Ordning och reda

Hej och god morgon!
Idag känner jag att det blir en fin härlig dag och jag ska inte åka någonstans alls utan vara hemma och ta det lugnt,  och så ska jag försöka ta mig en stund med joga och vila har jag tänkt.
Marielle for till Borlänge igår kväll och skulle bli kvar där idag,  och Melina ska till skolan nu strax så jag blir själv hela dagen och då ska jag ta mig tid att vila.
Jag kan förstås vila även om någon är hemma här men det blir liksom inte av då på något vis, jag är jättedålig på att ta mig den tiden och tänka på mig själv. Det behöver jag verkligen träna på.

Igår var det en jätterolig dag. Jag följde Marielle till Falun dit hon skulle till tandläkaren och kolla upp resultatet av vad hennes tandställning gjort,  och det var sista gången igår som hon skulle dit.
Vi har varit dit så många gånger så det blir lite konstigt att hon är klar nu:) men skönt för hennes skull förstås!
Efter att vi varit till tandläkaren så for vi till kupolen en stund för att kolla om det fanns någon fin bra liten resväska som hon kunde ha då hon ska till London.
Ja London förresten, hon åker ju ganska snart och jag är så glad för hennes skull.  Men samtidigt så kommer det bli väldigt mycket oro här hemma för mig då hon är alldeles själv långt hemifrån:)
Hon kommer ju att fixa det lätt vet jag ju, men orolig kommer jag att vara ändå,  men det är väl ganska normalt tror jag nog. Härligt kommer hon att ha det och hon kommer lära sig så himla mycket och få nya vänner kanske för livet. Hur som helst så kommer resan och kursen verkligen vara en grej som hon aldrig kommer glömma och alltid bära med sig!

När vi igår hade varit i Falun och kom hem så skulle jag och Gert åka till Hedemora för att låna hem min blivande bil.  När vi hade hundra meter kvar så fick vi punka!! Ja vi fick punktering på våran vanliga bil alldeles utanför stället vi skulle till.
Vi rullade in på parkeringen vid anpassningsfirman och fick hjälp att ta av däcket och palla upp bilen,  så nu står den där på tre hjul och ett stöd haha:)
Otur otur men firman dit vi var hade också haft en punktering alldeles före oss så antagligen så ligger det massor av spik och skit på vägen vid dom,  för bredvid den här firman så finns någon slags skrotfirma. En spik var iallfall boven i dramat så idag måste vi åka in till Ludvika och fixa ett nytt däck och sen på torsdag då vi ska lämna tillbaka den här bilen vi lånat så ska vi ordna så det nya kommer på och så måste vi åka och byta det andra också så det blir likadana däck:)

Gert körde den nya bilen hem,  jag orkade inte prova igår för jag orkade inte ta mig ur framsätet där jag satt mig först för att sätta mig i förarsätet.
Det blev lite för mycket igår då jag ju var både till Falun,  Borlänge och Hedemora.
Kan tyckas som att det inte var så mycket men att ta mig i och ur bilen,  är för mig varje gång jättejobbigt och jag kan bli helt slut och mina ben orkar inte alls som jag vill.

Idag ska jag ut och träna med bilen iallfall,  och om vi ska åka på bilbingo imorgon ska jag köra oss dit alldeles själv och det ska bli superkul!!
Tänk att jag ska kunna få vara som förut lite grann, att jag kan köra mig själv eller någon annan när dom behöver skjuts, härligt!
På den här firman som heter Hedemora Anpassning är dom helt fantastiska och dom är så himla snälla och gulliga där. Särskilt Roger då som jag pratat med många gånger om allting och som hjälper mig och tipsar om allt jag eventuellt  kan behöva eller inte behöva. Jag är så glad för all hjälp och för att han verkligen bryr sig och vill mitt bästa. Då han själv sitter i rullstol så vet han ju vad han pratar om.
För honom är det ju mycket värrä än för mig,  för han kan inte stå på sina ben alls, hans ben finns liksom inte och han känner inte alls av dom.
Jag kan ju stå på mina än så länge och jag känner dom,  även om känslan inte alls är den samma som förut.
Med andra ord så finns inte särskilt mycket för mig att gnälla över:)
Jag tror verkligen det är bra att tänka till och tänka på hur andra har och vara glad för det man själv kan istället för att känna att man inte kan göra det man brukar. Självklart blir jag ju arg och ledsen ibland över att jag inte kan göra det jag brukar,  men jag tänker nog i samma stund som dom tankarna dyker upp att jag är så glad över att jag kan stå och ta ett par steg iallfall och är glad och tacksam för det!!

