Jag är inte lat!

Fint konstverk i entrén

Hej hej!
Ja nu har det hänt lite sedan jag skrev sist häromdagen.
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja faktiskt men tror jag börjar med att berätta lite om Gert.

I lördags var det företagscup i Smedjebacken där han skulle vara med i ett lag och vara deras målvakt. Jag hade gärna velat vara med och kolla, och få vara en stolt fru på sidan om, men jag bestämde mig för att  vara hemma.
Han ringde mig flera gånger och då han ringde mig den tredje gången hördes han så konstig, ja han hade så ont så ont berättade han.
Han var då på väg till akuten körandes själv.
Jag sa att han skulle stanna och ringa ambulans men nej då det skulle gå bra.
Fick senare reda på att Tomas erbjudit sig att skjutsa, men envis som han är haha :)!

Jag frågade om han ville jag skulle komma till akuten, och det ville han.
Jag ringde hemtjänsten för att få hjälp från fåtöljen till rullstolen, och så ringde jag för att beställa färdtjänst. Klockan var ungefär halv två på dagen och jag skulle kunna få en bil tio över fem?
Ja ni förstår ju min frustration och vad arg jag var över att inte kunna åka rullstol dit!
Det finns inte en chans att jag skulle kunna åka ute nu med min rullstol, då jag försökt har jag bara kört fast och blivit stående och slirar.

Taget lite konstigt, men jag satt ju i rullstolen då jag tog kortet :)

Jättedåliga däck förstås för vinteföre och min rullstol är ju inte alls gjord för att kunna köra ute!
Det tar ju lång tid att åka med rullstol hemifrån till sjukhuset, men då hade jag ju hunnit dit iallafall.
Usch vad eländig jag kände mig och jag fick ringa upp Gert och tala om att tyvärr så kan jag inte komma. Jag satt här faktiskt och var gråtfärdig då jag vet att Gert velat ha mig där.

Efter en stund så ringde en sjuksköterska och berättade att Gert var på väg i ambulans till Falun och att det där skulle bli operation direkt.
Jag behövde hämta bilen som stod vid akuten men den fick stå där hur länge som helst egentligen, men då det var lördag kväll så var det nog bra att hämta den som hon sa.

Jag ringde till Maria för att höra hur Piyawan mådde ifall hon hade kunnat åkt, men jag glömde ju bort att man behöver vara två som hämtar en  bil haha.
Piyawan skulle få massage alldeles då, så det blev Bualee och hennes Janne som var snälla och hämtade våran bil.
Inte nog med det så stannade dom och handlade lite också,  godis förstås haha för det var ju melodifestivalen och Maria skulle komma och hålla mig sällskap lite.
Haha det är då helt otroligt vilka vänner jag har fått och har. Det finns inga ord i världen som gör så att jag kan förklara min tacksamhet och kärlek jag känner!.

Maria och jag tittade lite förstrött eller vad man ska kalla det på melodifestivalen då vi ju hade fullt sjå att prata haha, ja jag bara längtar tills hon ska få vara här hela dagarna, ja tänk så bra det kommer att bli!
Melina ringde för att höra om jag ville att hon och Oscar skulle komma hem hit och sova så jag slapp sova här själv, så gulliga och omtänksamma och det var Oscars mamma Anneli som tänkt att jag kanske ville det. Men jag klarar mig så bra så och jag har ju hjälp att lägga mig och allt, så det är inge problem alls, och jag är inte ett dugg rädd eller känner obehag, nej jag klarar mig!

Det blev så att Maria sov över här hon fick sova i källaren haha, nej men i gillestugan som ligger i källaren förstås och dessutom så hjälpte hon mig in i duschen på morgonen, så hemtjänsten slapp mig haha.

Entrén till sjukhuset.

Efter att jag blev klar så åkte jag med färdtjänsten till Falun för att hälsa på Gert.
Jag åkte med en lite tråkig karl i bilen, ja alltså chauffören, men jag har åkt med han förut och det gick bra.
Vi skulle hämta upp någon i Borlänge och skjutsa den till ett annat ställe i Borlänge,
så himla lustigt faktiskt, samma chaufför och vi skulle hämta samma person och hans assistent som förut en gång. Snacka om läskigt att det blev precis som då!
Mannen vi skulle hämta har rullator och han är inte jättegammal, men lite förståndshandikappad.
Helt underbart gullig människa och jag blev så glad. Jag har tänkt på honom många gånger sedan dess, jag tyckte liksom om honom direkt!
Han åker med ridhjälm och han är så gullig haha.
Han tyckte jag var så fin i håret, det har jag Maria att tacka för den här gången, och så hade jag så fina kläder tyckte han, ja han gillade mig helt enkelt!
Jag gillar han med och han är så gullig med sin hjälm. Man kan inte förstå vad han säger riktigt, men vad han menar kan man ju förstå lite bättre, men hans assistent som jobbat med honom i åtta år berättade hon, visste ju precis vad han menade!

Luft, jag andades luft!!

Jag skulle så gärna vilja vara frisk så jag skulle kunna jobba med utvecklingsstörda eller med dom som har någon slags störning! Men men det ordnar sig nog till slut, och vi hade en rolig stund i färdtjänst bilen. Jag kommer inte glömma honom utan hoppas jag kan åka i samma bil någon mer gång!

När jag kom fram hittade jag på Gert ganska direkt, härligt att få se honom.! <3
Jag var kvar ganska länge, men jag for ner och åt en god smörgås och drack lite kaffe så han fick vila sig lite och blunda.
Men han hade ju fått sin mobil jag hade med mig till han, så det blev väl inte så mycket vila kan jag tro.
De första han ringde var förstås sina pojkar. Jag hade sms:at med dom förstås så dom visste läget hela tiden, men det var nog skönt att få höra sin pappas röst.

Ja vi fick en mysdag igår jag och Gert och det var skönt det.

Jag hade beställt en bil hem som skulle komma kvart i fem, men den lyste med sin frånvaro, nu igen tänkte jag då klockan var fem och ingen ringt!
Dom brukar sms:a eller ringa då det blir ändringar, men flera gånger faktiskt ganska ofta har det blivit krångel och dom har inte meddelat mig.
Bilen skulle komma tjugo över ca, jaha det hade ju någon kunnat säga till om, men det gick ju ingen nöd på mig som suttit ute sedan fyra tror jag i luften.
Jag behöver ju ha luften jag , och det var så skönt att bara sitta där och andas faktiskt.
Jag tog några kort både ute och inne och både på mig själv och lite andra saker som jag bjuder på idag här i min blogg. Här bredvid tog jag kort på lite gamla saker i en monter i väntsalen.

När jag kom hem på kvällen så var det tända ljus ute på trappen i ljuslyktorna vi har där, och sen såg jag att altanen var skottad och ljuslyktorna dykt upp som varit under snön!

Idag har den lilla snön som var kvar smält, så imorgon ska jag sitta ute och njuta av luften har jag bestämt!

Utanför trappen lyste det så fint så!

Ja ni förstår ju redan antar jag, det var Maria, min kära Maria som fixat så fint och så hade hon fixat så fint inne.
Då jag kom in genom dörren luktade det så gott så gott!
Putsade lyktor och glas som blivit dammiga, och så hade hon plockat i ordning så fint och vikt in tvätt och ja herregud så hon hunnit med!
Hon hade varit kvar här hela dagen och gjort så fint.

Mina nya fina burkar :)

Köket blänker!!

Det finns inga ord för vad snäll och omtänksam och helt underbar hon är.
Ja hon är faktiskt precis så bra!!. Jag är så lyckligt lottad som träffat henne och att vi klickade så bra från första början, det bara blev så liksom!

Min supergoda hamburgare som Melina gjort!! <3

Igår kväll kom Melina hem från Oscar, hon fick skjuts och fick handla lite på affären också, jättesnällt och kanon. Melina stekte hamburgare till oss och det var den godaste jag ätit tror jag.
Tomat och gurka på och lite dressing, ost och ketchup som hon vet jag gillar! "SUPERgott"!,  och det var precis vad jag behövde efter en lång bortadag.

