 |
| Förra sommaren en härlig kväll på altanen, cidern var inte min, jag drack ett glas vin jag tror jag. :) |
En av mina största och högsta drömmar har i massor av år varit att kunna åka till Afrika eller någonstans och hjälpa barn och människor.
Jag hade tänkt vänta tills mina barn blivit stora, då jag tror att om jag väl skulle kommit dit så hade jag aldrig kommit hem igen. Jag hade i så fall tagit alla med mig hem och det hade ju verkligen inte gått så bra alls det:) Jag vet med mig att jag aldrig skulle kunnat lämna alla utan fortsätta vara kvar där och hjälpa. Mina barn hade fått kommit och hälsat på där förstås och vem vet då kanske dom också blivit kvar där:)
Nu blev det inte alls så som jag drömt om då jag inte ens kan gå själv, utan jag har funderat i lite andra banor vad jag framöver skulle kunna syssla med kanske.
Jag vill gärna hjälpa ensamma, utstötta, fattiga människor så dom får lära sig att det finns så mycket som livet kan ge, och så skulle jag vilja ge dom självförtroende att våga. Lite grann som en livs coach liksom tror jag men inte för bara en utan för alla då:)
Jag har en dröm om att ha ett sånt ställe dit alla kan komma som känner sig ensamma både gamla och unga, för hur många är det inte som är ensamma i dagens samhälle?
Massor av människor som inte alls vill vara ensamma skulle kunna komma till mitt ställe och bara få vara, och ha det mysigt en stund.
Det är inte helt omöjligt för mig att fixa så den drömmen blir sann även om jag sitter i rullstol, så jag hoppas en vacker dag att det ska kunna bli sant och möjligt. Men jag skulle ju behöva kommunens hjälp så jag kan få en lokal som kanske ändå bara står tom. Jag skulle kunna göra mysigt där med fina gamla bord och stolar och så självklart ska det finnas fika eller lättare mat till dom som kommer och som kanske inte ätit på hela dagen eller kanske på flera dagar.
Åh så jag skulle vilja göra det, och vilken nytta jag skulle göra känner jag. Det är viktigt för mig att känna att jag gör nytta och hjälper till så det skulle passa mig perfekt. Jag skulle också ha ett stort rum där jag har kläder och lite husgeråd som jag kan ge till dom som behöver, mössor och vantar och lite sånt som behövs och så skor förstås.
Jag lägger ofta kläder i insamlingar och så, men känner att det antagligen då kommer till ett ställe där dom säljer grejerna för att få in pengar till olika saker och det är ju jättebra i och för sig, men för mig känns det bättre om man vet att någon får ens grejer gratis för att dom faktiskt behöver dom.
Jag tror helt säkert på att det skulle fungera och jag tror många skulle skänka kläder och skor till mitt ställe då faktiskt, så att jag skulle kunna ge dom behövande det dom behöver.
En annan grej jag skulle vilja jobba med är att hjälpa utländska människor att komma in i vårat samhälle. Hur lätt har dom egentligen här hos oss?
Nu talar jag inte alls om alla utan bara det jag märkt här hemma hos oss.
Jättemånga av oss som kommer härifrån, ja nästan alla skulle jag vilja påstå tittar inte ens på en utländsk när man möter någon ute på byn. Ingen säger hej eller ens ler?
Jag har märkt att nu då jag sitter i rullstol så tar väldigt många utländska betydligt mer hänsyn än andra och dom ler mot mig och jag säger förstås hej och dom ser så glada ut och jag blir glad.
Jag har alltid sagt hej även innan jag blev sjuk förstås och även om jag inte känner dom för jag tycker man ska vara vänlig och snäll.
I något fall har det förstås kunnat blivit lite tokigt då jag sagt hej men det var för några år sedan då jag hejade på några män utanför ica. Det blev att kännas som att dom trodde jag var intresserad, och då blev det förstås helt fel för det var jag ju verkligen inte utan jag var bara vänlig.
Alla som kommer hit är ju från många olika länder med olika kulturer så självklart är inte alla likadana, precis som vi här, vi är ju inte lika vi heller även om vi kommer från Sverige allihop.
Jag känner iallafall att jag tycker och önskar att alla kunde vara lite mer vänliga, så dom har någon chans, för dom flesta är ju faktiskt superbra och vill göra rätt för sig.
Man ska inte dra alla över en kam som man brukar säga men jag tror faktiskt att väldigt många gör det.
När vi hjälpte Gerts mamma att flytta för ett år sedan så bodde flera utlänningar i hennes trapp och då kunde jag gå fortfarande, så jag bar också och hjälpte till. När dom kom ut samtidigt som jag, så ville dom hjälpa mig och oss att bära, och jag blev så varm i hjärtat och tyckte dom var så gulliga.
Dom ville hjälpa till för att dom såg att vi hade det lite drygt upp och ner i trappen.
Självklart behövde dom inte hjälpa oss men jag blev så glad och rörd över att dom ville hjälpa oss. Alla i vårat sällskap som hjälpte till att flytta tyckte inte lika som mig men jag tackade dom så jättemycket för att dom ville och för att dom erbjöd sig, och var så lycklig och glad den dagen över att det finns så många fina bra människor.
Det finns många från andra länder som inte är bra också förstås, men hur många finns det då inte härifrån som inte heller är bra?
Viktigt att man förstår det så man kan se på alla med nya ögon om man kanske fastnat i något "skit"tänkande liksom, och det är ju jättelätt att man gör det.
Det räcker ju med att man är en person som inte "finns" riktigt, en person som jag var förut och som lärt sig att man ska tycka som alla andra.
Jag blir nästan arg då jag tänker på det faktiskt för hur kan andra människor få sån makt över en så att man inte har rätt till egna tankar? Jättetokigt och jag är så glad för att jag tycker alldeles själv nu:)
Jag tycker att man ska bilda sig egna uppfattningar och känna efter vad man själv känner, då blir det allra bäst och jag hoppas att om du som läser det här och känner att du kanske är i det som jag var förut, kan göra det eller börja lära dig att tycka och känna själv och inse att du är en super person och att det faktiskt bara finns en av dig!
Precis som låten det finns bara en av dig och det är du, det finns bara en av mig och det är jag, det finns bara två av oss, och det är vi:))
Jag skulle så gärna vilja göra nytta och få lite ändringar på attityder och hur vi behandlar andra människor här i världen och det första man kan göra är ju att tycka om sig själv. Om man tycker om sig själv och accepterar sig själv som man är, så är det så himla enkelt att tycka om andra med.
Det blir liksom inte något jobb alls då nästan, utan det bara kommer av sig självt bara.
Ställ dig i spegeln minst en gång om dagen och säg: Jag tycker om och älskar mig själv. Man kan givetvis säga vad man vill, men det viktiga är att säga något snällt och positivt och faktiskt göra det!
Det låter säkert flummigt och idiotiskt i mångas öron, men gör det ändå så ska du få se!
Det händer saker inuti och man kommer faktiskt att förändras och få en inre styrka som man inte trodde fanns. Det krävs försås mer än en gång men jag lovar att det fungerar.
Jag hade inte tänkt att skriva något idag eftersom jag satt i natt och skrev för fulla muggar, men jag blev sittande här i soffan och orden bara kommer av sig självt så det fick bli ett till inlägg
.
Kram på er alla och försök tänka på vad viktigt det är att må bra i sig själv för att utåt kunna vara en glad trevlig människa, det gör stor skillnad om alla kunde vara snälla och omtänksamma och finnas för andra och för sig själv förstås också.
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar