Jag var ett vrak!

Hej hej och god förmiddag!

Jag har haft en superhelg med mycket skidor på tv:n!
Ja det är inte klokt vad jag gillar att kolla på skidor, en kopp kaffe och skidor, ja då är lyckan gjort liksom haha :)
Ganska lättroad är jag, men synd nog är det inte skidor på tv:n lika ofta som jag skulle vilja.
Men jag måste ju tänka på att dom faktiskt inte orkar åka skidtävlingar hela dagarna förstås.

I Lördags kväll var jag och Gert ut och åt på restaurang för presentkortet vi fick i julklapp av hans fina pojkar, Simon och Oliwer. Jag beställde färdtjänst dagen innan och allt skulle klaffa så bra.
Innan vi skulle åka så ringde dom och sa att bilen skulle bli sen, superbra att dom ringer för så har det då verkligen inte varit alla gånger som jag skulle åkt och det krånglat. Det har hänt många gånger att man väntat och väntat och till slut ringt själv för att höra vad som hänt, och då har bilen kunnat vara hur sen som helst ibland. Men ringer dom och talar om så känns det bra tycker jag.

Den här ditresan var den en halvtimme sen, så jag fick ringa restaurangen så dom visste att vi skulle bli lite sena. Vi blev bara tio minuter försenade så det gick bra och vi åt jättegod mat och drack varsin öl. Jo minsann jag drack en öl jag med.
Jag hade bokat bil hem till fem över åtta och strax innan så ringde dom och sa att bilen var trasig?
Ja herregud, två gånger krångel på samma dag. Lite extra krångel då jag ju sitter i min rullstol, om det inte varit så hade dom bara ordnat en vanlig taxi, men just därför åker jag ju färdtjänst liksom haha :)
Hon som ringde var jättegullig och lovade leta som en tok och sen ringa mig igen. Hon ringde och sa att det skulle komma en bil tio över nio, pust men vad ska man göra. Vi fick mingla på både hemköp och hemmakväll haha :)

Jag hade sett fram emot att se lite på melodifestivalen då vi kom hem, men det var ju slut innan, typiskt. Att mingla runt ute en lördag kväll i blåsten och det var ganska kallt var ingen höjdare. Vi hade ju inte klätt oss med mössor och vantar för att vara ute så om det inte varit för det så hade det ju gått bra och det gjorde det ju också men trötta blev vi kan jag lova.
Vi gäspade båda två och då vi väl kom hem så ville vi bara gå och lägga oss haha.

Lite godis blev det :)

Det kändes inte riktigt som den mysiga kvällen vi tänkt oss, men god mat och dryck fick vi iallfall och jag sov gott ända tills hemtjänsten kom på morgonen.
Tusen tack killar!!
Ja så kan det bli, men jag hoppas det inte blir så mer utan att det fungerar som det ska, men ganska många gånger har det krånglat faktiskt och det är tråkigt. När man ringer och bokar så hamnar man ju lite var stans tror jag, och självklart kan det bli väldigt krångligt då någon sitter långt bort, då förstår dom ju inte riktigt och har inte koll på hur lång tid resorna tar. Dåligt datasystem tycker jag att det känns och väldigt dåligt är geografin där inuti datorn haha :) Ja vad vet jag, men bra är det ju inte!

Häromdagen då Marielle kom tillbaka till sälen så hade hon känt att hon behövde byta boende och skulle flytta in i ett rum i ett hus där anställda bor. Hon bodde så förra året så hon visste hur det var.

Första natten då hon skulle bo på det nya stället så hade hon först jobbat till tolv och sen efter det åkt för att få sitt enkelrum som hon blivit lovad. Då mitt i natten upptäckte hon att det inte fanns något, så det blev lite väsen där kan jag förstå. Den tjej hon ska dela rum med ska bo där till vecka tolv så vi får se hur det blir, om Marielle kanske kan flytta in någon annan stans där det blir ett rum ledigt, eller om det fungerar ändå.
Det beror ju lite på hur den tjejen jobbar och om det passar ihop med Marielles tider så inte Marielle kommer in och väcker eller tvärsom.

