måndag 27 augusti 2012

Jag är så himla lycklig

Så här fina blommor fick jag


Hej och god morgon
Äntligen är det måndag! Ja jag har flera saker jag längtat till och en är att jag skulle sätta mig och skriva i min blogg:) Jag har ju oftast på helgerna tagit ledigt från mitt bloggande, och det kan ju vara lite skönt att inte sitta i timmar framför datorn,  men jag måste säga att jag saknar lite att få skriva av mig så vi får se framöver hur det blir på helgerna:)

Att vara lycklig kan ju vara på olika sätt, och jag har nog oftast känt mig väldigt lycklig.
Nu i några dagar har jag känt en annan slags lycka, en lycka som finns djupt inuti och bara känns fantastiskt skön,  och jag är så glad över livet och att jag kan känna just den här känslan som jag inte riktigt känt förut tror jag. Det finns ju så mycket att vara glad för och jag är glad över det mesta jag känner jag.
Ingen idé att gå runt och gnälla,  för inget blir då bättre av det, det är bättre att försöka göra varje dag så bra som det går och njuta av att leva och finnas.
Jag är verkligen extra glad för att jag lever, om jag tänker tillbaka massa år så hade det ju kunnat vara så att jag inte funnits idag, jag hade kunnat dött av min cancer (hodkins), men jag kämpade på och kroppen lät mig leva vidare så inte undra på att jag kan vara glad över just det extra mycket.

Det finns jättemånga som inte alls är glada att dom lever, och jag önskar att jag kunde göra något för alla dom. Göra så att dom får livsgnistan tillbaka och får känna kärlek till livet.
Det låter nästan nu som jag blivit riktigt religös eller nåt när jag själv läser det jag skriver men jag är bara precis som vanligt jag så ni vet.
Då jag hade min cancer och var jätte jättesjuk,  då insåg jag och bestämde mig för att det inte fanns någon gud, iallfall inte på skyttegatan i Ludvika där jag bodde då:)
Jag tyckte det var orättvist och hemskt att han lät mig bli så sjuk och tyckte inte det stämde med den gud som ju ska hjälpa alla och se till att inget hemskt händer.
Mycket funderingar har det blivit om just det faktiskt förr,  men nu funderar jag inte alls på det utan får vara min egen gud liksom.
Jag får tänka positiva tankar och försöka må så bra det går med hjälp av mig själv och jag tycker faktiskt det går ganska bra även om jag ju nu säkert aldrig kan få bli frisk igen.


I fredags hade vi lite kalas här hemma då jag ju skulle fylla år på lördagen.
Vi käkade jättegott, låter lite skrytigt kanske men Gert hade lyckats så himla bra med grillningen så det blev verkligen supergott! Och så fikade vi med tårta och kakor efteråt.

Havrekakor och chokladsnittar

Mintchoklad kakor och kolakakor

Mamma hade bakat en morotskaka och en marängtårta.



Min Marielle hade bakat en extra liten tårta till bara mig och den var så himla fin och så god!

Marielles fina tårta som hon bakat till mig













Bilderna ovan går det inte att kommentera för då hamnar dom hur som helst så därför står det inte något under dom. 
På ett kort är det Danne och Jennifer som bryter arm, sen är det mormor och Jennifer och efter det Melina och så Oliwer, Danne, Gert och Simon och så sist min syster Angelica:)

Idag är det som jag skrivit måndag som jag längtat efter,  och på eftermiddagen ska vi hämta hem och prova våran blivande bil som vi ska ha och det ska verkligen bli jättespännande att få prova hur det är att köra med händerna bara och slippa använda fötterna som inte vill fungera alls. 
Det kommer bli en befrielse för mig att kunna köra själv och slippa ha någon som skjutsar mig jämt. Längtar verkligen men den är inte klar för att jag ska kunna ha den själv än,  utan dom måste fixa till den så den passar just mig men bara att få prova att gasa och bromsa med händerna kommer ju att bli en befrielse!
Jag hoppas jag snart får hjälp att fixa rullstolen så den passar mig,  för innan dess går det inte att börja fixa bilen då ju min rullstol ska kunna åka ut och in med robotens hjälp,  och det går ju inte om dom inte vet exakt hur min rullstol är. 
Men snart så kan jag säkert åka ut och åka alldeles själv och det ska bli superbra! 

Jag har då verkligen mycket att vara glad över och jag är så glad över att dom hjälper till med allt så enkelt och att jag slipper strida för det jag behöver och som ju är självklart. 
Jag är ju van att få strida för allt och har verkligen gjort det i massor av år,  men nu slipper jag och dom liksom förstår att jag är sjuk och inte fungerar som jag gjort förut. 
Skönt att bli trodd på och att få finnas precis så som jag är och med alla bekymmer som finns.

Allt kommer bli kanon till slut och jag är säker på att jag kommer vänja mig till slut med att inte kunna gå även om jag ju förstås önskar att jag kunde göra det igen.

Igår då vi var på Oliwers fotbollsmatch så hade jag jätteproblem att ta mig in i bilen efteråt då benen verkligen blev spasmiska och stela som pinnar, Gert skulle hjälpa mig och det gick inte!:) 
Jag höll på att skratta ihjäl mig åt mina dumma ben och folk runtomkring undrade nog vad vi höll på med haha:)
Skönt är det iallfall att jag kan skratta åt hur konstiga mina egna ben och min egna kropp fungerar eller rättare sagt inte fungerar:) 

Livet är inte lätt men det är jäkligt härligt och jag är så glad att jag finns och lever!

Jag ska följa Marielle alldeles snart till Falun ditt hon ska på tandläkarbesök, blir mysigt att åka iväg bara vi och det blir ju hon som kör. 
Ska åka förbi vid Gerts mamma i Ornäs och lämna en kartong med skor jag hoppas hon kanske skulle vilja prova då jag ju inte kan ha några skor alls längre. Ger hellre bort än att kasta hela fina skor så jag hoppas hon vill ha några iallfall.
Det är faktiskt lite sorgligt att inte ens kunna trä i fötterna i några skor men då jag var till Borlänge med min syster i fredags så hjälpte hon mig att prova ett par och det gick men med hjälp då förstås! 
Det var ett par vinterskor med dragkedja på båda sidor så det blev en stor öppning. Jag kan ju inte ha foppaskor hela vintern så det blir bra med ett par varma som jag kan få på mig. 
Min mamma ska köpa dom till mig (dom var jättedyra), eftersom hon fick ett par jättefina ut och gå skor ecco av mig som jag nyligen köpt då jag trodde att jag skulle kunna använda dom med en skena i. 
Dom passade henne så det var ju jättebra att någon fick användning av dom, och så får jag ett par andra då av henne istället.  
Lite bytes handel blev det mellan mamma och mig och hon förlorade på det då mina som jag ska få  kostar femhundra mer:)

Ha det så jättebra och så skriver jag imorgon igen.
kram på er

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar