"Lyckoruskänsla"

Hej hej och god förmiddag!

Jag satt igår kväll och kände att det var ganska drygt att bara sitta helt still i fåtöljen, jag hade fått god mat som Melina gjort till mig och egentligen var allt bara bra, men det är ganska jobbigt att bara sitta helt still.
Man kan nästan få lite panik över att inte kunna röra på kroppen som man vill, men inte panik så att man får panik, utan mer en känsla liksom.
Mitt i det att jag tyckte det var drygt att bara sitta still så fick jag en sån "lyckoruskänsla" som jag skrivit om förut. (uppfunnit ordet själv haha ).
Jag önskar verkligen att ni alla har känt den känslan som jag får stup i ett, eller att ni någon gång får känna och uppleva den.

Kan hända behöver du bara stanna upp i vardagen och känna efter, jag vet faktiskt inte hur jag kan ha fått min men det kan vara så. Att jag helt enkelt stannat upp och bara känt efter.
Det är en mäktig känsla kan jag lova och det slår allt, det är en sån djup känsla liksom.
Lycka över att vara mamma till mina älskade tjejer och lycka över att min kära Gert är så super underbar och just igår kväll var jag lycklig över att han och pojkarna har det så bra.
Ja man liksom bakar ihop dom "braiga" saker som är just då, just för stunden.
Nu i alla mina såna lyckorus stunder så finns mina tjejerna med, och oftast Gert, men tjejerna betyder förstås mest i hela mitt liv.

Marielle kom hem från Stockholm igår och intervjun hon varit på, och det hade gått bra.
Hon kände att det gick bra att prata och att det var en skoj intervju.
Då hon satt här i soffan på kvällningen fick hon en förfrågan om att bli vän på facebook med en av dom som intervjuade henne så ja, det känns som det gick bra haha :).
Härligt och en stoltare mamma vet jag då inte om det finns.
Jag har verkligen haft på känn från första dagen hon berättade att hon skulle på intervjun, känt mig säker. En känsla i magen liksom. Härligt härligt! Men man har ju ingen aning om hur dom tänker då dom bestämmer vilken som ska få jobbet, så hon får vänta och se, och jag med då förstås.

Nu är hon tillbaka och ska jobba ett tag till i sälen där det verkar gå jättebra, men mycket jobb är det! Väldigt långa skift jobbar hon, men på onsdag är hon ledig en dag.

Jag är så superglad över att mina tjejer törs och kan säga till mig då dom ty något är fel och jag har skrivit om det förut.
Jag är så glad att jag är jag och att jag tar det dom tycker och berättar på allvar, och jag har nu fått lite att jobba med.
Jag vill ju vara den bästa mamman och har trott det förstås och det tror jag än, men jag måste förstås jobba på det för att jag ska kunna fortsätta vara det.
Och nu minsann ska jag göra det, nu igen!
Det blir bra, ja superbra kommer det att bli och jag känner och tror förstås på det dom säger och har alltid gjort.
Den känslan man får, den får man och har sen liksom, och den ska man ta på allvar och inte skratta eller prata bort.
Jättemånga gör ju det, skrattar bort och pratar om något annat direkt så är det liksom klart sen.
Nej jag tar mitt föräldraransvar på riktigt allvar och tänker aldrig aldrig svika mina tjejer på något sätt. Jag kommer att finnas och finnas och så är det!
Det man känner, det känner man ju oavsett om det inte är menat så som den andra blir att känna.
Viktigt att lyssna på det och förstå!

Det är som alla som läst min blogg förut superviktigt för mig att inte ljuga, inte undanhålla och det allra viktigaste är att kunna prata med varann om allting.
Om det inte fungerar så fungerar ju ingenting! Super superviktigt verkligen!
Jag är helt övertygad om att om alla familjer kunde prata om allt med varann, så skulle hela samhället se annorlunda ut.
Ja tänk om det inte skulle alls finnas tjafs, skitsnack eller tråkigheter mer, att  alla ytliga fasader skulle försvinna och alla skulle finnas. Ja tänk om alla människor kunde finnas på riktigt.

Vilken önskedröm verkligen. Ingen skulle behöva förställa sig, vi skulle se till så att våra barn var snälla mot andra i skolan och inte tolerera ett enda dumt ord mot någon annan.
Åh en sån värld skulle jag vilja leva i, och jag hade önskat att det varit så sedan jag var liten.
Att få duga och få vara precis så som man är. Att tillåtas att tycka och att få finnas!

Tänk vad alla skulle må bra och alla skulle få njuta av livet istället för att lägga ner tid och energi och kraft till onödiga dumma elaka saker som en del  håller på med. Nej tänk bara!

Vem skulle inte vilja leva i en sån värld egentligen?
Dom flesta tror jag, alla utom dom som bara lever för att göra livet surt för andra och som bara kan prata skit, dom som inte vet något annat.
Men vem vet, om dom skulle tordas vara sig själva, den personen som finns långt därinne och som alldeles säkert är livrädd, ja då skulle det inte bli många kvar som inte ville leva så!

Ja önskedrömmar förstås men jag önskar och hoppas i framtiden att det ska kunna bli så lite grann iallafall, för annars blir det krig och elakheter så småningom är jag säker på, och då sitter inte vårat land säkert precis!
När den dagen om den nu kommer kommer så finns ju inte jag mer, men det är läskigt att veta att vi faktiskt är på väg åt det hållet och att väldigt väldigt många människor varit med och påverkat.
Det skulle om alla kunde bjuda till, kunna bli en helt annan utgång än vad som säkert kommer bli.
Nu låter det som om vi eller Sverige kommer att försvinna och det har jag då ingen aning om förstås. Men det krävs så lite från var och en människa så jag fattar inte varför det inte är självklart i alla familjer och att en del människor, det är också rätt många som faktiskt inte fattar hur elaka dom är genom att prata illa om andra tex.
Nej jag fattar ju att jag inte kan förändra världen, men hur svårt är det egentligen?
Om alla var lite mindre ego och alla hade empati för andra människor så skulle det kunna förändra mycket.
Ja den som lever får se heter det ju och jag kommer inte finnas i framtiden, men jag har på känn att det inte kommer att bli bra om inte vi alla gör radikala förändringar i vårat beteende.
Bjud på leenden, ja dom är faktiskt gratis och det är inte ens jobbigt att ge. En bra start faktiskt och det är gratis!

Nu idag ska Naa komma hit och hjälpa mig att massera mig, det ska bli superbra och jag har längtat efter henne länge nu. Hon har varit till Thailand några veckor och passade då på att gifta sig!
Men nu är hon hemma igen och det är skönt för mig haha :)
Maria ska vara med för att titta så kanske hon får lite tips till framöver.
Nu ska jag rätta lite och så hoppas jag att alla får en fin dag idag.

Solen skiner inte här, men fåglarna kvittrar så högt att det hörs ända in! En skön dag blir det!

Kram kram