Hon skulle dagen efter hon kom dit till det nya boendet hämta sina saker där hon bott, men då hade dom som bott där bytt lås, hm ja det var inte det bästa då Marielle äter medicin och inte kan sluta med medicinerna bara sådär utan att bli att må dåligt. Dom hade ju kunnat meddela Marielle i tid kan man ju tycka och inte bara dra iväg?!
Hon fick ringa sjukstugan i sälen, men fick ingen hjälp och att åka tillbaka till Mora för att gå till akuten där kändes inte roligt då vädret var dåligt. Hon fick helt enkelt klara sig.

Hos dom hon bodde har hon haft det bra, men känt sig lite kontrollerad och kände att hon ville och behövde byta boende.
Jag har trott bara bra om dom hon bott hos, men efter iskalla sms så försvann alla mina braiga vibbar kan jag lova.
Nu kom dom hem tidigare och hon fick sin medicin igår så hon slapp bli dålig av att vara utan den, men nya underkläder och en handduk fick lov att införskaffas, men tur är att det finns outlet affärer där.
Det som var viktigast var ju medicinen och vi fick hålla tummarna och hoppas på att hon inte skulle bli sjuk av att hon inte tagit sin medicin som hon skulle.
Ja tänk så tokigt det kan bli. Ja att man tror på en människa och allt verkar så bra, och så är det inte alls så.
Nej jag tycker det är ledsamt och jag är så ledsen över att jag som brukar känna på mig hur människor är, inte förstod. Förblindad av allt det goda tror jag!
Att säga att man ska finnas och att man älskar och bryr sig så mycket, till att bli kall och hård.
Ja jag känner igen det och jag är rätt säker på att Marielle gör det också, känner igen typen.
Om man inte gör precis så som den kontollerande personen vill så duger man inte liksom!
Ja jag vet inte och förstår inte egentligen hur det kan vara.
Om man älskar och bryr sig om någon och lovar att man ska finnas för den och sen direkt det inte blir som man tänkt, så vänder man helt! Man vill liksom jävlas på alla sätt man kan ta till!?
(Man måste komma ihåg att Marielle är 20 år och en ungdom mitt i allt det här, och den personen hon bott hos är ungefär som mig, skulle kunna vara hennes pappa!)

Ja då blir det inte trevligt och för mig som pratat med den här personen i telefonen och skickat massor av meddelanden så blir det läskigt! Riktigt läskigt och gamla vibbar från förr i tiden dyker upp, usch!
Sorgligt att hon skulle behöva möta en till sån person.
Det är ju en sak om någon gör eller säger så mot mig som är mamma, och inte nog med det så är jag stark som en oxe tror jag, men hon är också stark, och kanske faktiskt starkare än mig vem vet.
Man får skaka av sig den tråkiga känslan och förstå att det inte är snällt eller normalt, men lätt är det inte bara för att det låter så då jag skriver.

Hon hade feber igår och behövde träffa doktorn men ja om jag säger såhär, det bara krånglar för henne. Men även om inget fungerar som det ska så fixar hon det är jag säker på.
Ja hennes tillbaka tur till Sälen den här gången gick inte så bra. Ja hoppas hennes feber går över och att hon får må lite bättre idag så kommer det att bli bra.

Melina och Oscar har varit här hos oss i helgen mellan fredagen och lördagen och sen hos Oscar tills igår.  Oscar och Melina skottade lite så Gert slapp gå ut och göra det nu då han har en nyopererad mage. I Lördags var det två veckor sedan han opererades akut, men än är det några veckor kvar tills det har läkt ordentligt.
Dom stekte pannkakor så det luktade och luktar nog fortfarande haha :)

Till helgen ska Gert och hans pojkar åka till England, London för att kolla på fotboll och dricka öl haha! Nej då men hans Oliwer har precis fyllt arton år så det blir säkert någon pubvända tror jag. Jätteroligt för dom och jag är så glad för deras skull.

Jag funderar framöver lite över vad jag och tjejerna skulle kunna göra någongång, och jag skulle vilja ta med mina tjejer och mina assistenter och åka till Ullared  haha, ja jag vill förstås till massa fler ställen, men att få åka dit med tjejerna precis som innan jag blev sjuk vore så skoj!
Jag vill också åka på musikalen "Rent" om dom sätter upp den igen och ja det finns massor av saker jag vill göra.
Sen har jag ju Mallorca att se fram emot, gissa om väl det ska bli skönt?

