"Min lilla pojk"

Hej på er!
Nu skriver jag fast det är kväll, jag som är van att sitta vid datorn varje morgon någon timme och skriva gör ett undantag och lägger lite tid på det nu ikväll istället då jag känner mig alldeles för pigg och glad för att kunna sova just nu.

Jennifer fick sitta i skuffen en stund

Vi har precis kommit hem från årets sista bilbingo och för mig och oss är det bara den andra gången på hela sommaren så vi får ta och skärpa oss till nästa sommar och åka på fler bingon och förhoppningsvis vinna en slant någon gång.
Ikväll kan jag säga att vi fick vara beredda med tutan många gånger då det bara saknades ett nummer, men det vart alltid någon annan som fick sitt nummer före oss haha:)
Ingen tur med andra ord, men en rolig kväll blev det även om vi alla var ganska trötta då vi åkte därifrån. Faktiskt lite stressande tyckte jag och syrran det var ifall vi hade fått bingo och hade fått tuta, lite nervöst blev det:)

Min syster Angelica och Jennifer fick kampas i några timmar

Jag känner att jag är lite för pigg i huvudet för att lägga mig så det är därför jag skriver några rader, som kanske blir som vanligt, jättemånga rader:)

Jag har idag varit ute och kört min blivande bil, och jag kunde! Jättehärlig känsla och så himla skoj så inte klokt. Lite ryckigt måste jag ju erkänna att det blev då och då men det gick bra och jag är säker på att jag kommer att lära mig snabbt som ögat.
Imorgon ska vi lämna tillbaka bilen och dom ska anpassa den efter mig, men det var skoj att få prova hur det fungerade och kändes att gasa och bromsa med handen:)
Jag ska imorgon köra till Hedemora jag och det ska bli skoj att köra en lång bit, men kan ta lite längre tid då det är jag som kör eftersom jag ju är rädd om bilen och lite osäker så här i början, men när vi kommer till Säter så har jag nog vant mig säkert:))
Vilken frihetskänsla det kommer att bli och jag kommer kunna skjutsa på barnen och klara mig mer själv och det ska bli härligt!!
Härligt att slippa be om hjälp hela tiden, det känns som det är nog här hemma då jag ju behöver hjälp med massor av saker som jag inte längre kan eller orkar.

Mäklaren har varit här idag och kollat igenom hela vårat hus och han ska höra av sig om någon dag och berätta vad han tror att vi kan få för vårat hus,  så vi vet om det är någon idé att sälja det.
Vi fick många bra råd och tips så vi ska försöka göra klart det lilla som är kvar i huset som vi inte fixat till,  och så förstås röja bort lite i källaren så det blir lite mer ordning,  och sen går det att sälja om vi vill.
Vi har funderat fram och tillbaka och gör ju det än förstås men nog vore det skönt att slippa ha många våningar och kanske jätteskönt tror jag att först flytta in i en lägenhet då vi ju slipper både gräs och snön som ju är jättejobbig och tung.
Det har förr om åren varit mitt jobb faktiskt för det mesta,  men nu då inte jag kan göra det mer så blir det ju Gerts jobb och han är inte frisk i händer och fötter,  så det är inte någon hit alls att göra dom sysslorna. Jag tror det kan bli superskönt att bara få vara då man kommer hem och stänger dörren,  och att man inte behöver bry sig om ifall det vräker ner snö ute:) Det är hyresvärdens jobb och vi slipper.

Har ställt mig på kö iallfall på en lägenhet och det är då inte bara vi som köar så vem vet hur lång tid det tar innan vi får tag i någon som passar, men vi ska ju inte sälja huset än på några månader,  om det nu blir så att vi ska sälja överhuvudtaget.
Vi får ta det lugnt och inte stressa för då blir det bara jättejobbigt och särskilt för Gert då som är den som måste fixa allt då ju inte jag kan göra knappt något alls, iallfall inte uppe eller nere:)
Hur som helst så blir det alldeles säkert bra till slut även om det tar ett tag allting, men man ska ju skynda långsamt så vi göra så har vi bestämt!

Melina tokar sig

Amalia tokar sig inte

Jag känner verkligen vad viktigt det är att få ordning, då blir det liksom mer ordning i mitt huvud också och det kan behövas känner jag ofta.
Nästa vecka har jag bokat in så vi kan lämna lite loppis grejer i Borlänge och det ska bli skönt att få köra iväg lite och få någon liten peng för det man inte behöver. Jag har bokat två hyllor men tror jag skulle behöva tio haha:) Men jag får nöja mig med två och så får jag åka dit och fylla på istället om det minskar då förstås. Jag har hyrt hyllor där förut och sålt jättemycket och så har hon så stort där så man inte behöver köa för en hylla så det var därför det blev ända dit.
Kan inte hjälpas och man kan ju se det som en liten utflykt samtidigt tycker jag:)

Marielle ringde nu på kvällen och ska få komma på en arbetsintervju, hennes allra första och det är så himla skoj och jag hoppas verkligen att dom tycker hon passar för det jobb hon sökt och att hon får det för då kan hon börja direkt efter hon kommit hem från London och blivit en bartender:)
Jätteskoj kommer hon att få det och om hon då har ett jobb direkt hon kommer hem är ju det superbra så hon kan få lön och kanske flytta på riktigt och klara sig själv och slippa bo hos sin mamma även om jag ju faktiskt tror att hon tycker det är helt okej här med mig.
Förutom då hon är trött och grinig, då bara fräser hon oavsett vad eller hur man försöker, men det är ju helt normalt förstås:)

Det finns så mycket och så många som betyder så mycket för mig och så alla människor jag mött under åren som fått stor betydelse och som jag är tacksam över att jag träffat och som faktiskt gjort mig till den jag är idag.
Jag har förstås fått hjälpa till ganska mycket själv men genom en massa möten så har jag ju formats till den jag är och det är därför jag vet vad och hur jag vill och känner idag.