När jag och Gert kom hem från Hedemora igår eftermiddag så var tjejerna igång här hemma och röjde bland kläder som dom hade både i källaren och i sina rum. Det resulterade i fem sopsäckar med kläder som vi åkte iväg med till insamlingen,  och gissa om det blir skönt för dom att ha ordning och reda. Dom har varit så dåliga på att slänga förut så därför har det blivit så mycket sparat,  och hela källaren full med kläder har det känts som att vi haft, men nu är det borta och väck,  och vi är på gång!

Kläder och ännu mer kläder

Dom måste ta tag i alla sina saker också, alla grejer som finns kvar sedan dom var små, och massor av teckningar och sånt som jag sparat under alla år ska dom gå igenom och se vad dom vill spara.
Kan hända jag också vill spara någon sak eller teckning dom gjort som det finns minnen med förstås:) Blir lite svårt att slänga allt,  så några saker och bilder blir det nog kvar tror jag:)

Jätteskönt att få ordning kommer det bli,  och jag kommer verkligen att få må mycket bättre om jag vet att det är ordning och reda överallt. Det är ganska jobbigt faktiskt att vara sjuk och inte kunna gå upp eller ner för trappor och veta att man skulle behöva vara i tex källaren och plocka och göra ordning. Jobbigt att inte kunna veta vart det man söker finns någonstans, och särskilt då man inte själv kan leta utan måste be någon annan leta efter det man söker.
Det kommer bli så bra nu och jag kommer att få må bättre när allt blir bättre och även om jag mår jättebra från början så blir jag alldeles säkert att må ännu bättre och få ett inre lugn på ett sätt som jag inte haft förut och det ska bli skönt.

Har fyran på tv nu och en kille och hans fru vann precis 5 miljoner! Herregud vad härligt för dom och vilken skillnad det kommer göra, inte alltid bra att ha mycket pengar säkert men alla eventuella bekymmer försvinner ju då iallfall, om det har med pengar att göra förstås:) För pengar kan då inte hjälpa till alls om själva livet känns jobbigt:)

Igår kväll då vi skulle lägga oss så hade vi för första gången myggor inne och jag har tre mygglik på väggen vid min säng:) Haha ja jag verkligen tycker det är superäckligt med smackade myggor, så Gert får städa bort dom idag då han kommer hem:) Tur jag har tidningar bredvid min säng så jag har något att slå med.
Myggorna vill inte bita mig och har inte gjort sedan innan jag fick reda på att jag var sjuk i min hodkins sjukdom för massor av år sedan (blev sjuk 1991).
Jag minns att jag var vid min morfars stuga och jag tror att det var 1989,  det var massor av mygg i stugan och på morgonen hade jag inte ett enda bett! Då förstod jag att det var något fel på mig.
Jag hade varit sjuk till och från ett längre tag då och efter den natten så visste jag att det verkligen var något fel på mig på riktigt!
Även om myggorna inte vill bita mig så gillar jag dom inte iallfall, dom låter så himla illa och man blir nervös av det ljudet tycker jag. Jag kan inte somna om jag hör en mygga surra runt, usch ja nervös blir jag verkligen då och måste mörda dom innan jag kan släcka och sova.  Men som igår så kan det resultera i lik på väggen som man måste ta bort och det tycker jag absolut inte om!