Johanna bäddar in mig efter att jag varit på toaletten :)

När jag kom hem från Falun igår kväll var det Johanna som kom och hjälpte mig på toaletten och hon är ju tokig som vanligt haha :)
Johanna är bara så bra och vilken tur jag har som faktiskt har såna bra människor i mitt liv.
Helt otroligt bra!!

Idag hämtar Gerts son Simon upp honom och så stannar dom på vägen hem och äter lite, mystid och härligt för Gert.
Sen får han komma hem till mig och ha mysigt här hemma.

Jag har märkt att jag tycker det kan vara jobbigt då någon hjälper mig så snällt, tex Maria då.
Det är så härligt då man inte kan nå och fixa som man är van, att någon hjälper mig med det , någon som vet hur jag vill och skulle haft det om jag varit frisk. Men mitt i all tacksamhet så är det lite jobbigt!
Jag måste vänja mig bara.
Vänja mig vid att jag inte är lat bara för att jag inte kan plocka ur disken själv, nej det är för att jag inte ens når ner till den, ja herregud vad jag måste träna på det, att inte känna mig lat!!.
Jag har inte varit lat förut och är det ju egentligen inte nu heller, men känslan kommer ändå, då det är någon annan som gör det jag gjorde jämt förut!
Svårt att acceptera just det tror jag och känns det som.
Jag är ju tyvärr inte samma Nina i kroppen som jag var förut, men inuti huvudet och hjärtat är jag ju samma Nina som innan, men faktiskt kanske ännu mer Nina nu än då.

Jag har för första gången lagt ut saker på tradera till försäljning och jag är absolut inte van med det då jag ju alltid köpt av andra bara.
Nu har jag varit så "smart" haha så jag har lagt alla till samma slutdatum, vilket innebär att jag har nio paket jag måste slå in och sätta namn lappar på och så ska dom till Konsum för att skickas.
Jag måste också kolla frakten så jag inte tar för mycket pengar av någon, om det blivit så ska jag självklart skicka tillbaka till dom. Det kan ju också bli så att frakten är dyrare än jag trott, och då får jag ju skylla mig själv! Ja man lär sig så länge man lever, och tur är ju det!

I morse var det Maria son kom först hit för att hjälpa mig upp, och sen kom kära Helena som är så himla himla bra och supersnäll på alla sätt och vis.
Maria var bara  tvungen att fråga Helena vad hon tyckte om ett köp jag nyligen ropat in på tradera haha :)

Ja ni förstår ju, dom säger att det är gamla Agda på 80-90 år typ som köpt det där tygen haha och dom kan inte fatta hur det gick till?
Jag brukar ju ha en bra känsla, men inte i det här fallet tydligen.
Jag ropade in det på tradera då det ju var tulpaner på och orange färg haha, tänkte ha den som en duk jag som gillar tulpaner och orange färg.

Nu hade jag ju inte sett allt det blåa i tyget, det är liksom rutor i det haha, så nu går det väl bort haha?!. Maria kan inte sy, och jag har sagt att vi ju börjar med tulpanerna så hon får träna haha, hon ska få träna att göra en duk tänkte jag, eller så gasar hon och jag försöker styra haha.
Nej då det blir väl inget med det utan jag får skänka tyget i en container har jag sagt, men hon säger att ingen kommer att vilja ha det ens om det är gratis.
På bilden nedan sitter hon och Helena och skrattar ihjäl sig!
Så läser du det här och känner du vill förbarma dig över mitt tulpantyg så hör av dig så ska du få det. Jag gillar inte att slänga saker som är hela och fina och kan ju duga att sy några kuddar av tycker ju jag, men jag får vika mig. Min Melina sa direkt jag fått tyget att det var fult haha, smaken är verkligen som baken!

Ja idag då jag ska sätta mig i rullstolen så ska jag börja fixa lite lappar med adresser på och försöka slå in lite paket, jag har nog att göra hela eftermiddagen skulle jag tro haha :)

Jag ska få hem min älskling också och det ska bli skönt, skönt som bara den faktiskt!

Jag hoppas alla får en fin dag idag.

Kram kram