det är nog en ganska omöjlig uppgift kanske.
Ni som läser min blogg kanske iallfall kan tänka till lite och ändra på livet lite genom att sluta att stressa så mycket eller iallfall minska ner på den!!

Idag är det fredag och det blir helg så jag tar lite helg ledigt tror jag från mina inlägg och så kommer jag tillbaka på måndag.

Ha en jättebra helg alla.

Kram på er