Jag har nu i helgen eller rättare sagt igår skrivit ihop ett ganska långt brev om min och Marias upplevelse med kommunen som jag faktiskt skickat till kommunchefen!
Jag tänker att även om jag pratat med kommunpersonens chef i telefonen så stannar det nog där tror jag. Jag är lite rädd för att det stannar där och inget händer och så får hon fortsätta som hon gör!

Jag har fått många meddelanden och fått höra om henne att hon sedan många år tillbaka varit lika som hon är nu och fortfarande är hon chef! Jag fattar ingenting och nu får det bli ändring.
Jag känner att jag kan göra vad som krävs, för hon ska inte jobba kvar där och ha makt över människor som faktiskt är i en väldigt utsatt situation.
Nej jäklar vad hon inte ska jobba där, och faktiskt ingenstans med människor.
Ja jag hade ju fel om den Marielle bodde hos, men i det här fallet har jag minsann inte fel.


Idag har jag ringt lite samtal, bland annat till Steve på assistans bolaget. Det känns superbra att jag valde dom hittills även om vi inte kört igång och jag inte vet hur det kommer att bli, men jag går på känslan och tro på den! Att få ha både Maria och Rebecca här känns toppen och det kommer att bli så bra.

Jag ska i veckan åka till Falun för att röntga min hjärna och halsryggen, jag vet knappt vart den är, men det är väl från hjärnan och ner i ryggen antar jag.
Det blir spännande att få höra sen om det hänt något eller inte tycker jag, själva röntgen är inte spännande alls kan jag lova. Sen ska jag i början av mars till min neurolog i Falun, Joakim Hamreus för att se vad han tycker om min röntgen och vad han tror framöver.

Sist jag  träffade honom var jag ett vrak, ja faktiskt kan man kalla mig det.
Jag var rädd för att bli ett kolli som låg bara och jag trodde det värsta.
Men jag kan ju visa honom en ny Nina den här gången, en stark glad positiv Nina som verkligen lever. Ja faktiskt känner ja mig ju så nöjd och glad över att jag är jag, och jag vill leva.
Jag skulle ju kunna välja att sätta mig ner och deppa ihop, men attan var jag inte vill det.
Jag lever och jag har världens bästa finaste barn jag vill hjälpa så gott jag kan då det behövs och finnas framför allt. Finnas för dom är jätteviktigt, verkligen jätteviktigt!
Inte nog med det så har jag har verkligen världens finaste och  underbaraste man Gert, som bara finns och finns. Han tänker nog inte så mycket på att jag är sjuk han heller tror jag haha.
Och sen ska vi inte tala om alla mina fina nära vänner jag har och har fått. Jag är så otroligt tacksam över det och att få lära känna och att få tycka så mycket om som jag gör!
Lycklig är allt rätt ord för vad jag är.

Vi har bott här i lite mer än ett år nu och det känns så fantastiskt och härligt att slippa vissa saker som vi tyckte var lite jobbigt, eller nej jobbigt var ju fel ord då vi faktiskt skrattade åt eländet för det mesta. Det åkte förbi en bil varenda dag vid oss och ingen stannade någonsin och sa hej, nej faktiskt så var det så.
Här hos oss nu slipper vi den bilen haha, eller så åker dom förbi här utan att vi märkte det än, men lite krångligt blir det så vi bor precis vid vändplan haha :)
Vi brukade säga att "wofbilen" precis åkte förbi haha:)
Nu finns det förstås många saker som är skönt att vi slipper och för mig är det allra viktigast tror jag, för här finns mycket mer för mig som är sjuk att göra.
Jag har inte ångrat en sekund att vi flyttat hit och jag tror faktiskt att vi alla har samma känsla, att vi trivs så himla bra här.
Den här våren och sommaren kommer att bli härlig och vi slipper hålla på att renovera hela huset igen, nu kan vi njuta och bara njuta!

