Idag blev det lite för mycket för vad jag egentligen orkade med

Gert tjuvtog det här på en strand vi lyckats ta oss till med min rullstol.

Idag vet jag inte vart den här dagen tog vägen? Den gick hur fort som helst och jag känner att det nog varit lite för mycket idag för vad jag ska orka med på en dag egentligen, även om jag knappt gjort något alls förstås.
Jag började dagen med att sova länge, faktiskt alldeles för länge egentligen men kroppen behövde nog det kanske,  och när vardagen kommer igen så blir det nog tidiga morgnar igen.

Vädret har idag varit toppen men jag har varit inne hela dagen för att kunna orka det jag skulle göra idag, för om jag hade suttit i solen hade jag inte orkat mer än att bara vara i solen.

Efter vi ätit frukost så lyckades jag ta mig upp för trappen för att foga det jag kaklade i förrgår,  och det gick trots krångel riktigt bra att ta mig upp, det blev värrä nedför trappen idag igen:)
Inte meningen förstås att jag ska gå i trappor alls eftersom jag slösar bort energin på det men jag ville ju så gärna foga och göra fint på toaletten.
När jag var klar och lyckats komma ner igen så skulle jag kämpa mig in i duschen,  för efter det skulle jag till vårdcentralen på fotvård.
Ja det kan tyckas lite på en dag,  men för mig skulle det räcka med väldigt mycket mindre förstås,  men jag fixade det och sitter nu i soffan och vilar mig och benen lite.

När jag kom hem från vårdcentralen idag var jag så slut så jag har mest suttit i rullstolen sedan dess,  knappt orkat ta mig från den till en stol.  Jag har känt att jag vill spara min lilla ork så jag kan ta mig till toaletten eller till sängen ikväll då jag ska sova och behöver ta några steg.
Jag måste verkligen lära mig att lyssna på min kropp och inse att jag inte kan göra nästan något alls innan jag blir totalt slut, men det är ju samtidigt bra att man kämpar på och vill mycket förstås.
Träna träna träna måste jag göra på att förstå att jag inte kan som jag kunde förut.
Är iallfall superglad för att jag kunde orka upp och kakla i förrgår och foga idag, jag verkligen älskar ju att greja och göra sånt.

Marielle ska åka till falun på Rockstad och lyssna på massa band och det blir skoj för henne då hon ju verkligen gillar det, och jag och Melina blir kvar hemma vi och gör nog mest ingenting vi nu tror jag.
Mina älskade tjejer är förstås det bästa i mitt liv och vad skulle jag varit utan dom?

Marielle

Melina

Har ofta tänkt på vad mycket man tar för givet och man bara lever på i en faslig takt och lever livet liksom, ända tills som för mig blir sittande och inte kunna ens göra hälften av allt man kunde förut.
Eller egentligen kan jag ju göra allt jag kunder förut bara det att jag inte kan gå men krångligare och jobbigare blir allt verkligen då man inte har ben att gå med.
Man ska förstås inte gå runt och tänka på allt som skulle kunna hända för då blir man ju tokig men man kanske skulle uppskattat livet och allt man kunde göra lite mer medan man kunde känner jag så här efteråt.
Vem som helst kan drabbas av vad som helst och det är lite otäckt,  och nog vore det ju bra om man visste vad allt kommer ifrån,  alltså alla sjukdomar och allt elände som finns i världen.

Jag har läst många böcker och känner att jag nog vet varför jag blivit sjuk och förstår allt så mycket bättre nu än innan jag blev sjuk, men det är ju så dags nu då förstås:)
Jag har varit en person som inte tyckt själv, jag har "fått" tycka som andra under hela mitt liv känns det som, men för ett gäng år sedan vaknade jag upp och insåg att jag måste få tycka jag med och nu tycker jag hela tiden haha:) Det är en av orsakerna till att jag blivit sjuk är jag säker på, att jag inte tillåtit mig själv att få finnas liksom och så all stress som finns och funnits är jag säker på också bidragit till att jag blivit sjuk.
Alla får förstås tro och tänka själva och jag skriver bara utifrån vad jag känner och tror och för mig har stressen varit och funnits hela tiden och det oavsett om jag behövt stressa eller inte.
Jag har varit stressad inuti och det är en farlig stress tror jag.
Hela samhället är så stressat så det är inte alls konstigt att man känner sig så uppjagad,  och allt ska vara så bråttom och man ska skynda sig! Inte alls bra och jag håller verkligen på att ta bort all stress,  och nu då jag är sjuk så kan och får jag inte stressa mer för då kan jag inte ta ett enda steg med benen för dom totalvägrar! Det låter nog  jättekonstigt då jag skriver att dom totalvägrar men det är inte något jag hittar på utan det är verkligen så det blir då jag ska skynda mig,  och då kan man ju tänka sig vad stressen gör mot kroppen!

En person från trafiksäkerhetsverket ringde mig idag:) som jag längtat! Han ska komma på måndag till mig för att kolla vad jag skulle behöva till min kommande bil och han ska bestämma vad jag ska ha i bilen så att jag kan köra säkert och bra utan att behöva använda mina ben.
Jag verkligen längtar tills på måndag så jag får hjälp att ordna så jag kan få köra bil snart igen hoppas jag. Inte alls roligt att inte kunna ta sig på egen hand utan jag vill ju kunna fungera så bra som jag kan även om jag behöver min rullstol.

Livet känns fantastiskt även om jag förstås kan bli superirriterad då benen inte vill ta mig dit jag vill eller kanske inte ens orkar stå upp,  men det är ju ändå bara ett par ben och man klarar sig ju utan även om man helst skulle vilja ha dom som jag hade förut förstås.

Hoppas alla haft en härligt fin dag idag.
Kram på er