Inte alltid lätt att ta en dag i taget

Hej på er, idag får vi se vad jag skriver om och hur orden kommer.
Solen skiner och det är underbart ute men jag får hålla mig inne mestadels känner jag.
Jag verkligen älskar att vara i solen och vara ute,  men nu då jag har min kära Ms som kompis så fungerar det inte alls för mig att vara i värmen.
Jag känner ganska direkt att mina ben reagerar kraftigt på  det och jag kan knappt få dom att ta ett enda steg.
Vi satt ute och åt en väldigt sen frukost idag, och efter det var det bara att kravla mig in för jag kände att det inte var värt att bli så dålig.
Sitter nu  i soffan en stund och känner att jag ju vill vara ute men ska jag vara det så får jag räkna med rullstolen hela dagen och det känns himla tråkigt.
Konstigt att kroppen reagerar på värmen, men har hört och läst att det är jättevanligt så det är bara att inse att mitt gamla soldyrkarliv inte alls passar mitt nya Ms liv nu:)
Gert min man han har ju psoriasis artrit som satt sig i hans leder och vanlig psoriasis utanpå kroppen också,  och han behöver värme han för att kunna ha det lite bättre.
Har funderat på om vi skulle åka utomlands till värmen hur det skulle bli och om jag skulle behöva vara i rummet med aircondition på hela tiden jag kanske haha:) Vi får nog lov att åka till något ställe där det inte är så himla varmt kanske men jag vill så gärna åka tillbaka till Egypten och Dahab där det ju var helt underbart,  men alldeles för varmt för mig som det är nu då.

Vi får nog lov att välja ett ställe där det går att komma ner till stranden med rullstol för i sanden går inte alls att ta sig fram kan jag lova haha:) Har verkligen testat det nu då vi varit borta på gotland och Gert har fått kånka på mig och så kan man ju inte behöva göra utan man får lov att välja ett hotell där det finns någon slags träramp för rullstolar eller så måste vi ligga vid poolen hela tiden och det är inte min grej alls egentligen.
Men som jag skrivit så många gånger förut så är ju inte livet som vanligt nu utan ett nytt liv och man måste försöka anpassa sig så gott det går så kan hända blir det pool liv för mig framöver haha:)

Jag hoppas på att det kan bli lite bättre med tiden men man ska väl inte vara allt för optimistisk kanske för då blir man besviken sen då det inte blir så.

Ja livet kan då verkligen bli helt annorlunda mot vad det varit innan man blir sjuk och bara det att ta sig från A till B är ett helt företag nu mot innan jag vart sjuk. jag måste gå i en väldigt långsam takt nu mot förut,  eller så kanske man inte kan gå alls dit man vill. Det  känns jättejobbigt och jag vet då inte om man någonsin kan vänja sig vid det.
Men man har inte så mycket att välja på egentligen utan man måste lyssna på sin kropp och så får man ta en dag i taget och försöka tänka positiva tankar, det tror jag är absolut det viktigaste av allt i hela livet, att tänka positivt!
Att tycka om människor och försöka hjälpa till så gott man kan och att kunna göra en annan människa glad av så lite som ett hej kanske, det är värt allt i hela världen! Iallafall för mig då, och jag önskar att alla människor i hela världen kunde tänka lite så i sina liv för då skulle allt verkligen se annorlunda ut!
En till av dom allra viktigaste sakerna är att inte stressar, det hör ju ihop med att tycka om människor för om alla stannar upp i sin stress så inser nog alla att man kan tycka om och älska andra mycket mer än man gör då man stressar, kan låta lite konstigt men för mig är det glasklart så det är!!

När vi var till Gotland hittade jag på den här fina kossan i en hage alldeles bortanför där vi bodde, det fanns förstås fler,  men just den här var den som blev "min". Jag har alltid gillat kossor och särskilt bruna kossor:) Jag tycker att kortet jag tog blev så fint så det är därför jag delar med mig av min fina kossa lite:)

När vi var på Gotland var det medeltidsveckan och varken jag eller Gert är så intresserad av just den men vi gick runt bland dom lite eller jag åkte rullstol då:) Det blev lite dubbel känsla och lite knepigt då dom var utklädda och skulle leva som dom gjorde på medeltiden och i ena handen hade dom en lila systempåse, och i den andra pizzakartonger plus att dom pratade i mobiler hela tiden haha:) Tror faktiskt inte det fanns något av det på den tiden:)
Men huvudsaken dom hade skoj och det verkade dom ha.
Det fanns många hela familjer också som verkligen levde sig in i den här veckan, och dom hade inte systempåsar eller pizzakartonger dom förstås.

Igår började Gert röja lite i källaren och vi har bestämt att vi måste röja bort en massa som vi sparat på oss så det blir lättare att veta vart allt är,  och alla saker har sin plats lite mer än som det varit nu.
Jag kan inte ta mig ner i källaren så det blir så att han får ta kort och visa mig och så kan jag säga vad jag vill ha upp eller vad som ska slängas eller iväg på loppis kanske.
Inte roligt att inte kunna ta mig varken upp eller ner men om vi röjer bort saker nu och jag vet det är ordning överallt så kanske det kommer kännas lite bättre.
Men självklart vill jag också kunna gå upp eller ner i mitt eget hus!
Får se hur blir framöver men till övervåningen i huset som ändå är inne i huset borde jag ju kunna få vara på,  så en hiss upp dit hoppas jag det blir en vacker dag så jag känner att jag kan vara i hela huset.
I källaren har vi tvättstugan och det gör väl inte så mycket att jag inte kan tvätta mer själv då eftersom jag inte orkar mig ner dit,  men helst skulle jag ju vilja kunna göra det som jag alltid kunnat förut.
Vi har jättedåligt med förvaring eller garderober på vårat vanliga våningsplan i vårat hus,  och handdukar och lakan och sånt har vi på övervåningen och det känns ju som att borde kunna få ta mig dit själv och inte behöva ha hjälp med allt jämt.

Får som sagt ta en dag i taget och så får vi se hur det blir framöver men jag ska fortsätta vara positiv och glad och hoppas på att kroppen är lite snäll mot mig och slutar jäklas så mycket som den ju gjort nu ett bra tag:)
Ha en härlig somrig dag alla och njut av vädret och livet!
kram på er