Jag har ju skrivit så många gånger om hur mycket jag älskar och vill finnas för mina barn, det är ju en självklarhet då man är förälder tycker jag och kan inte tänka mig mitt liv utan den härliga känslan av att få vara deras mamma. Jag älskar dom för miljoner människor, jag älskar dom oavsett och dom är verkligen det viktigaste i mitt liv och kommer alltid att vara.
Den dagen jag inte finns mer, ja då kommer jag att vaka över dom och vem vet kanske jag bli en ond ande någon annanstans haha :) Ja man vet ju aldrig, men jag hoppas jag lever många år till så jag får se och få finnas för dom och se vad dom gör och tar sig till med sina liv.
Spännande med framtiden verkligen för man har ju ingen aning om hur det blir.

Igår kväll satt jag uppe ganska länge då inte natt personalen kom någongång haha, men jag fick se reprisen av melodifestivalen som gick mitt i natten så det var inte alls hela världen.

Jag ringde larmet kvart i tolv för att höra vart dom tagit vägen, det brukar inte ta så lång tid eftersom jag ringde redan vid kvart i tio ungefär, men hon skulle ringa dom och kolla. Det spelar ingen roll alls vems fel det var, huvudsaken jag fick hjälp, jag var rätt så trött. Det var så att personalen som är ute och åker inte fått besked om att jag behöver hjälp, ja så kan det bli :)

När jag får assistans och Gerts mage läkt så ska han lägga mig på kvällarna han, så jag slipper sitta och vänta ibland länge, men ibland kommer dom ju direkt. Lite olika det där.
Om han lägger mig så slipper jag ju också ha massa människor här hela tiden.
Jag kommer sakna väldigt många av dom på natten, eller väldigt många var väl att ta i men flera stycken som jag tycker jättemycket om.

Lika blir det ju förstås på dagarna då jag ju har hemtjänsten som hjälper mig nu, det finns många där som jag kommer sakna, men jag tänker inte tappa bort dom bara för att jag byter bort dom mot Maria och Rebecca, jag kommer iallfall även om jag ju helst vill ha samma människor varje dag sakna dom.
Ett år har jag fått hjälp av dom och en del av dom har ju varit med från början och sett hur dålig jag blivit och så fort det gått. Vissa av dom har ju blivit mina vänner på riktigt och dom kommer ju inte försvinna då jag tar bort hemtjänsten och det känns ju bra.

För mig kommer det bli ovant att ha Maria och Rebecca här men gud vad himla skönt att veta att det är någon av dom som kommer varje dag! En härlig tid har jag framför mig är jag säker på!
Det är inte egentligen klokt hur snabbt det kunde gå att bli sjuk, men men jag mår ju skitbra så det är inte något jag ens behöver grunna på, men visst göra jag det ändå.

Om mina plack som det heter hade satt sig i hjärnan som dom oftast och nästan alltid gör så hade jag varit frisk nu har doktorn sagt, för man får plats med många plack i hjärnan även om det låter läskigt förstås att ha dom i huvudet. Men varför skulle det bli för mig som för dom flest andra liksom? Självklart måste ju jag och min kropp vara lite annorlunda haha :)
Mina plack var så schyssta så dom satt sig i min halsryggmärg haha jag har inte satt mig in i det riktigt, men kanske jag ska fråga läkaren nu snart då jag ska träffa honom. Fråga honom nu då jag är stark och kanske kan förstå bättre.

Får se hur det blir om jag vill veta mer än jag vet. I halsryggmärgen har han iallfall sagt att det är så trångt och placken jag har, har satt sig där så det inte kommer förbi signaler via nerverna som dom ska och det är därför har jag blivit så här sjuk.
Men egentligen har jag en mild variant av min Ms! . Haha det låter lite roligt, men så är det.
Får se nu efter min röntgen om jag fått plack någon mer stans eller om bromsmedicinen verkar fungera. Men det kan man ju aldrig veta egentligen då man ju inte vet hur sjuk eller frisk man skulle ha varit utan medicin, det blir bara gissningar och spekulationer från läkaren, men han är ju erfaren så vi får se.

Nej nu måste jag sluta för idag och så hoppas jag att alla får en fin dag.

Här skiner solen så ni kan ju gissa vart jag ska ta vägen sen, jo UT!! Haha :)

Kram kram