Idag ska jag som jag skrivit försöka att hinna med att vila och bara vara lite och det ska bli skönt, jag behövde nog en sån dag idag tror jag.
Vi har ju funderat lite fram och tillbaka över hur vi ska göra framöver med hus och liv och allt.
Vi har kommit fram till att kolla upp lite om det finns något annat hus som är bara med en våning så att jag kan slippa  känna mig utelåst från två våningar,  så vi har kollat runt lite.
Det finns inte så många såna hus och det kan ju hända att det fungerar med ett hus med källare där källaren är just en källare och jag inte behöver gå ner dit.

Jag skulle vilja ha tvättstuga och allt på samma våning så att jag kan vara överallt och göra allt jag brukat göra förut. Allt skulle bli så mycket lättare om vi hade en våning.

Vi har ringt till mäklaren som kommer imorgon och ska värdera vårat hus som vi bor i nu och så får vi ta ett beslut hur vi vill göra då.  Om vi bestämmer oss för att sälja vårat hus så kan hända vi måste in i en lägenhet först och det blir ju tråkigt att behöva flytta två gånger. Särskilt för mig som inte kan hjälpa till att bära en enda grej, det kommera att bli väldigt frustrerande men packa kan jag ju iallafall hjälpa till med om det skulle bli så. Helst vill man ju inte behöva flytta alls förstås då det ju är ett jättejobb, men nog vore det skönt att kunna fixa det mesta själv måste jag tycka.
Om vi skulle flytta in i en lägenhet så kan ju hända också att vi blir så bekväma så vi inte vill ha ett hus sen igen också, man slipper ju klippa gräs och skotta och en massa andra saker då man inte bor i hus.

Det finns ju massor av både för och nackdelar med båda varianterna och vi får se hur vi känner och hur det blir framöver. Lite spännande och roligt att kolla runt iallfall för att se vad alternativen är och till slut blir det nog jätte bra hur vi än gör,  och ska vi bo kvar här i vårat hus måste vi få hissar inne i huset så jag kan ta mig överallt tycker jag så jag kan få vara så vanligt som möjligt.

Igår kväll då jag skulle ta av mig mina foppaskor som ju är dom enda skorna som jag kan ha eller få på mig nu för tiden,  så såg jag att snöret som sitter nedtill i mina byxor suttit runt två av mina tår, hela dagen har jag gått så och inte känt det:) Kunde inte göra annat än att skratta haha:) Inte klokt att jag inte känner alls som jag brukat.

Då jag var på fotvården för någon vecka sedan så hade jag också en sticka under en tå och den var ganska stor,  men jag hade inte känt den! Tur hon fick ur den då iallfall så det inte blev någon inflammation eller så,  men konstigt är det att jag inte känner alls av mina fötter som förut.
Inte så konstigt att jag fått en sticka egentligen förstås,  för då jag försöker gå ut på altan så blir ju fötterna att släpa efter mig då jag går med min rullator,  så självklart kan jag få stickor då fötterna släpar i golvet som är av impregnerade brädor.
Jag känner ju då någon tar på dom men inte alls som jag känner om någon tar mig på armen tex.
En jättekonstig sjukdom jag fått och man blir alldeles förundrad över hur det kan vara så konstigt med många saker, helt fantastiskt faktiskt och jag lär mig massor om mig själv och min kropp när det är så här,  och det är ju inte bara negativt utan faktiskt riktigt bra tycker jag.
Jag lär mig vad jag själv tycker är viktigt och hur jag vill att livet ska vara och lär mig att jag inte kan fungera precis som vanligt utan att jag kan det jag kan liksom. Och så lär jag mig att prioritera och göra det jag vill och lägga energi på det istället för att göra massa saker som tar för mycket kraft och sen orkar jag inte mer sen.
Livet är väldigt fascinerande och allt har nog sin mening.
Man får så mycket man orkar tror jag. Det är nog därför jag fått det här, för att jag orkar helt enkelt.  
Det kan ju till och med kännas lite hedrande om man tänker i dom banorna. Att någonting  helt enkelt har bestämt att jag orkar så här mycket som jag fått nu:)

Nu ska jag säga hej då för idag och så skriver jag mer imorgon igen.

Kram på er