En av dom som jag träffat för många många år sedan är min Björn, ja jag kallar honom egentligen för min lilla pojk, även om han idag är 30 år:)

Det började för många år sedan då jag jobbade på Sj och sålde tågbiljetter och lite sånt.
Det kom in en liten pojk alldeles själv och köpte en tågbiljett, jag minns inte riktigt vart han åkte men han åkte till samma ställe varje gång och han var alldeles själv. ( mot kopparberg, örebro åkte han ).

Ibland tyckte han det var rörigt i väntsalen då det ofta var många a-lagare som hängde där så då väntade min lilla pojk inne i samma rum där jag satt så han slapp dom där ute.
Jag visste inte hur gammal han var men visste att han var alldeles för liten för att åka alldeles själv, jag vara bara runt 18 eller 19 men även om jag själv inte var så gammal så visste jag och kände att det inte alls var bra.
Vi blev att prata lite, mer och mer för varje gång och jag blev så glad då han kom in och jag fick prata lite med honom.
Jag hade ju inte någon aning om vilken hans mamma eller någon alls i hans familj var.
Han berättade att han bodde i Smedjebacken och åkte buss därifrån för att ta tåget till sin pappa.
Han berättade att han hade småsyskon och att han tyckte det var lite jobbigt med läxor och sånt då det ju inte var lugn och ro hemma hos honom precis.
Jag fick reda på att han gillade marsipan så då det blev jul eller påsk, jag minns inte riktigt vad det var för årstid men då vet jag att jag köpte figurer på Bergslagskonditoriet och skickade hem till honom för jag hade fått hans adress.
Jag tror om jag inte minns fel att jag skickade flera gånger men kan ju ha dåligt minne förstås.
Jag kände inte hans föräldrar alls men tyckte att han var för liten för att åka själv och tyckte inte det verkade som att dom var bra alls som lät honom göra det. Det kändes som att dom inte brydde sig om honom, men det kan dom ju förstås ha gjort även om jag fick en annan känsla.
En gång minns jag då jag och en kollega Mattias jobbade och Björn kom in till oss för att köpa sin biljett och för att vänta, då sa han att jag såg ut som en advokat och Mattias som något annat men jag minns inte vad det var han tyckte då:)
Jag och Mattias pratade ofta om det iallfall och förstod faktiskt att han tyckt vi såg ut så då där vi satt :)

I många år så visste jag inte vart min lilla pojk tagit vägen, men så en dag för några år sedan så tänkte jag att jag skulle kolla på facebook om han fanns där, och det gjorde han!!
Jag skickade ett meddelande till honom för att se om han mindes mig, och det gjorde han:)

Nu är han som sagt inte någon liten pojk alls längre, utan en härlig människa som varit med om mycket jobbigt i livet vad det verkar,  men som nu hjälper andra människor och är en underbart varm gullig person. Jag har inte träffat honom utan bara skrivit på datorn och på sms men jag känner mig stolt och glad över att han är en sån fin människa och så himla varm.
Jag är så glad för att jag har honom lite i mitt liv om än på avstånd och tyvärr är det ganska långt bort han bor och jag kan som det är nu inte ta mig dit själv oavsett, men en vacker dag ses vi säkert och då är jag säker på att det blir många tårar, men tårar av lycka då förstås:)
Min lilla pojk klarade förstås att byta både buss och tåg alldeles själv och han var jätteduktig och klarade det galant, men det hade varit så mycket bättre om han fått sällskap eller skjuts tycker jag.
Jag har förvarnat honom då jag började skriva i min blogg att det kunde hända att jag ville skriva om honom,  och han tyckte det skulle gå bra så därför tar jag upp honom i min blogg här för att förmedla min känsla om det nu går. Jag var ju själv inte så gammal då jag träffade honom första gångerna och ändå har han kommit att betyda mycket för mig under åren.
Jag har ofta tänkt på honom och om jag hört hans efternamn som inte är så jättevanligt så har jag direkt tänkt på honom och undrat hur han mått och vad som hände efter att jag slutat på Sj och jag inte träffade honom mer.
Det var många barn på den tiden som föräldrar skickade själva och ibland ringde dom till mig och skulle boka biljetter och då kunde inte jag låta bli att säga vad jag tyckte minns jag.
Jag vet att jag många gånger bokade ledsagning åt barnen så någon Sj personal skulle hjälpa dom att byta tåg. Jag tycker fortfarande att det är helt fel att skicka små barn själva och skulle aldrig låtit mina barn åka själva då dom var så små, det är ju knappt så jag vill det nu fast dom är så stora.

Jag känner att jag börja bli riktigt trött så jag måste nog sluta för ikväll och det kan ju hända att jag sätter mig och skriver imorgon bitti igen, det brukar ju vara då jag har som mest att skriva och orden bara strömmar ur mig liksom.
God natt och God morgon kanske för den som läser det här imorgon kanske.
Kram på er